Med en föraning om höst

Skogskyrkogården 30/7-18

Så blev det då ett återbesök till vackra Skogskyrkogården, vilket inte alls var dumt i värmen. Alla höga träd gav ljuvlig skugga. Likaså kändes det väldigt behagligt i skuggan under taket på förhallen till Heliga Korsets kapell. Men gräsmattorna var bitvis ganska brända av solen och mer orangefärgade än gröna. Det tillsammans med det brunfärgade vattnet i dammen gav ett mycket annorlunda intryck i den sena eftermiddagssolen; det kändes dovt, dunkelt, stillsamt och med en föraning om höst...

.

Men vid fiket smakade det fortfarande härligt sommar!

Skogsbärspajen kan rekommenderas!

.

.

.

Men vi tog hissen...

.

Hotelltrappa Scandic Continental, Stockholm 28/7-18

Industrilandskaps-symmetri...

Morgonljus 26/7

.

.

Och man kan ju nästan tro att jag gått och blivit fågelfotograf =) Men måsarna sitter där så fint och poserar på morgnarna vid vattenfallskanten. Där fastnar det lättåtkomlig mat och fallet är stilla så här dags. Tur för måsarna att de gör sig så bra i morgonljuset, för de behöver något litet pluspoäng för jag är så jäkla trött på deras skränande. Det finns gott om dem runt Industrilandskapet och Motala ström där jag bor, och de stör min nattsömn varje natt...

.

I morse satt det en mås...

på kanten av vattenfallet. Den satt alldeles stilla i morgonsolen och bara spanade. 

.

18/6

.

Själv var jag ute på en väldigt kort och tidig morgonpromenad i Industrilandskapet. Mest för att jag gillar tidiga morgonpromenader, men också för att prova lite olika fokuseringsmöjligheter på kameran. Jag behöver testa mig fram lite, vad som kan kännas bäst och funka bäst, nu när jag har börjat se lite suddigt. Och då är det ju roligare att gå ut en sväng och fota vattenfall, än att stå inne och testa på någon fånig vas, eller så.

Autofokus kan bli bra - om man har tur, har jag upptäckt. Men det vill man ju verkligen inte lita på. Då är det nog bättre att ha tillit till sin egen suddiga blick - eller? Man vet väl oftast var man vill ha fokus, fast man inte ser klart...

Får prova mera imorgon!

.

Under fält av mörker och ljus.

Långpromenaden var kall. Landskapet fruset, vitt och vackert. Under den stora bron stannade jag till och lyfte blicken uppåt. Kanske på grund av det annorlunda ljuset eller på grund av de annorlunda dova ljuden av alla bilar som for förbi över mig. Dudunk, dudunk, dudunk. Eller förmodligen stannade jag nog till helt enkelt på grund av linjerna jag såg =) Linjer och fält av mörker och ljus.

Samtidigt kunde jag inte undvika den påtagliga känslan av hur civilisationen trängde fram genom naturen; den jättelika bron med alla bilar som for fram. Dudunk, dudunk, dudunk. Betongpelarna ner i den fina sköra isen. Träden som fond. Fälten runt om. Det vackra vita och blå som mötte den gråsvarta betongen.

.