Tänk vad sol och värme kan göra...

Onsdag 9 juli. Och tillbaka i Norrköping, och en promenad till kolonilottsområdet.

Idag var det gott om kolonilottsinnehavare som njöt av sin täppa, och av att det äntligen blivit sommar... Och dessutom verkade alla så glada och gästfria, och ville visa upp allt möjligt. Jag blev bjuden på knapriga läskande gurkor, mynta-te och fick med mig salladshuvuden och squash igen... :) Men det är inte lätt med te-stund då värden pratar arabiska och jag svenska...

En av kolonilottsodlarna bjöd in mig till sin lott och visade hur han hade ordnat det.  Han verkade inte odla så mycket utan hade lotten mer som sommarstuga...en liten oas att njuta i. Han hade flyttat dit bekväma soffor och till barnbarn som kom på besök hade han ordnat med gungor. Han ville också bjuda på kaffe, men det fick bli en annan gång...

Tyvärr glömde jag att fråga efter hans namn. Måste absolut ta reda på det vid nästa besök.

Men tänk vilken gästfrihet han visade mig!

...

Himmelstalunds kollonilottsområde  Norrköping 9/7-14

...

...

...

...

Utflykten gav mersmak. Det är roligt att försöka fånga en och samma plats vid lite olika tider......

Grönt är skönt, eller hur?

Och fint tillsammans med klarblått... :)

Igår trotsade jag de hotfulla molnen och tog en sväng upp till kolonilottsområdet. Det är jag glad för! Dels fick jag en härlig promenad på nästan en mil och en rejäl dos grönt och skönt för ögat. Men framför allt så träffade jag på en av odlarna, en mycket stilig kvinna runt 80. En kvinna som hade väckt min nyfikenhet redan för två år sedan, då jag började gå mina rundor i området. Hon var lätt att lägga märke till. För det första var hennes kolonilott så välskött och blommande. Och för det andra var hon så stilig, alltid klädd i blått och lyste lång väg i grönskan.

Igår fick jag en pratstund med henne och chans till några bilder...ett kort möte, men mycket trevligt!

Himmelstalunds kolonilottsområde 28/6-14

Hilda Salinas utanför sitt växthus. Redo att sätta igång trädgårdsarbetet...

...v

småplock och redskap...

...och en massa grönska i växthuset.

...

"Lite sallad vill du väl ta med hem?"

...

..."Och lite mangold?"

"Varsågod!"

Och så får vi en pratstund...

Hilda har haft kolonilotten i många år. "Man måste ha något att styra med och att odla är mycket roligt!" berättar Hilda. Tyvärr tror hon att den här sommaren kan komma att bli den sista som kolonilottsinnehavare eftersom orken börjat svikta.

Jag håller tummarna för att det inte blir så!

...

välordnad men regnvåt odlingslott

Hilda sköljer mina blad och lägger dem i en påse

...

...och jag säger adjö...vid grinden och den stora fina pionbusken.

Och på återseende, hoppas jag. TACK Hilda!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------...

Och så lite tankar kring själva fotograferingen;

Att få möta nya människor och få chans till att ta några bilder är verkligen roligt. Kanske något av det bästa man kan använda en kamera till...? Dock är det inte så lätt har jag upptäckt. Det är mycket att tänka på i den nyuppkomna situationen. (Sådant som man inser när man kommer hem och tittar på bilderna... )

För det första, vad vill jag berätta med mina bilder?/Vad vill jag ha för bilder? Hur få till vinklar och tänka på variation...(och ha koll på var man sätter fötterna!)...och förstås; ha koll på exponeringen...samtidigt som man pratar och umgås. Och hur mycket är egentligen ok att trycka av?

I väntan på att tas i bruk igen...

Jag kan bara inte låta bli att fascineras av växthusen i plast, som står uppe på kolonilottsområdet. Och jag kan inte låta bli att fotografera in i dem, även så här års. Trots bristen på grönska och trots smuts och mögel och jag vet inte vad....så tycker jag att det är något vackert över dem. 

Dessutom är det spännande att rikta objektivet mot plasten, särskilt i lite motljus. Plasten filtrerar och kan ge oanade effekter. Ibland blir det fint, ibland inte.

...

...

Och så kunde jag inte låta bli att rikta kameran mot den här plasten heller; 

Svårfotograferat

Det är märkligt att vissa platser kan kännas så svårfotograferade, trots att de erbjuder massor av olika spännande motiv. Kolonilottsområdet är just en sådan plats. Trots att det är ett jättehärligt ställe att gå runt på, får jag sällan bra bilder därifrån. Och jag skulle verkligen vilja fånga livet där en hel säsong. Men det är trångt mellan de små lotterna och det ligger bråte och prylar överallt. Man får passa var man sätter fötterna. Och kameravinklar...tja...man får ta det som är möjligt.

Man är dessutom väldigt iakttagen av kolonilottsinnehavarna. Att pilla ostört med kameran, det finns inte på kartan. De flesta är förstås nyfikna, och vill prata; "Är du från en tidning? Vad gör du med bilderna? Vad finns att fota här? Och såhär års?"  (Är hon inte riktigt klok?) Men många är dessutom mycket vänliga och gästfria...pekar på sina medhavda kaffetermosar och sedan på mig. Somliga vill dessutom att jag skall fotografera just dem och deras lott...

Sedan finns det en och annan som inte vill bli fotograferad. Och då låter jag bli förstås.

Men jag har tänkt att om jag regelbundet besöker området, ett par gånger i månaden, så kommer det förhoppningsvis att bli lite lättare att få till de bilder jag vill ha. Och dessutom; vill man försöka fånga en säsong, så gäller det nog att vara på plats rätt ofta...

...

Sista veckan i mars och start på odlingssäsongen

...

...

...

.....

...

...

Dagens bloggbilder fick bli svartvita. Dels tyckte jag att det passade till alla gubbar - var sjutton höll alla kvinnor hus?, dels var naturen ganska färglös i sig...

Höst på Himmelstalund

Att ha små pågående fotoprojekt tycker jag är roligt och stimulerande.  Kanske ordet projekt i och för sig är lite missvisande för det jag håller på med, för jag låter det hela växa långsamt och har inget slutdatum. 

Men...jag kallar det i alla fall för projekt. Hittar inge bättre ord. Och...jag har två pågående sådana för närvarande. Det jag startade först var kolonilottsområdet. Tanken var att fånga miljön, människorna och det växande över en hel säsong. Idén fick jag första gången jag genade över Himmelstalunds kolonilottsområde. Det var flera år sedan...och det projektet har det gått lite sisådär med. Men ändå inte. Istället har det förändrats. Från att beskriva en säsong till att mer undersöka miljön. Och jag har fastnat för lite särskilda saker...som hur människorna ordnar det för sig och vilket sorts liv som det levs där på de små kolonilottsplättarna. Och så har jag upptäckt växthusen i plast...hur spännande de kan vara att fotografera.

Mitt andra och ganska nya projekt är Skogskyrkogården. Det är också ett projekt som får ta lite tid eftersom jag bara bor i Stockholm då och då. Men där ligger grundtanken kvar; att fånga Skogskyrkogården vid olika årstider.

...

Höst vid Himmelstalund.

..

...

...

...