Fem minuter
Tredje december...
.
Minns ni värmeböljan i juli? Staden kokade av hetta och dagtid orkade man inget. Men kvällarna var ljuvliga...
"De hade tagit bilen till Skogskyrkogården. Där var det sällsynt vackert och stilla. De lågt inkommande solstrålarna färgade landskapet märkligt gyllene. Tjärnen låg spegelblank och mystisk, och bland monumenthallens pelare lekte skuggorna. Vilken kväll! Och tänk att det kunde vara så vackert på en kyrkogård...
Till och med stenbeläggningen nedanför Almhöjden skimrade som aldrig förr..."
.
Foto; Thomas Engström.
Det här är en bild som jag verkligen gillar...så jag delar gärna med mig! (Man har ju gått och blivit facebookare, och där får man lära sig att gilla, och dela minsann...:) Så nu delar jag med mig här i min blogg. Och förstås med tillåtelse av fotografen...
.
.
Andra december...
Hon stod där länge. Helt stilla.
Kanske hade hon ett och annat att fundera över? Kanske mindes hon Stockholm från förr? Eller stod hon bara där och njöt av stunden? Av den vidunderliga utsikten och av den milda majvinden?
Jag tyckte att hon såg ut som en filmstjärna från 50-talet...
.
Fåfängan våren -14.
.
.
.
Första december...
Dimman bäddade in staden som aldrig förr. Inga människor syntes, inga ljud hördes och runtomkring fanns bara gråvit fukt. Det var som att gå omkring i ingenting.
Dock var hon smärtsamt medveten om att framför henne, någonstans, låg tågstationen. Egentligen nära, men kanske ändå för långt bort? Hon hade fyra minuter på sig, sedan skulle hennes tåg avgå. Det tåg som hon var tvungen att hinna med. Annars....ja, det vågade hon inte tänka på.
Istället började hon springa. Springa för sitt liv.
.
(Bilden har varit med förut i ett inlägg, men då i färg och inte beskuren)