Fem minuter
Gästblogg, med ”Wu”
"Allt mitt är ditt"...så även bloggutrymmet idag, som härmed förfogas av Thomas...
Lena och jag har bollat den här idén ett tag, och nu blev det av. Jag slutade blogga här på FS för länge sedan men läser bloggar fortfarande regelbundet, och ibland blir man sugen att skriva något…
Jag blir speciellt sugen att skriva när jag läser om något nytt sätt att förhålla sig till bilder och fotografering. Den här gången är det Philip K. Dick som i sin bok ”The man in the High Castle” låter en av karaktärerna tala om ett smycke. Det står ungefär så här:
”Här är ett stycke metall som smälts ned till oformlighet. Det representerar ingenting och har ingen design. Man kan säga att det endast har innehåll och helt saknar form.”
—Det kan man nog säga om en del bilder också.
”Verket är dock balanserat, det har kommit till vila och har slutit fred med universum.”
—Den frasen ska jag lägga på minnet till nästa gång jag är på fotografiska…
”Det har inte wabi och kan aldrig ha det, men det har wu. Den som gjorde smycket hade wu och lät detta wu flyta in i smycket. Därför får även vi wu när vi betraktar det.”
—Och det här gillar jag! Är det inte så det är med vissa bilder? Vi får wu av dem, eller vad vi nu ska kalla det. Jag brukar ibland ha svårt att förklara vad jag gillar med en bild men nu vet jag att det är wu som gör det. Bilden överför något till mig, något som jag mår bra av.
Jag undrar förstås också om jag besitter något wu som jag kan låta flöööda in i mina bilder. Ännu en sak att tänka på alltså, när man står där och kikar genom sökaren, pust! Det brukar vara tillräckligt svårt att fundera ut vad jag ska fotografera, ska man behöva krysta fram wu också?
Men det är väl det som är grejen? Om jag vet vad jag vill fotografera, kanske rentav tycker om det jag ser i sökaren, då finns det wu och det kommer att synas i bilden. Jag kan definitivt se i mina egna bilder att jag inte riktigt brytt mig om det jag riktat kameran mot, många av dem har bara ett innehåll och saknar allt annat.
Här är en bild som jag tog med min iPhone genom ett bussfönster i Istanbul 2012. Om den har wu vet jag inte men bilden har vilat så länge nu, så den har helt säkert slutit fred med universum.
.
.
.
Hälsningar Thomas Engström..
foto; Lena
Att dela intresse för bild...
Att dela intresse för bild och fotografi med sin käresta, vilket jag gör sedan några år tillbaka är väldigt roligt och givande. Och jag tänkte sparka igång 2015-bloggåret, (sent...jag vet!) med att berätta lite om just det. Jag tänkte dessutom vara lite djärv och släppa in Thomas här i bloggen. Både indirekt genom bilder och berättelser och mer direkt faktiskt. Det senare återkommer jag till.
Thomas och jag tillbringar ju de flesta av årets veckoslut tillsammans och mycket av det som hamnar här i Fem minuters-bloggen är bilder och tankar från gemensamma fotoutflykter. Egentligen handlar det om att utforska Stockholm med omnejd. Men givetvis med våra kameror. Vi gillar båda att flanera omkring och fotografera i stadsmiljöer, trots att Thomas är lite mer naturfrälst än jag. Han är mer förtjust i böjda linjer, jag vill ha räta :) Men det brukar fungera för oss båda med stadsmiljöer, det finns ju gott om grönska och vatten mellan betongen i Stockholm!
Och så pratar vi en massa bild förstås, och tittar på mycket bilder tillsammans. På våra egna givetvis, men också på andras. I fotoböcker, på Fotografiska och andra museer och på internet, som jag faktiskt tycker är en guldgruva.
Och här kommer just några bilder från gemensamma utflykter. Och på Thomas. Han brukar ju fastna på en och annan bild :) förmodligen för att han alltid ligger steget före mig...
.
I närheten av Stockholms Universitet och Laduviken.
