Följa John

En lite minimalistisk bild som inte gillade mörkret nere i hårddisken, utan krävde att få en plats i bloggen! 

Underbart är kort

...men med ett fotografi kan man bevara det längre! 

.

Jakten efter tystnaden

Kyrksjölötens naturreservat 2/7-17

.

Stockholms stad har kartlagt och gett ut en guide till olika tysta platser i elva olika naturområden. Kyrksjölötens naturreservat är en av dem, en fantastisk liten pärla, mitt i Bromma och ett stenkast från villaträdgårdarna. Inte så stort område, men så härligt, och viktigt, tycker jag, med sådana här platser nära människors vardag.

I söndags åkte jag till Kyrksjölöten och lyssnade på tystnaden. Och visst fanns den där, om man bortser från fågelkvitter förstås. Jag stod en lång stund bland grönskan, och bara njöt av friden. Underbart! Då och då passerade det människor förstås. Somliga var ute på träningsrunda medan andra tog det lugnt och bara strövade omkring. 

Det var inte så mycket vatten kvar i "träskmarken" - det hade minskat väsentligt sedan jag var där i maj, men det är ändå speciell natur. Jag fick dessutom se en grod-vandring. Små, små grodor var på väg, alla åt samma håll över träskmarken. De har väl något ställe de skulle till förstås.

Island igen...

Kvälls-biltur i Södra Island juli-16

.

Jag har arbetskamrater som reser och far ganska mycket. Somliga inte så långt, men de har döttrar och söner i grannländerna och åker ofta dit. Sedan har jag en arbetskamrat som är mycket förtjust i Barcelona och har redan i år varit flera vändor dit, med sin pojkvän. Och några kollegor har mött våren i Kroatien och någon i Paris. Och på lördag åker en av mina närmaste kollegor och semestrar till Island...

Åååå Island!!! Jag var ju där en vecka förra året, och det var alldeles, alldeles magiskt! Jag har nog aldrig tidigare känt så starkt för en plats. Och idag blev det mycket prat om Island, på jobbet. Min kollega ville se bilder och få tips. Och jag fick förstås en omedelbar reslängtan...till Island igen!

Bridgeblandning

Island juli-16

(och lite ögongodis, kanske?)

Det finns en godispåse som heter Bridgeblandning, vet ni vilken sort jag menar? Den har funnits ett tag på butikshyllorna. Enligt Wikipedia sedan 1965 - då var jag sju år och min bror två. Bridgeblandning har jag en speciell relation till, om man nu kan säga det om en godissort?  Det var nämligen så att under flera år, kanske runt 65-68, så spelade mina föräldrar kort tillsammans med ett annat par. De träffades hemma hos oss varje lördagskväll. Och då skulle vi barn förstås i säng extra tidigt, vilket inte var så kul, vi ville ju vara med!

Jag kommer så väl ihåg hur mina föräldrar klädde sig fina och ställde i ordning hemmet. Och det jag minns starkast, var karamellskålen! Sådär mot slutet av fixningen hälldes det alltid upp en stor påse Bridgeblandning i den fina silvriga karamellskålen. Där låg de alla sorter; de stora gula dragerade mandlarna, de fina runda chokladdragerade kulorna, de goda doppade russinen, de smaskiga gröna lakritspinnarna. Och så förstås alla små nonstop.

Vi barn fick absolut inte röra karamellskålen förrän dagen efter - men då var det oftast bara de tråkiga icke festliga små nonstopen kvar!

Och varför i all sin dar berättar jag den här historian här? Jo, jag kom att tänka på att mitt bloggande nog är ganska likt en Bridgeblandning. Det vill säga, lite mandlar, lite chokladdragerade kulor, en och annan lakritspinne...men förmodligen mest små halvtrista nonstop.