Men såklart...

första semestermorgonen måste ju bara inledas med en promenad till industrilandskapet och vattenfallet.

Och precis som vanligt blir jag ståendes vid den nakna vattenfallsväggen - som ju just bara är en kal vägg innan vattenflödet släpps på. Det är något med den mörka väggen som möter den ljusa himlen som tilltalar mig. Som får mig att vilja fotografera just där -om och om igen. 

Att det alltid är fågelliv där på morgonen gör väl sitt till. Men jag är ingen fågelfotograf och jag är inte intresserad av fåglarna egentligen, mer än att de bidrar till liv i mina bilder.

Vingla vidare

mot nya äventyr. Vad annat kan man göra?

Och idag började jag dessutom min sommarsemester med att gräva fram min silverfärgade 10-växlade gamla cykel i källarförrådet. Där har den stått i 25 år och dammat igen. Men jag tänker lämna in den någonstans och hoppas på att den går att få i hyfsat skick. Den ser ganska ok ut, förutom däcken. Innan jag ställde ned den i källaren har den tjänat mig väl under flera cykelsemestrar. Till Gotland, Åland, Danmark, Holland... Jag tänkte att cykeln skulle kunna komma till användning nu för att komma runt lite, om man nu inte vill åka kollektivt. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man cyklar....

Och tänka sig, kameran har jag också plockat fram  - efter typ åtta månader. Men idag var det för varmt för någon fotopromenad att tala om. Det blev bara runt kvarteret. Istället fick jag gå hem och leka i Analog Efex med den enda bild jag lyckades fånga. Skralt, jag vet. 

Men, det var roligt att hänga kameran över axeln igen...och nu...känns det roligt att sitta och knacka fram ett totalt opretentiöst blogginlägg.

När jag är klar med knackandet ska jag ta en kopp te och smida foto och cykelplaner! Det känns inte så dumt det heller.

Livets ström

...är i ständig rörelse. Tar oss lite hit och dit.

Först så går det upp

och sen... 

Livet i ett nötskal?

Men låt mig återkomma till livets vedermödor i ett annat inlägg. Den här morgonen (15/6) strosade jag runt i Industrilandskapet i lagom temperatur men i riktigt skarpt solljus. Ljus som framkallade hårda men spännande skuggor. Och spännande skuggor måste man ju bara fånga!

Gillar man husväggar så gör man...

Norrköping 14/5

Fast visst hade det varit roligt om nya linser i ögonen också hade inneburit ny fotoblick? Jag menar, det blir ju lätt samma sorters bilder om igen. Men sedan jag avslutade mina studier har jag i alla fall börjat fundera omkring det här med fotograferande och bilder på nytt. Vad vill man med sina bilder? Vad styrs man av? Och hur blir man lite modigare i sitt fotande? Kanske det är dags att ge sig själv sådana där lekfulla fotoutmaningar som man sysslade med när man precis började fotografera för flera år sedan?