Det där med lusten...

Lusten, den är underbar - eller hur? Synd bara att den inte alltid är på samma ställe som man själv. Och synd också att den är så himla svår att fånga in, när man då och då får den i sikte. Lynnig är vad den är, tycker jag.

Men när man äntligen fått fatt i den ja då känns den obeskrivligt värdefull. Så värdefull att man nästan skulle vilja binda fast den. Med extra stark tråd. Kanske vid handleden eller så.

Och behålla den där, varför inte över sommaren?

Mitt liv går ständigt upp och ned med svårt sjuka barn bl.a. Och med det går också lusten starkt upp och ned. Jobblusten, matlusten, kärlekslusten, umgängeslusten, skrivlusten, fotolusten, blogglusten...kort och gott; livslusten.

Just nu är både livslusten och fotolusten på besök hos mig i alla fall...och jag vill så gärna behålla den.

Kanske finns det stark tråd att köpa på Clas Ohlson?

Min dotter i vårsolens sken...

Hälsningar Lena

Ansikten...

Att fånga in ansikten det är vad jag mer och mer vill göra med min kamera. Så när det ges tillfälle och man sitter runt ett kaffebord med skapligt fönsterljus...ja då måste man ju bara passa på att träna lite, eller hur?

Jag skulle behöva investera i ett bra porträttobjektiv dock. Skulle vilja ha tillgång till kortare skärpedjup..och få till lite softare bakgrund, sådär direkt i kameran.

Förslag på bra fast porträttobjektiv till min eos 450...tas tacksamt mot. Förra sommaren lånade jag ett 50mm makro...som jag tyckte var trevligt, men det kanske finns bättre...om man mer vill träna på att fånga ansikten?

Och ge mig gärna kritik och goda råd på vad jag skall förbättra och tänka på vidare...

Bilder runt ett kaffebord hemma hos min mormor på äldreboendet. (Tillfixat på min laptop...så kanske färgerna är sådär...?)

...och för er som inte vet...i höst fyller min mormor 100 år!

19/3-11

(På bilderna ser ni också lite av min mamma och min dotter.) 

Hälsningar Lena

Fika och fotografering i mitt kök.

Fika och fotografering, två härliga ord på F, som dessutom hör ihop...tycker jag i alla fall...

Kanske inte mina närmaste vänner är av samma åsikt...

Hemma hos mej fikar man bäst i mitt stora kök. Där brukar det i och för sej vara rätt stökigt, men lite plats runt köksbordet går det väl alltid att ordna till, och mina vänner kommer väl inte för att städa...det är ju kaffe och skvaller och glada skratt de vill ha! Och det är jag otroligt tacksam för, även jag älskar nämligen att sitta och fika och babbla  en massa om ditt å datt och glädjas över mina härliga vänner.

Men nu för tiden brukar också kameran vara placerad , jaa om inte på, så strax intill köksbordet, inprovad efter kökets ljusförhållanden, rätt inställd och klar...så när någon av mina kära besökande vänner (intet ont anandes) har placerat sej vid köksbordet och kaffet droppat klart och samtalet är i full gång, då trär jag kameraremmen över huvudet å börjar experimentera med tider och iso, och sen...tryck, tryck, tryck...kan du le lite mera...tryck, tryck...vänta jag måste ändra på skärpedjupet....tryck, tryck...flytta dej lite åt vänster så att inte dörröppningen kommer med....bra, tack...tryck, tryck....bra stilla så...RÖR DEJ INTE...tryck, tryck...JASSÅ vill du har mer kaffe, det har vi inte tid med...rör dej inte sa jag ju....

Två av mina allra käraste och äldsta vänninor har båda haft oturen (kanske de tycker!) eller turen (tycker absolut jag!) den här veckan att ha varit hemma hos mej och just fått känt på det där med att fika och fotografering nu för tiden hör ihop, i mitt kök...

Tove du är en riktig pärla!

Likaså du Catharina...!!!!

Tack för att jag får träna porträttfotografering på er...

Hälsningar från Lena.