Det låg förväntan i luften...

.

Junikvällen var ljummen och bryggan var en given mötesplats. Där fanns enskildheten. Där var det vackert. Och, som de hade längtat; efter värmen, efter sommarlovet och efter varandra!

Och jag smög förbi, obemärkt.

.

(PS. Jag tillät mig fantisera lite kring bilden - har förstås ingen aning om vem jag fotograferat....)

.

Söndagsfrukost

Utomhus. Finns det något bättre?

.

Dagens bild visar ett stulet ögonblick. Ett sådant där ögonblick som jag snodde åt mig med min kamera, när jag traskade omkring en morgon i Gamla stan. Jag gillar att gå omkring och fotografera människor i stadsmiljöer. Och nästan alltid är det situationerna jag vill åt. Som här. Den kändes lite speciell och de två unga kockarna (?), som förmodligen hade rast, gjorde sig bra mot husväggen. Men egentligen kunde det ha varit några helt andra som suttit i morgonsolen och ätit frukost. Eller det kunde varit en helt annan situation som ådragit min uppmärksamhet.

Men ibland funderar jag över hur de som blir infångade - som blir fotograferade, tänker om det hela. Förstår de att det är situationen som är anledningen till att jag höjer kameran? Inte att det är just dem, som personer jag "vill åt"? Många bryr sej säkert inte - människor med kameror dräller omkring överallt nu för tiden. Men jag kan också tänka mig att en och annan av de som blir fotograferade verkligen undrar varför någon okänd kvinna vill fotografera just dem? 

UNDER TIDEN

...mamma och pappa står och väntar i världens längsta glasskö, kan ju jag kolla in den här coola bilen.

Utanför Halvars glasskiosk 1/5-17

Igår var det fullt med flanerande människor ute på gatorna i Norrköping. Somliga hade nog gett sig ut för att kolla in raggarnas traditionella 1 maj-kortege. Andra hade förmodligen längtat hela vintern efter en glass från den legendariska glasskiosken Halvars. (Som  bl.a. Uffe Lundell sjunger om). Jag trodde inte mina ögon när jag fick se två megalånga köer, som bara fortsatte och fortsatte mot var sitt håll på promenaden. Hur glassugen kan man bli?

Själv kände jag mig lycklig och fågelfri med att bara knalla omkring med en kamera över axeln för första gången på flera månader. Men, det är bra konstigt det här med fotografering; de bra bilderna uteblev totalt. Trots att jag var jätte-fotosugen, och trots att det fanns gott om motiv. Kan man bli ringrostig, helt enkelt ??? =)

På vägen hem gick jag i alla fall förbi tobaksaffären, och köpte mig en GB-glass - och tänka sej, ingen kö alls!

NYFIKEN I EN STRUT!

Och tillbaka igen till det svartvita uttrycket. Det härliga mustiga svarta mot det kritvita. Det grafiska, det okomplicerade. 

.

Utanför Heliga korsets kapell, Skogskyrkogården

Och bilden? 

Ja den är väl ganska alldaglig och inte ens ny

Men jag gillar den

och så hade jag helt enkelt lust att avsluta helgen med ett blogginlägg! 

-

OCH SÅ FÅR DET BLI SISTA ISLANDSINLÄGGET...

Avslutar med ett gatufoto från Reykjavik.

Plötsligt hoppade pojken framför mig upp och satte sig mot en husvägg.

Kan bli en bild tänkte jag och höjde kameran. Under tiden såg jag i ena ögonvrån hur hans familj samlades en bit längre bort och rådslog runt en uppvikt karta. I den andra ögonvrån såg jag hur Thomas försvann vidare bort med raska steg i Reykjaviks gatuvimmel. 

En situation ganska typisk för oss två.

.

Reykjavik 7/7-16

.

.