Fem minuter
FRÅN MIN VY I VINTERGATAN...
Den här hösten har jag kastat mig in i högskolestudier. (Igen, och på gamla dar!) Jag har ju jobbat i många år som barnskötare och som icke behörig lärare inom både förskola och skola, och dessutom har jag redan för flera år sedan påbörjat en förskollärarexamen som jag tvingades hoppa av när min dotter blev svårt sjuk. Så nu, när Norrköpings kommun erbjöd möjligheter att validera/plugga för att få en lärarlegitimation, så tog jag chansen. Och just nu har jag försökt validera av 22 högskolepoäng och sitter i väntans tider på besked om jag klarat valideringen eller inte. Jag vet inte vilket som varit jobbigast; att plugga och skriva och bevisa sin kunskap, samtidigt som jag arbetat...eller att nu sitta och vänta på besked om jag blivit godkänd eller inte. Blir jag godkänd får jag fortsätta plugga eller validera av kurser, vilket innebär fortsatta heltidsstudier i tre år framåt.
Så av naturliga skäl har det inte blivit mycket fotograferande de senaste månaderna, och inget bloggande. Men en och annan helg-utflykt tillsammans med Thomas har det i alla fall blivit, i trakterna runt Stockholm. Vi gillar helt enkelt att åka runt lite opretentiöst och se vad som finns. Ibland har vi ett mål, något vi läst om eller hört talas om. Ibland har vi sett något spännande på en karta och ibland ger vi oss bara av och ser var vi hamnar. Här kommer några bilder från sådana irrfärder.
Det blir bilder med mycket svärta. Jag började nämligen laborera lite med det svartvita uttrycket inför utskrifter som skulle hamna mot en nymålad vit vägg. Jag ville ha svärta och stuns mot det vita. De här bloggbilderna fick följa samma väg. Men förmodligen gör sig den här typen av svarta bilder bättre i stort format och tryckt på papper...
.
I den urbana människans fotspår...
kylskåp på kylskåp
.
dumpade kläder
.
söndersprängt berg
.
Avslutningsvis blir det ett foto av ett graffitiverk från Snösätra. Ett välkänt motiv som får bli en liten påminnelse om att vi inte får sluta kämpa för medmänsklighet och demokrati!
målade budskap
M.
.
På återseende!
foto; Thomas
IDAG VILL JAG LÅTA LJUSET FLÖDA...
...i min insomnade blogg. Jag stoppar in en bild fylld av grönska, vänskap och sol. Idag kan en sådan bild behövas, och har man ett bloggutrymme så har man.
.
.
.
.
På återseende!
Snart... :)
foto; Thomas Engström
ÄN ÄR DET INTE HÖST I SAGANS LAND...
.
Men det var svårt att få upp draken trots frisk vind. Bilderna är från i lördags, drakflygarna står högst upp på en av kullarna vid Lövsta.
(Den här bilden har fått ett IR-filter.)
.
.
.
.
.
SÄKER FÖRVARING
"Äntligen kanske jag kan bli av med syrran...
-jag skyndar mig innan mamma och pappa ser...."
.
.
"Njaeee...vet inte riktigt om jag vill vara härinne..."
.
Scenen tilldrog sig på Artipelag förra helgen. Tyvärr hann jag inte riktigt med innan föräldrarna fick syn på det hela och avstyrde... :) Bra fotoögonblick försvinner alltid väldans snabbt!
.
Slutar med en hissbild, Thomas fick komma med lite också...
På återseende!
MÅNDAGSTANKAR
Jag är en inbiten (stor)stadsmänniska. Det har jag alltid vetat om.
Jag känner mig hemma bland asfalt och betong. Jag fascineras av modern arkitektur, av höga huskroppar, av glas och borstat stål. Jag trivs när ytorna är släta och linjerna är räta.
Jag tycker att det känns tryggt bland folk och larm.
Ändå...ändå kände jag någon märklig fridfullhet i lördags mitt ute på landsbygden, när jag knallade omkring bland fälten av gräs och grödor. Det var så vackert, så vackert; alla grön-gula färger som mötte den blå himlen...vinden som drog över fälten och gjorde vågmönster bland grödorna och fick det hela att skimra i tusentals nyanser. Nyanser som harmonierade perfekt.
Och så tystnaden...allt man hörde var lite sus av vinden och lite surr av insekter då och då.
Jag kände mig nästan lite lycklig där bland allt det där gröna.
Lugn och lycklig...
.
i Gnesta-trakten 25/7-15
.
Jag som är en inbiten storstadsmänniska!!!
.
.
(och en retro-selfie :)
.