Jag

...har gett mig själv nya fotoutmaningar.

Självporträtt/selfie 4/8

Jag har gjort en lista med högt och lågt, (har skrivit vartefter jag kommit på) både mer tekniska utmaningar och lekfulla. De tekniska för att jag är så himla dålig på att kunna funktionerna i de kameror jag använder (hutlöst dålig stil med så dyra kameragrejor! Ja, med mitt mått förstås) och de lekfulla utmaningarna för att få igång ett allt för insomnat fotograferande. (Också hutlöst med tanke på kronorna jag investerat i fotoprylarna).

Sååååå.....nummer ett på listan; lära mig dubbel-exponeringsknappen (check) och nummer två; självporträtt genom spegling (inleddes idag).

Jag har börjat lite enkelt! =)

I ett fönster någonstans

...hänger det fullt av fotografier. 

.

Och när jag hittade den här bilden med alla fotografier, bland alla mina bildfiler, så tänkte jag att det är rätt fantastiskt det här med fotografi i alla fall - att det faktiskt är möjligt att frysa ett ögonblick av det pågående livet och bevara det. Ögonblick som man sedan kan plocka fram, när som helst och titta på och drömma runt. Eller för all del, bara återanvända i ett blogginlägg som ursäkt att få blogga...

Men det här med foto och att ta bilder har blivit en sådan vardagsvara att man nog ganska sällan tänker på hur fantastiskt det är med att kunna bevara ögonblick av livet i form av bilder.

Och...bilden med fotografier är från en oerhört liten fotoaffär/fotogalleri i Reykjavik. Ett minne från juli-16.

.

VÄLKOMMEN SKÖNA MAJ!

Idag på tåget... (1/5-17)

.

Jag har tillbringat vintern utan kamera. Jag blev helt enkelt tvungen att lägga undan den för att hinna med mina studier. Men idag kände jag starkt suget till fotandet igen. Tyvärr hade jag inte med mig någon kamera idag heller när jag åkte tåget hem från Stockholm. Vilket jag ångrade jäkligt mycket!  Men nu får jag väl plocka fram den i alla fall. Kameran alltså.

Men jag sparkar i alla fall gång min blogg igen med en mobilbild jag knixade till idag, tagen i knepigt ljus - men jag var bara tvungen. Paret såg så ömma ut mot varandra och de drog sig mot fönstret där en riktigt skarp vårsol flödade in. Och jag vet - bilden är riktigt risig kvalitetsmässigt, men den känns hoppfull! Precis som livet just nu känns för mig. Välkommen sköna maj!!!

.

NÅGONSTANS I STOCKHOLM

satt en gång en flicka och tittade ut genom ett fönster...

Eller det kanske är en pojke...vem vet....

FEM I TOLV IGEN!!!

undrar om det är lite av min sanna natur?

för jag sitter hemma och skriver på ett skoljobb

som måste lämnas in senast 13.00 imorgon

Och jag har en bit kvar...

Och Blogg100 hade jag alldeles glömt bort.

Så åter igen, tack för pizzerian mitt över gatan!

(och tack för bilder i Lightroom-arkivet =)

.