Jo då, jag traskar på...

Men det har varit tungt nu några dagar. Covid-19-tungt. Ensamlivet och oron tär. Och det är som att det är svårare att få till de där bilderna man vill ha, när man inte är på humör. Så då har bloggen också fått vara.

Idag när jag kom ut var temperaturen på nollan. På en del trottoarer låg is och snö kvar men på gatorna var allt vitt borta - där blänkte asfalten svart och våt.

Safe grip, free mind

Slogan från boxen till mina nyinköpta Icebug-kängor.

Och precis så kände jag också idag när jag var på premiärpromenad i de nya dojorna. Oh yes!

Slut på sim sala bim!

Så är det, för jag har gjort bort mej. Jag har nämligen laddat hem testversionen av DxO Nik collection 3 för en dryg månad sedan. Jag var lite nyfiken på vad som var nytt. Och så långt allt lugnt förstås. Men när testversionen slutade att gälla efter 30 dagar då slutade också min gamla version att fungera. Den jag haft i flera år. Min trotjänare, mitt trollspö...

Och visst, egentligen tycker jag att man ska betala för bra grejer, men 149 euro känns väl mycket när man som jag nästan enbart använder Silver efex och inte de andra programmen som sviten består av. Å andra sidan sett så vet man ju inte hur länge den gamla versionen som inte uppdateras längre skulle komma att funka i nya versioner av Lightroom och Photoshop. 

Hmmm...kan man hoppas på ett Black Friday-pris hos DxO?

(Och dagens bild är förstås också uppfiskad från arkivet)

Bara 47 veckor kvar...

Norrköping 10/8

Dags för lite svärta...

vid fallet 9/8

På Motala ströms spegelblanka yta simmar två änder fram i sakta gemak. (På vattenytan kan man se speglingar från hus och från Strömmens cementkant). Samtidigt bara ett par meter ifrån änderna, forsar stora vattenmassor ned för det stupande fallet. Men fåglarna har nog vant sig att leva i området. Och just vid kanten på vattenfallsväggen har jag ofta sett fåglar. De verka hitta någon sorts mat där som fastnat mot den skrovliga cementkanten. I synnerhet på morgnarna innan vattnet har satts igång med full kraft.