NÅGONSTANS...

mellan Stockholm och Norrköping.

.

På tåget 7/1 2016

.

.

Jag har varit i Stockholm sedan en vecka, men idag var jag tvungen att fara hem till Norrköping igen. Imorgon kör nämligen jobbet igång och sedan, suck...väntar oxveckorna.

Men det var så otroligt vackert att åka hem idag på eftermiddagen. Träden och fälten var täckta av så mycket rimfrost. Mil efter mil...jag tror aldrig att jag sett något liknande förut. Det var som ett sagolandskap...

Dock var det inte så stor idé att fotografera landskapet ut genom tågfönstret. Det blir inte bra i farten och ljuset höll på att försvinna. Men en bild tog jag i alla fall. Man måste ju prova... :)

.

.

Hej då

från hotellhissen...

KUBISM

Idag bjuder jag på lite märklig kubism. Men bilden är inte manipulerad alls. Det är helt enkelt en spegling. En spegling av ett hus i ett annat hus, och så en förbipasserande yngling som råkade hamna precis i skottlinjen.  :)

Om bilden är bra eller dålig? Tja, det kan man nog ha olika synpunkter på...

Men visst är det någon som kikar ned på mig bakom en persienn, eller ser det bara ut så?

.

Mellan husväggarna 31/6

.

.

Imorgon måste jag till biblioteket efter jobbet

så då kan det bli bilder med en annan sorts kubism...

Vi får se.

Nu har nedräkningen börjat i alla fall.

Det här är inlägg 92 i min Blogg 100 utmaning

8 kvar!

.

FOTOFUNDERINGAR OCH FAVORITFOTOSTÄLLEN

Det är lätt att skaffa sig favorit-foto-ställen, tycker jag. I Industrilandskapet har jag allt för många dit jag gärna dras till som en magnet. Det är ofta ställen där omgivningarna gör sig bra på bild och där det rör sig lagom mycket folk.

Att det där med lagom mycket folk kan ha en väldans betydelse när man vill fånga gatumiljöer, det insåg jag verkligen nu i lördags när jag drog omkring ett par timmar i Stockholm city. I lördags var det jättemycket folk överallt. Var man än såg var det familjer med barn och barnvagnar, shoppande damer, ungdomar, gubbar med hundar...och överallt var det någon i vägen...som förstörde bilden... :) 

(Och för lite människor är ju förstås inte heller kul när man vill fota gatuliv.)

Men för att återgå till i lördags och till det där att skaffa sig favorit-foto-ställen; Stockholm är ju en ganska okänd stad för mig men ändå har jag hittat några ställen där jag bara inte kan låta bli att släntra förbi, och kolla in. Kulturhuset är ett sådant favvoställe. En spännande oas mitt i city, om du frågar mig.

I lördags blev det visserligen bara ett snabbt besök; upp en vända och så ned igen. Det var knökfullt med folk och ljuset kändes inte rätt för den fotografering jag tänkt mig så jag provade bara med ett par knäpp. Och bilderna blev heller inte särskilt bra. Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över miljön ett par våningar upp i Kulturhuset, av den snygga och tydliga designen med mycket linjer och den enorma utsikt mot plattan och hötorgsskrapan...och de silhuetter som kan bildas framför de stora glasrutorna, av både inredning och människor. 

Jag lägger i alla fall in de halvdåliga bilderna så får ni se vad jag menar...och så får man hoppas på bättre fotolycka en annan gång...

.

.

Kulturhuset 11/4

.-

.

.

För övrigt har jag jobbat både dagtid idag och haft kvällsmöte,

så jag är glad att jag hann få till det här inlägget innan midnatt.

God natt!

FLICKAN I FÖNSTRET

Visst är det häftigt med bilder som kommer till alldeles oförhappandes? Man är på väg någonstans, man är upptagen och har inte en tanke på att fotografera. Men så plötsligt ser man...

Man ser bilden.

.

Flickan i fönstret...

(bild från 2011...)

.

Jag var på väg hem från ICA. Jag hade matkassar i båda händerna. Men kameran hängde som tur var över axeln. Jag sneddade över gården till Stadsmuseet.

Och då...plötsligt när jag gick förbi fönstret såg jag flickan...iklädd kläder från en svunnen tid. Det fanns några fler i rummet men de stod en bit längre bort, förmodligen var det barn från en skolklass som lärde om förr. Men jag hann inte registrera något mer, inte vad jag minns i alla fall, utan släppte matkassarna rakt ned i backen och fick fram kameran. Jag hann ta en endaste bild...innan flickan fick syn på mig och magin var bruten.

.

.

Anledningen till att jag stoppade in den här bilden i dagens blogginlägg är förstås att jag tyckte att det var roligt att berätta om hur fotot kom till. Men också för att jag fortfarande har funderingar omkring bilden. Kanske uppstod bloggidén också efter att ha läst Björn T inlägg om bloggar och hans efterlysning efter mer bilddiskussioner.

Bilden finns i mitt album "MÄNNISKOR" här på Fotosidan. Bilden har också varit utslängd i gatufoto-poolen för några år sedan, men då som kvadrat och som svartvit. På den bilden finns också loggan kvar från larmtjänst, vilket många tyckte förstörde bilden lite. Se tumnageln.

Jag vet ofta i ryggmärgen hur jag vill ha mina bilder och brukar lämna dem när de är redigerade. Det blir ju hela tiden nya att ta hand om. Men en och annan lämnar mig ingen ro. Den här bilden är en sådan. Nu fick jag syn på den igen när jag höll på att rota efter kolonilottsbilder i mina gömmor.

Ni får gärna lämna funderingar på bilden. Stående, färg, kvadrat, svartvit...med eller utan logga? 

.

.

.

ÖGONBLICKETS DILEMMA

Jag har ju gett mig själv i utmaning att rikta kameran mer mot människor istället för mot vyer, husväggar och snygga linjer. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Men att gå från vyer och husväggar till människor kräver träning. Träning i att använda kameran på människor i det offentliga rummet.

När man fotar vyer och byggnader behöver man bara tänka på att bilden ska bli bra, men när man riktar kameran mot människor måste man också ta en viss hänsyn. Man hamnar ofta i någon slags ögonblickets dilemma; känns det här ok?

Ibland väntar jag in något slags hastigt godkännande hos den jag riktat kameran mot, kanske genom ett leende eller något speciellt blänk i ögonen. Det känns när man får det. Men ibland fotar jag i det tysta. Det är dagens bild från tåget, ett exempel på. Jag tror inte att mannen märkte att jag fotade honom. Vid sådana tillfällen är det bildälskaren och kanske egoisten i mig som tar överhand och jag knäpper av med vetskapen att det jag gör är inget olagligt...

Men som sagt man hamnar ofta i ögonblickets dilemma; ok eller inte...

.

Mellan Norrköping och Stockholm igår kväll...13/3

.

.

Ni får gärna komma med synpunkter på mina tankegångar och goda råd.

Hur tänker ni och agerar när ni fotar i det offentliga rummet?

.

.

.

(arkivbild...)

.

Nu ut i Stockholmsvimlet!