Sextonde december.

"Har man ett projekt så har man, tänkte hon och blickade ut över det ödsliga kolonilottsområdet. Det såg allt annat än inbjudande ut. Marken var frusen och bitvis täckt av snö. De små husen såg igenbommade ut och det låg skräp och bråte överallt. 

Vad sjutton kan man fota en sådan här dag undrade hon för sig själv, när hon balanserade fram på de smala halkiga gångarna mellan lotterna. Det var verkligen fult i trädgårdarna där det brukade vara så fint. Och många av husen såg eländiga och ruckliga ut.

Men det får väl bli verkligheten. Det var ju det som var meningen med projektet; att fånga verkligheten. Men det hade varit bra roligare med lite liv bland husen. Helst någon kolonilottsinnehavare att intervjua eller i alla fall att småprata med...funderade hon vidare. 

Men de enda hon såg till var en frusen farbror som inte förstod svenska. Och en skygg katt."

.

Fruset, skräpigt och igenbommat... 14/12-14

..

.

..

.

.

.

.

.

.

.

( Jag började att fotografera för cirka tre år sedan på Himmelstalunds kolonilottsområde i Norrköping. Jag gick ofta igenom området och tyckte att det såg så fint och spännande ut med all brokighet. Jag förstod ganska snabbt att här samsades många kulturer. Så jag började fotografera då och då. Väldigt sporadiskt i början, men från och med i år lite oftare och glädjande nog så har jag börjat få lite kontakt med några av odlarna...vilket dessutom lett till att jag fått intervjuat och fotat. Väldigt roligt!

Så nu äntligen kanske det kan börja bli något av projektet. Så jag fortsätter nog ännu en säsong, och hoppas på en bra vår och sommar! )

Femtonde december

"Det är nog dags att flytta ihop, tänkte hon för sig själv. Kul att bo i Stockholm! Det är nog dags att flytta ihop, tänkte han för sig själv. Trevligt att bo i Norrköping..."

.

Genom ett spårvagnsfönster 14/12

Fjortonde december

"Hon stod under taket i Monumentalhallen. Oktobersolen kastade sina strålar in bland pelarna och bildade randiga diagonaler på stengolvet. Då och då gick människor förbi; En barnfamilj, ett par med en hund, en gammal dam med käpp, en grånad man med paraply. Men ingen stannade, de bara drog förbi.  

På väg, tänkte hon. På väg längs livets väg."

.

Trettonde december

"De vackra vyerna, tänkte hon...det är ju dem man slås av allra först när man anländer till Stockholm. Och då är det väl inte konstigt att man vill fästa dem på bild? Kanske måste man börja där, tänkte hon, jag är ju faktiskt turist i Stockholm. Kanske måste man beta av de motiven först, innan man kan hitta in till något annat?"

.

...och rätt som det var när jag stod där och blickade ut över det vackra Stockholm, så började det att snöa!

.

.

.

Tolvte december

"Att ångra sådant man inte gjort, det är det ju ingen vits med. Men ändå...varför hade hon inte passat på att fotografera mer av sin mormor, medans tid var? Minnen dök upp, och inom sig såg hon sin mormor; hur hon brukade sitta vid sitt köksbord med Husmodern och Hemmets Journal runt sig och lösa korsord eller hur hon brukade gå omkring med en vattenkanna och småprata med blommorna.

Varför, hade hon inte passat på att fånga sådana stunder?  Hon hade haft tid och tillfällen, hon hade ju sin kamera och hennes mormor hade inte haft något emot att bli fotograferad. Tvärt om.

Men själv, hade hon inte riktigt förstått då, det unika i situationen; en snart 100 år gammal kvinna som fortfarande bodde hemma och skötte allt själv, och som dessutom hade sådan lyskraft! Och, suck...hon hade inte förstått hur värdefulla de bilderna skulle komma att bli, för henne själv, nu när hennes mormor inte fanns mer.  

Ångra...nej, det är det ju ingen vits med. Men däremot att ta lärdom.

Vilka andra bilder vill hon inte sakna om tio år?"

.