Semestertankar

Tisdag 8 juli.

Så vad kan man ha några veckors semester till? Tja, till allt möjligt förstås. Men för min del den här sommaren kommer det nog att handla om att vara just ledig, om att umgås och om att fortsätta att upptäcka Stockholm. 

Att resa tycker jag dessutom mycket om, att uppleva nya platser och att vara på väg. Och egentligen skulle jag kanske behöva fara iväg några veckor...lååångt bort. Men min ekonomi tillåter inte riktigt det och dessutom är vagabonden i mig redan till freds. Jag är ju ständigt på resande fot nuförtiden...pendlande mellan Norrköping och Stockholm. Det kan ju låta lite futtigt, men för mig är det inte bara ett resande mellan två städer, utan ett färdas mellan två olika världar.

Att fortsätta upptäcka Stockholm är förstås för mig att turista och upptäcka en världsmetropol, men också något mycket viktigare; att göra mig hemmastadd...förbereda mig inför ett livsbeslut.

Resa långt bort får bli en annan sommar.

Men just för tillfället har jag inte ens kommit ur sängen - jag tycker att långa sköna sovmorgnar med kaffe och laptop i knät definitivt också tillhör semesterliv. Så därför får det helt sonika bli en arkivbild i det här inlägget. Kanske det skulle passa med en bild från Stockholmsvärlden?

Jag tar en avkylande... :)

Min kära och ett vackert Stockholm i vinterskrud. Bilden tagen från Montelius-vägen.

Grönt är skönt, eller hur?

Och fint tillsammans med klarblått... :)

Igår trotsade jag de hotfulla molnen och tog en sväng upp till kolonilottsområdet. Det är jag glad för! Dels fick jag en härlig promenad på nästan en mil och en rejäl dos grönt och skönt för ögat. Men framför allt så träffade jag på en av odlarna, en mycket stilig kvinna runt 80. En kvinna som hade väckt min nyfikenhet redan för två år sedan, då jag började gå mina rundor i området. Hon var lätt att lägga märke till. För det första var hennes kolonilott så välskött och blommande. Och för det andra var hon så stilig, alltid klädd i blått och lyste lång väg i grönskan.

Igår fick jag en pratstund med henne och chans till några bilder...ett kort möte, men mycket trevligt!

Himmelstalunds kolonilottsområde 28/6-14

Hilda Salinas utanför sitt växthus. Redo att sätta igång trädgårdsarbetet...

...v

småplock och redskap...

...och en massa grönska i växthuset.

...

"Lite sallad vill du väl ta med hem?"

...

..."Och lite mangold?"

"Varsågod!"

Och så får vi en pratstund...

Hilda har haft kolonilotten i många år. "Man måste ha något att styra med och att odla är mycket roligt!" berättar Hilda. Tyvärr tror hon att den här sommaren kan komma att bli den sista som kolonilottsinnehavare eftersom orken börjat svikta.

Jag håller tummarna för att det inte blir så!

...

välordnad men regnvåt odlingslott

Hilda sköljer mina blad och lägger dem i en påse

...

...och jag säger adjö...vid grinden och den stora fina pionbusken.

Och på återseende, hoppas jag. TACK Hilda!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------...

Och så lite tankar kring själva fotograferingen;

Att få möta nya människor och få chans till att ta några bilder är verkligen roligt. Kanske något av det bästa man kan använda en kamera till...? Dock är det inte så lätt har jag upptäckt. Det är mycket att tänka på i den nyuppkomna situationen. (Sådant som man inser när man kommer hem och tittar på bilderna... )

För det första, vad vill jag berätta med mina bilder?/Vad vill jag ha för bilder? Hur få till vinklar och tänka på variation...(och ha koll på var man sätter fötterna!)...och förstås; ha koll på exponeringen...samtidigt som man pratar och umgås. Och hur mycket är egentligen ok att trycka av?

Under orolig himmel...