.
Kvarnholmen Nacka...mycket ny och spännande bebyggelse där...
.
"Munspelet" Kvarnholmen.
.
Aula Medica i Solna, har föranlett flera besök.
.
på Mariaberget
en bild som funnits med förut här i bloggen, men inte i svartvitt.
.
Stockholmspromenad...en regnig dag.
.
Väl hemkommen från en utflykt är det ju alltid kul att se vad som finns på det egna minneskortet. Det är också väldigt roligt att ta del av varandras bilder, och jag är många gånger förvånad över att vi har med oss hem helt olika bilder trots att vi gått omkring på samma ställen, i stort sätt. Spännande, eller hur?
Ett ämne som är utvecklingsbart här i bloggen, tänker jag. Att man helt enkelt ser olika motiv, eller väljer olika teknik vid exponeringen för samma motiv så att bilderna blir olika...och att man efter några års fotande förmodligen förvärvat någon slags personlig bild-stil??? För att analysera det lite närmare tänker jag släppa in Thomas här i bloggen då och då, så han får visa sina bilder och komma till tals parallellt med mina funderingar och mina bilder.
Men nästa inlägg tänker jag faktiskt låna ut bloggutrymmet helt och fullt till Thomas...han får helt enkelt gästblogga i min blogg!
.
På återseende!
foto; Thomas Engström.
Artonde december
.
Avsluta, utvärdera och 2015-planera.
Tvätta, handla, städa...med mera.
Paketera, dekorera och griljera.
.
(Men när sjutton ska jag få tid att fotografera?)
.
Tur för mig att jag har en bra pizzeria, tvärs över gatan!
.
.
.
Sjuttonde december
"Dagens första kopp, smakar himmelskt! Den består av nybryggd Java med en skvätt skummad mjölk. Drickes alltid på sängkanten tillsammans med morgontidningen. Dagens andra kopp tas på stående fot och är till för att sparka igång. (Det som behövs sparkas igång!) Den koppen är svart, smakar beskt och rakt på, och är liksom helt rätt så dags! Dagens tredje och fjärde kopp på jobbet är sådär. Okänt fabrikat och alldeles för klent... Men ändå, vem kan leva utan kaffe!!!"
.
På kaffekalas hos en 99 åring... (mormor 2011)
.
.
Sextonde december.
"Har man ett projekt så har man, tänkte hon och blickade ut över det ödsliga kolonilottsområdet. Det såg allt annat än inbjudande ut. Marken var frusen och bitvis täckt av snö. De små husen såg igenbommade ut och det låg skräp och bråte överallt.
Vad sjutton kan man fota en sådan här dag undrade hon för sig själv, när hon balanserade fram på de smala halkiga gångarna mellan lotterna. Det var verkligen fult i trädgårdarna där det brukade vara så fint. Och många av husen såg eländiga och ruckliga ut.
Men det får väl bli verkligheten. Det var ju det som var meningen med projektet; att fånga verkligheten. Men det hade varit bra roligare med lite liv bland husen. Helst någon kolonilottsinnehavare att intervjua eller i alla fall att småprata med...funderade hon vidare.
Men de enda hon såg till var en frusen farbror som inte förstod svenska. Och en skygg katt."
.
Fruset, skräpigt och igenbommat... 14/12-14
..
.
..
.
.
.
.
.
.
.
( Jag började att fotografera för cirka tre år sedan på Himmelstalunds kolonilottsområde i Norrköping. Jag gick ofta igenom området och tyckte att det såg så fint och spännande ut med all brokighet. Jag förstod ganska snabbt att här samsades många kulturer. Så jag började fotografera då och då. Väldigt sporadiskt i början, men från och med i år lite oftare och glädjande nog så har jag börjat få lite kontakt med några av odlarna...vilket dessutom lett till att jag fått intervjuat och fotat. Väldigt roligt!
Så nu äntligen kanske det kan börja bli något av projektet. Så jag fortsätter nog ännu en säsong, och hoppas på en bra vår och sommar! )