Sjätte december..

Jag minns dagen väl. Det var början på augusti, året var 2009 och över södra Sverige rådde värmebölja. Mormor som annars brukade vara glad åt solsken och äventyr, tyckte att det var för varmt att överhuvudtaget gå ut. Det var till och med för varmt inomhus.

Men det fanns en riktigt skön plats, tyckte mormor. Det var i den gröna fåtöljen bredvid den öppna balkongdörren. Där, med hjälp av lite korsdrag, svepte ljumma vindar in. Så efter det traditionella fikat vid köksbordet, var det där hon slog sig ned. Där var det gött att vara...

---

Mormor 97 år hemma i sin lägenhet augusti 2009.

.

Med anledning av en utmaning på Facebook för några veckor sedan provade jag att omvandla några gamla bortglömda färgbilder till svartvitt. Bland annat den här. (Det är en bild som finns i ett av mina album här på Fotosidan, fast i färg, så många av er känner säkert igen den.) 

När jag satt och redigerade bilden kom det också upp en massa minnen...

Bilden är helt dokumentär som de flesta av mina mormorsbilder. Den kom till i ett ögonblick när jag skulle hämta en bok i mormors bokhylla som stod på andra sidan rummet. Där också min kamera låg. Men väl vid bokhyllan sa mormor något till mig och jag vände mig om och fick se hur fin hon såg ut med tofflorna framför sig.

Ja, och så greppade jag kameran...och mormor fastnade...och jag fick en bild. Förmodligen en ganska krass bild kvalitetsmässigt men som stöd för minnet nu idag, är jag väldigt glad över den.

.

Mina sparade bilder...

...är ett sorgligt kapitel.

Igår blev det inget blogginlägg för när jag kom hem från jobbet och skulle börja skriva så kom jag att tänka på en bild som jag tog för två år sedan. En bild som jag tänkte blogga om...

Men var fanns den?

Så började ett sökande som tog slut sissådär vid två inatt. Utan att jag hittade bilden. Men jag hittade en massa andra bilder förstås, som jag inte visste fanns... 

Så jag visar istället några bilder på min mormor. När jag fick se den här första bilden jag visar, kom jag precis ihåg fototillfället.. Mormor var lite missnöjd. Hon ville ned till stadens centrum och se liv och rörelse, och dricka kaffe :) Inte bara gå promenad i omgivningarna runt äldreboendet. Men eftersom hon satt i rullstol, efter en fallolycka så gick inte det att ordna till bara sådär. Det krävdes planering och färdtjänst.

(I november 2011 fyllde mormor 100 år. Förra året somnade hon stilla bort, nästan 102 år gammal. och för er som inte vet stod hon mig mycket nära.)

...

Mormor luftas i rullstolen :)...en varm och fantastisk höstdag 2011

...

Jag blir förbannad över mig själv att jag slarvat så ofantligt med lagring och märkning av fem års bilder. Jag får nog avsätta några semesterdagar till att ordna upp det hela lite bättre. En klen tröst i det hela är att det är ganska spännande att dyka ned bland hårddiskarna.... 

...

Avslutar dessutom med två andra upphittade bilder från natten, bilder från mormors 100-årsfest...urusla bilder kvalitetsmässigt...men de får hänga med i alla fall för att de är så fulla av glädje och livskraft tycker jag. Dessutom tycker jag att de här tre bilderna i dagens inlägg sammanfattar mormor rätt bra; en kvinna full av livsglädje och karaktär hela livet ut. Och som nu fick vara med i bloggen igen....

(Fick bara ett par stycken dåliga bilder från min mormors 100-årsfest...hade glömt att laddat batteriet till kameran...- det var tusen andra saker att tänka på. Men såhär i efterskott är jag naturligtvis förbannad på mig själv för det också.... :)

...

mormor med kär vän på sin 100-årsfest

...

...

Men nu är det två veckors semester igen!!!!

Farväl...

Min fantastiska mormor har jag ju bloggat om här flera gånger. Nu får hon ett sista inlägg...hon dog nämligen för ett par veckor sedan, stilla i sin säng på äldreboendet.

Men mormor blev 100 år hösten 2011 och bodde hemma själv i sin lägenhet tills hon blev 98, pigg och full av livslust! 