...stod jag för ett par veckor sedan och blickade ut över en bit Stockholm. Vinden slet och rev i mig och risken för regn var överhängande. Men det var ändå mäktigt att stå där uppe på Barnhusbron och betrakta byggnader och vägnät. Och små människor. Och de fina randiga järnvägsspåren där jag brukar fara fram, nästan varje helg. Fredagar mot Stockholms central. Söndagar från Stockholms central....

Det slog mig ännu en gång hur fantastiskt mycket samarbete en stad utgör. Från idé till planering till utförande. Från minsta lilla detalj till helhet.

Och visst är det anmärkningsvärt hur vi människor lyckas med att bo, umgås, föröka oss, förflytta oss, arbeta, och mer därtill på relativt liten yta, dag ut och dag in....

...

Utsikt från Barnhusbron april 2014

...

...

Ja...och så har man betat av ett klassiskt fotoställe...fast bilderna blev jag inte riktigt nöjd med. Vet inte om det berodde på mig eller på vädrets makter. Det var jättesvårt att hålla kameran stadig för hand i blåsten och dessutom kändes det som himlen liksom snodde åt sig en massa ljus.

Bra att ha något att skylla på.... :)

Svårfotograferat

Det är märkligt att vissa platser kan kännas så svårfotograferade, trots att de erbjuder massor av olika spännande motiv. Kolonilottsområdet är just en sådan plats. Trots att det är ett jättehärligt ställe att gå runt på, får jag sällan bra bilder därifrån. Och jag skulle verkligen vilja fånga livet där en hel säsong. Men det är trångt mellan de små lotterna och det ligger bråte och prylar överallt. Man får passa var man sätter fötterna. Och kameravinklar...tja...man får ta det som är möjligt.

Man är dessutom väldigt iakttagen av kolonilottsinnehavarna. Att pilla ostört med kameran, det finns inte på kartan. De flesta är förstås nyfikna, och vill prata; "Är du från en tidning? Vad gör du med bilderna? Vad finns att fota här? Och såhär års?"  (Är hon inte riktigt klok?) Men många är dessutom mycket vänliga och gästfria...pekar på sina medhavda kaffetermosar och sedan på mig. Somliga vill dessutom att jag skall fotografera just dem och deras lott...

Sedan finns det en och annan som inte vill bli fotograferad. Och då låter jag bli förstås.

Men jag har tänkt att om jag regelbundet besöker området, ett par gånger i månaden, så kommer det förhoppningsvis att bli lite lättare att få till de bilder jag vill ha. Och dessutom; vill man försöka fånga en säsong, så gäller det nog att vara på plats rätt ofta...

...

Sista veckan i mars och start på odlingssäsongen

...

...

...

.....

...

...

Dagens bloggbilder fick bli svartvita. Dels tyckte jag att det passade till alla gubbar - var sjutton höll alla kvinnor hus?, dels var naturen ganska färglös i sig...

Vid Årstabron.

Fristående fortsättning från i måndags...

Jag hade alltså kommit fram till den vackra "nya" Årstabron. Och givetvis hamnade perspektiven i fokus...

...Måndagen den 3/2-14

Lätt att känna sig liten, såhär underifrån...

...

liksom att förundras över hur litet allt stort ser ut, här ovanfrån

...

och hur häftigt det är att se långt bort

(här funderade jag mycket på om jag skulle skära bort himmel...men jag gillar bilden såhär....-förmedlar kanske lite av rymdkänslan jag hade där på bron?)

...

och lååångt ut

...

eller rakt ned...

...

...i djupet

(här har jag vridit upp färgmättnaden och fått vattnet lite grön-svartare, än verkligheten...kändes tillåtet på ett sådant här motiv :)

...

Det här var alltså bilder tagna nästan för en vecka sedan. Förmodligen har isen smält nu...? Diset och den kvarliggande snön-isen gjorde landskapet nästan monokromt och jag tyckte det var mycket vackert...åt alla håll! :)

Men nu är det slut på gammal skåpsmat....

...