Fem minuter
Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan
I solrosfältet
29/7-18
.
I söndagskväll var Thomas och jag ute på en liten bilfärd i landskapet söder om Stockholm. Temperaturen hade hunnit bli dräglig och solen stod lågt och gav fint släpljus. Plötsligt såg vi ett solrosfält. Och solrosor i motljus går ju bara inte att missa. Så vi stannade förstås och fotograferade lite. Det var ett fält för självplock så det var nog ingen fara att gå omkring lite i kanten.
Och just som jag höll på att ratta och skruva och mixtra med bländare i motljuset dök det upp en kvinna som "släppte ut" sina barn i fältet för att kunna ta mobilbilder på dem. Och sådant går ju heller inte att missa...
.
Med en föraning om höst
Skogskyrkogården 30/7-18
Så blev det då ett återbesök till vackra Skogskyrkogården, vilket inte alls var dumt i värmen. Alla höga träd gav ljuvlig skugga. Likaså kändes det väldigt behagligt i skuggan under taket på förhallen till Heliga Korsets kapell. Men gräsmattorna var bitvis ganska brända av solen och mer orangefärgade än gröna. Det tillsammans med det brunfärgade vattnet i dammen gav ett mycket annorlunda intryck i den sena eftermiddagssolen; det kändes dovt, dunkelt, stillsamt och med en föraning om höst...
.
Men vid fiket smakade det fortfarande härligt sommar!
Skogsbärspajen kan rekommenderas!
.
.
.
Mot nya semesteräventyr...
Ja vem vet? De såg i alla fall glada (och varma) ut när de åkte förbi mej på perrongen i Norrköping, vidare ned mot Europa. Själv stod jag och väntade på snabbtåget till Stockholm. Och ett eget litet äventyr. Ett helgäventyr.
Och skönt nu är bloggen återställd; svartvit åter igen (och utan fåglar... =)
.