Fem minuter
Och så stundar en ny arbetsvecka igen....
och för mej kommer det att bli en fullspäckad vecka, varenda minut är nästan intecknad; jobb fem dagar, och efter arbetstid behöver jag bli klar med den sista uppgiften i kursen om förskolans kvalitetsarbete och samtidigt inleder jag en ny kurs imorgon om hållbar utveckling i en mångkulturell värld. Stressigt, men kul!
Återstår att se om jag får tid att blogga. Såg att jag närmar mig det 600e inlägget, så dit vill jag ju förstås!
Jakten efter tystnaden
Kyrksjölötens naturreservat 2/7-17
.
Stockholms stad har kartlagt och gett ut en guide till olika tysta platser i elva olika naturområden. Kyrksjölötens naturreservat är en av dem, en fantastisk liten pärla, mitt i Bromma och ett stenkast från villaträdgårdarna. Inte så stort område, men så härligt, och viktigt, tycker jag, med sådana här platser nära människors vardag.
I söndags åkte jag till Kyrksjölöten och lyssnade på tystnaden. Och visst fanns den där, om man bortser från fågelkvitter förstås. Jag stod en lång stund bland grönskan, och bara njöt av friden. Underbart! Då och då passerade det människor förstås. Somliga var ute på träningsrunda medan andra tog det lugnt och bara strövade omkring.
Det var inte så mycket vatten kvar i "träskmarken" - det hade minskat väsentligt sedan jag var där i maj, men det är ändå speciell natur. Jag fick dessutom se en grod-vandring. Små, små grodor var på väg, alla åt samma håll över träskmarken. De har väl något ställe de skulle till förstås.
Med SL hit och dit....
Ängbyplan (tror jag) 2/7-17
.
I går var jag runt på egen hand i Stockholm. Det blev inte så mycket bilder, men jag njöt av det perfekta "strosa runt vädret" och att rekognosera lite. Dessutom blev det en hel del sightseeing med SL. (Stockholms Lokaltrafik)
Jag startade dagen i Fruängen, där Thomas bor. Först blev det T-bana ut till Bromma och Kyrksjölötens naturreservat. (Återkommer till det i senare blogg). Efter det var målet Sickla Udde. Normalt brukar det vara lätt att ta sej från Brommahållet till Sickla, bara att hoppa på tvärbanan vid Alvik. Men nu var Tvärbanan avstängd och det var extrabussar som gällde. Bussar som tog lite annorlunda vägar och extra kringelikrokar kändes det som. Men det var bra tyckte jag, för jag fick se andra kvarter och gator, och jag blev sugen att stadsfotografera igen. Och att åka tillbaka till flera ställen.
Ja, och sedan fick jag förstås ta mej tillbaka till Fruängen igen. Med buss och T-bana.