Min mormor och jag hade en speciell relation, jag bodde nämligen mycket hos henne och morfar när jag växte upp. Och hon fortsatte att skämma bort både mig och min bror med allt möjligt långt upp i tonåren. Behövde man en extraslant var det alltid till mormor man kunde gå...

När jag sedan blev vuxen och fick egna barn kom hon ofta farandes hem till mig och lyste upp tillvaron med sin livsgnista och generositet. Att åka buss mellan Söderköping och Norrköping, det var ingen konst för henne - inte ens när hon var 90 år! Mina barn spelade hon kort med så det stod härliga till och innan hon tog bussen hem igen hade hon fixat både stryktvätt och disk, så jag kunde få lite ledigt!

När jag fyllde 50 för fem år sedan fick jag min första digitala systemkamera. Då jag hälsade på mormor fick den följa med. Under tiden vi sörplade kaffe och småpratade om ditt och datt fick jag fotografera. (Och träna kamerainställningar) Och så kom det sig att jag lyckades fånga lite glimtar av mormors sista år hemma själv i sin lägenhet. Bilder som sedan blev till en liten fotoutställning, under en konstrunda här i Östergötland.

Idag har jag letat och tittat igenom mina hårddiskar för att välja ut foton som skall vara med vid begravningen. Det har varit flera timmar av minnen och eftertänksamhet. Liten skvätt har jag gråtit. Men mest har jag suttit med ett leende på läpparna...för min mormor har verkligen haft ett gott liv, tror jag.

Och vad glad jag är för bilderna jag tagit...

Under kastanjeträdet på min gård, Mors Dag 2009.

Det här var en av de första porträttbilderna jag tog på min mormor, och jag hade nog lite tur för det var stressigt för inne stod mamma och ropade att kaffet var färdigt...och mormor var kaffesugen!

Dessutom var det ett uselt kit-objektiv jag använde...

Men mormor gillade att bli fotad och hon tyckte mycket om fotografier. Och hon gillade att läsa om sig själv här i bloggen. Jag visade henne alltid blogginläggen och alla fina kommentarer...och hon brukade skina som solen över det hela.

Nu blir det inte mer foton...men flera lever kvar i cyberrymden! Jag tror hon gillar det.

Länk till mitt mormors-album här på Fs;

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=316534

Bortom rätt exponering och bra skärpedjup...

Djupdyket fortsätter...ner i mina hårddiskar efter mormorsbilder. Och i samma takt som jag tittar så funderar jag på vad jag egentligen har fotat under dryga två år. Och hur jag har fotat.

Det jag ganska snart kan konstatera det är att jag har blivit tekniskt skickligare; jag har lärt mig exponera och skärpedjupstänk det är ingen konst längre. Men, jag har tyvärr inte blivit modigare, lekfullare eller intressantare i mitt uttryck. Tvärtom, jag har blivit försiktigare och tråkigare än i början när det bara var ren fotoglädje och upptäckarlust i min kropp.

Kanske har jag trott att bra fotografi skulle komma - bara sådär, i takt med fotopromenaderna? Bara för att man så gärna vill...

Men suck, allt har förmodligen sin tid. Kanske behövde jag dryga två år för att lära mig min kamera? Kanske behövde jag komma hit där mitt huvud är fullt av fotofunderingar? Och kanske jag till och med behövde få lite gladare vardag...för att kunna locka på lekfullheten?

Som sagt var, jag har gjort ett djupdyk i mina hårddiskar...och på köpet fick jag ett dyk ned i mig själv.

Och nu...ja...nu är det väl bara att ta på sig höstkängorna och ta ett stort kliv över halltröskeln. Bortom rätt exponering och bra skärpedjup. Eller hur?

// Hälsningar Lena

mormor sommaren 09

Glädje

Min 99-åriga mormor har efter en tids sängliggande och dramatik, kommit upp i rullstolen och ut i vida världen igen! Eller...ja...det blev en tur runt huset på äldreboendet...

Hon är sig inte riktigt lik och inte så stark...men oj, det var en stund av glädje, för mig, för mamma och för mormor!

mormor 110823

Och det var lite häftigt, för det första mormor frågade när hon fick syn på mig var; "Har du med dig några bilder för mig att titta på?"

Hälsningar Lena.