Först så går det upp

och sen... 

Livet i ett nötskal?

Men låt mig återkomma till livets vedermödor i ett annat inlägg. Den här morgonen (15/6) strosade jag runt i Industrilandskapet i lagom temperatur men i riktigt skarpt solljus. Ljus som framkallade hårda men spännande skuggor. Och spännande skuggor måste man ju bara fånga!

Gillar man husväggar så gör man...

Norrköping 14/5

Fast visst hade det varit roligt om nya linser i ögonen också hade inneburit ny fotoblick? Jag menar, det blir ju lätt samma sorters bilder om igen. Men sedan jag avslutade mina studier har jag i alla fall börjat fundera omkring det här med fotograferande och bilder på nytt. Vad vill man med sina bilder? Vad styrs man av? Och hur blir man lite modigare i sitt fotande? Kanske det är dags att ge sig själv sådana där lekfulla fotoutmaningar som man sysslade med när man precis började fotografera för flera år sedan?

Gluggar mot livet

Och äntligen har jag fixat mina egna gluggar och ser igen - efter många månader i oskärpa, i väntan på modet att genomgå en starroperation. Men nu är det alltså gjort (och det var ju inget att gruva sig för alls!!!) och jag slipper snubbla i trappor och jag ser vem jag möter ute på gatan... Så nu är planerna att våga mig ut i stadsvimlet igen med en kamera. Ska bli kul! 

Med en föraning om höst

Skogskyrkogården 30/7-18

Så blev det då ett återbesök till vackra Skogskyrkogården, vilket inte alls var dumt i värmen. Alla höga träd gav ljuvlig skugga. Likaså kändes det väldigt behagligt i skuggan under taket på förhallen till Heliga Korsets kapell. Men gräsmattorna var bitvis ganska brända av solen och mer orangefärgade än gröna. Det tillsammans med det brunfärgade vattnet i dammen gav ett mycket annorlunda intryck i den sena eftermiddagssolen; det kändes dovt, dunkelt, stillsamt och med en föraning om höst...

.

Men vid fiket smakade det fortfarande härligt sommar!

Skogsbärspajen kan rekommenderas!

.

.

.

Men vi tog hissen...

.

Hotelltrappa Scandic Continental, Stockholm 28/7-18