Snabb som vinden...

Ja det var han, den lilla killen. Snabb som vinden.

Men jag var beredd. Jag hade sett hela familjen gått runt hörnet om kapellet, och de vuxna komma tillbaka. Men inte pojken. Så jag tänkte att han borde komma efter...

Framför Uppståndelsekapellet, Skogskyrkogården.

...

...

Med ögon känsliga för grönt.

Och gult. Och blått...

Bilfärd över Östgötaslätten igår. Det var så vackert att det gjorde ont att bara titta ut genom bilrutan...

Suck, den som kunde fånga in sommaren i en liten ask. Eller varför inte i en vacker glasburk med skruvlock. Bara att plocka fram i januari...och skruva lite.

...

...

Älska allt...

Njaeee...inte riktigt allt. Men visst är det lätt att må gott för närvarande; jag är ju sommarledig, regn har jag inte sett mycket av och grönskan i naturen är fortfarande så grön att det nästan gör ont...

Och Stockholm...- vilken stor och spännande stad! Full av pärlor dessutom.

Älska allt!

...

Från Tranebergsbron...ner i ett hav av grönska. Här har jag fångat Thomas som tålmodigt väntar på en som måste fotografera stup i kvarten...

---

Och utforskningen av Stockholm fortsätter...

Hisnande nära kanten...

Men in med en sommarbild nu för sjutton...

...tänkte jag för mig själv. Det är ju mitt i sommaren!

Råcksta träsk...8/6-13

De satt där så fridfullt mitt i den gröna oasen. Båda koncentrerade på sitt...Och jag gled förbi ganska obemärkt tror jag på min vandring mot Råcksta tunnelbanestation.

En sommarbild a 2013 tänkte jag när jag fick se bilden i datorn. (När jag gick förbi trodde jag kvinnan höll på att fiska också...)

Tack för digitaltekniken!

Att fotografera har blivit något av en livsnödvändighet för mig. Det har nog att göra med min lust till färg och form allra mest. Men tanken att man dessutom stannar tiden och fångar in en liten liten bit av livet runt omkring, gör ju inte det hela sämre. Den vardagliga fotopromenaden blir poesi... :)

Igår gick jag en sådan promenad. Det var sol och jag styrde stegen genom kolonilottsområdet. Sommarens färgprakt var över, förstås. Istället fångades mitt intresse av de många hösttomma växthusen i plast...

-------------

Himmelstalund  8/10

solen gav skarpa kontraster

----

instängd sommar

---

blå tunna framför blå plast

---

likt ett femtiotals-tygtryck...

------

När jag gick där och kisade i solskenet mellan växthusen med min kamera så mådde jag bara gott, tankarna vilade mest. Men när jag kom hem och dagens bilder framträdde på min skärm så tänkte jag på hur tacksam jag är för digitaltekniken. Om det är riktig fotografi eller inte det jag styr med, kvitt samma för mig. Att fotografera med en digitalkamera och sedan hålla i hela bildprocessen själv via ett dataprogram, och sedan kunna förmedla enkelt och snabbt till andra, berikar mitt liv!