Fem minuter
DUBBELT BLÖTT
Mellan dagens ordinarie jobb och kvällens möte behövde jag en paus och lite frisk luft, så trots duggregnet tog jag en snabbtur ned till vattenfallet. Där var det dubbelt blött av regndroppar och vattenstänk från fallet.
Men det var skönt ändå att stå där en stund och bara vara...lyssna till dånet och känna vattendropparna i ansiktet...
.
.
Vid vattentuben Industrilandskapet 19/5
.
.
.
.
.
Men det skulle inte göra någonting om det blir sol imorgon!
.
.
.
INTE RIKTIGT NATTSVART....
men, de senaste dagarna har jag ändå tvingats till insikt; det här med Blogg 100 är svårare än jag trodde att det skulle bli. Det är svårare än jag trodde att hitta tiden...till att fotografera, sedan redigera och till sist att blogga. Och dessutom har jag svårt att hitta energi emellanåt. Ett streck i räkningen är också att min ena fot värker som tusan vissa dagar och jag har helt enkelt ont när jag går. Något som sänker mitt humör emellanåt.
Men ännu svårare är det med den föresats jag hade att jag skulle försöka förändra mitt fotograferande lite grann. Och det blir jag inte riktigt klok på. Varför har jag inte lyckas med det??? Hur svårt kan det vara?
För er som inte vet min föresats så kan jag enkelt beskriva den igen; jag vill flytta fokus från stadsmiljöer med människor i...mot människor i stadsmiljöer. Alltså, mer fokus på människor på olika sätt. Spontana porträtt och fotografering lite grann åt gatufoto-hållet.
Men det har jag alltså inte lyckats med.
Jag har väl lite funderingar om varför. För det första gillar jag vackra eller intressanta stadsmiljöer så jag kan helt enkelt inte låta bli dem. För det andra behövs det mer tid till att fånga in människor verkar det som. Både om man vill ha bra porträttbilder eller intressanta händelser från gatan. Jag tycker också att det är rätt trevligt att få kontakt, kanske en pratstund med dem jag fotograferar, vilket kan kännas lite krävande om man inte är på rätt humör. När man fotograferar vyer och miljöer kan man vara mer anonym.
Jag får nog helt enkelt förlänga min föresats om förändrad fotografering att fortsätta gälla hela året. När det gäller Blogg 100 får jag känna mig nöjd om jag lyckas med att ro iland med ett inlägg 100 dagar i rad. Om jag lyckas gå i mål. Det här är mitt 68e inlägg. Jag får också känna mig nöjd med att jag fotograferar betydligt mer, i och med Blogg 100.
Men....nu en helt annan sak. Apropå söndagens blogginlägg om att fånga in människor i rött. Jag tror jag har ett gott öga till rödklädda... :)
.
.
från arkviet...
reparation av vattenfallet i industrilandskapet
.
.
.
.
.
och i samma hus vid annat tillfälle... :)
TISDAGEN DEN SJUNDE APRIL...
...går mot sitt slut. Och jag är i skrivande stund så trött, så trött efter en natts dålig sömn och en lång arbetsdag. Och jag var alldeles nyss en millimeter från att ge upp det här med Blogg 100...
Men skam den som ger sig! (har jag läst tidigare idag...i en annan blogg... :)
.
.
På väg hem, för en stund sedan 7/4
...och ännu ett snapshot på två okända.
.
.
Men jag tror att idag...idag kom verkligen våren till Norrköping!
.
.
HUR STORT OCH MÄKTIGT...
...kan inte ett vattenfall te sig när man är såhär liten?
.
.
Nere vid fallet 5/4
.
.
(efter kommentar om beskärning på bilden med pojken; mer luft ovanför
vänster sida kan jag inte göra något åt...där stod de vuxna jag inte ville ha med.)
.
.
Idag blev det en liten kort promenad ned till vattenfallet.
Vädret var rätt ok, denna Påskdag. Kunde förstås varit lite varmare...
.
.
.
.
MORGONDIMMA IDAG...
...och jag var tvungen att vara på jobbet senast 07.30.
Frustrerande!
Men jag hann i alla fall att få ett par bilder. Verkliga snapshots, fotograferade i språnget. Men ljuset var väldigt fint vid fallet. Trots dimman. Eller på grund av dimman?
Jag hade i vilket fall som helst gärna stannat och fotat lite mer.
.
Strax före sju...13/3-15
Vackert och stilla
Man kunde ana lite antydan till solljus leta sig igenom dimman.
.
.
.
Men...nu är det ju fredagseftermiddag...
och jag är strax på väg till Stockholm igen!
Härligt!