STADEN ÄR MIN SKOG...

Här hör jag hemma.

.

Formstarkt...

.

...helt enkelt.

.

Industrilandskapet. Om man tittar uppåt!

.

.

.

.

Mot jobbet...och en ny vecka!

VARFÖR #BLOGG 100?

Jag har länge tänkt att det skulle vara roligt att fokusera mer på foto. Och då tänkte jag att en väg att göra det vore att fotografera oftare än jag brukar göra. Oftare och regelbundet. Men jag skulle också vilja ge mig själv lite nya fotoutmaningar. Och dessutom synliggöra och redovisa resultatet någonstans. För min egen skull förstås, men även för andra så att jag dessutom skulle kunna få lite feedback. 

Och så läste jag om Blogg 100 och tänkte att det tåget hoppar jag på. Att blogga gillar jag ju och använder jag min blogg här på Fotosidan som "redovisningskanal" så kommer jag att få många morötter i form av hejarop, synpunkter och fotografiska samtal...

Vilket är väldans roligt!

.

Dimmigt värre...inte lätt att vara fotograf, ack nej...

.

.

Det kan ju tyckas jobbigt att behöva blogga varje dag i 100 dagar, och lite galet att jag hoppar på något sådant. Men att delta i Blogg 100 utmaningen känns på sätt och vis enklare, friare och vidare än till exempel dagens bild på Blipfoto som jag försökte mig på förra året. Enklare, friare och vidare för med Blogg 100 behöver inte dagens inlägg vila på en endaste nytagen bild utan kan se ut på olika sätt och jag kan även använda bilder ur arkivet, som jag gjort idag.

Hmmmmm......bara 82 inlägg kvar! :)

.

.

På återseende!

.

ute i skogen, i vårsolens sken 15/3

fotograf; Thomas Engström...förstås.

KAN DET BLI BÄTTRE?

Ja, jag menar om man har tänkt sig att fota människor men är väldigt svag för linjer...då är det ju rena julafton när man går förbi en byggarbetsplats och ser små människor gå omkring bland...ja, just det; bland linjer!

Och i motljus dessutom!

.

Bygget fortskrider i industrilandskapet...

.

.

.

.

.

.'

.

 På återseende!

.

PS Bättre bilder kan det säkert bli...!!!!

Det var inte så jag menade....med min rubrik... :)

ÖGONBLICKETS DILEMMA

Jag har ju gett mig själv i utmaning att rikta kameran mer mot människor istället för mot vyer, husväggar och snygga linjer. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Men att gå från vyer och husväggar till människor kräver träning. Träning i att använda kameran på människor i det offentliga rummet.

När man fotar vyer och byggnader behöver man bara tänka på att bilden ska bli bra, men när man riktar kameran mot människor måste man också ta en viss hänsyn. Man hamnar ofta i någon slags ögonblickets dilemma; känns det här ok?

Ibland väntar jag in något slags hastigt godkännande hos den jag riktat kameran mot, kanske genom ett leende eller något speciellt blänk i ögonen. Det känns när man får det. Men ibland fotar jag i det tysta. Det är dagens bild från tåget, ett exempel på. Jag tror inte att mannen märkte att jag fotade honom. Vid sådana tillfällen är det bildälskaren och kanske egoisten i mig som tar överhand och jag knäpper av med vetskapen att det jag gör är inget olagligt...

Men som sagt man hamnar ofta i ögonblickets dilemma; ok eller inte...

.

Mellan Norrköping och Stockholm igår kväll...13/3

.

.

Ni får gärna komma med synpunkter på mina tankegångar och goda råd.

Hur tänker ni och agerar när ni fotar i det offentliga rummet?

.

.

.

(arkivbild...)

.

Nu ut i Stockholmsvimlet!