Vingla vidare

mot nya äventyr. Vad annat kan man göra?

Och idag började jag dessutom min sommarsemester med att gräva fram min silverfärgade 10-växlade gamla cykel i källarförrådet. Där har den stått i 25 år och dammat igen. Men jag tänker lämna in den någonstans och hoppas på att den går att få i hyfsat skick. Den ser ganska ok ut, förutom däcken. Innan jag ställde ned den i källaren har den tjänat mig väl under flera cykelsemestrar. Till Gotland, Åland, Danmark, Holland... Jag tänkte att cykeln skulle kunna komma till användning nu för att komma runt lite, om man nu inte vill åka kollektivt. Jag hoppas jag kommer ihåg hur man cyklar....

Och tänka sig, kameran har jag också plockat fram  - efter typ åtta månader. Men idag var det för varmt för någon fotopromenad att tala om. Det blev bara runt kvarteret. Istället fick jag gå hem och leka i Analog Efex med den enda bild jag lyckades fånga. Skralt, jag vet. 

Men, det var roligt att hänga kameran över axeln igen...och nu...känns det roligt att sitta och knacka fram ett totalt opretentiöst blogginlägg.

När jag är klar med knackandet ska jag ta en kopp te och smida foto och cykelplaner! Det känns inte så dumt det heller.

Livets ström

...är i ständig rörelse. Tar oss lite hit och dit.

Gillar man husväggar så gör man...

Norrköping 14/5

Fast visst hade det varit roligt om nya linser i ögonen också hade inneburit ny fotoblick? Jag menar, det blir ju lätt samma sorters bilder om igen. Men sedan jag avslutade mina studier har jag i alla fall börjat fundera omkring det här med fotograferande och bilder på nytt. Vad vill man med sina bilder? Vad styrs man av? Och hur blir man lite modigare i sitt fotande? Kanske det är dags att ge sig själv sådana där lekfulla fotoutmaningar som man sysslade med när man precis började fotografera för flera år sedan?

Gluggar mot livet

Och äntligen har jag fixat mina egna gluggar och ser igen - efter många månader i oskärpa, i väntan på modet att genomgå en starroperation. Men nu är det alltså gjort (och det var ju inget att gruva sig för alls!!!) och jag slipper snubbla i trappor och jag ser vem jag möter ute på gatan... Så nu är planerna att våga mig ut i stadsvimlet igen med en kamera. Ska bli kul! 

Med en föraning om höst

Skogskyrkogården 30/7-18

Så blev det då ett återbesök till vackra Skogskyrkogården, vilket inte alls var dumt i värmen. Alla höga träd gav ljuvlig skugga. Likaså kändes det väldigt behagligt i skuggan under taket på förhallen till Heliga Korsets kapell. Men gräsmattorna var bitvis ganska brända av solen och mer orangefärgade än gröna. Det tillsammans med det brunfärgade vattnet i dammen gav ett mycket annorlunda intryck i den sena eftermiddagssolen; det kändes dovt, dunkelt, stillsamt och med en föraning om höst...

.

Men vid fiket smakade det fortfarande härligt sommar!

Skogsbärspajen kan rekommenderas!

.

.

.