SÄKER FÖRVARING

"Äntligen kanske jag kan bli av med syrran...

-jag skyndar mig innan mamma och pappa ser...."

.

.

"Njaeee...vet inte riktigt om jag vill vara härinne..."

.

Scenen tilldrog sig på Artipelag förra helgen. Tyvärr hann jag inte riktigt med innan föräldrarna fick syn på det hela och avstyrde... :) Bra fotoögonblick försvinner alltid väldans snabbt!

.

Slutar med en hissbild, Thomas fick komma med lite också...

På återseende!

MÅNDAGSTANKAR

Jag är en inbiten (stor)stadsmänniska. Det har jag alltid vetat om.

Jag känner mig hemma bland asfalt och betong. Jag fascineras av modern arkitektur, av höga huskroppar, av glas och borstat stål. Jag trivs när ytorna är släta och linjerna är räta.

Jag tycker att det känns tryggt bland folk och larm.

Ändå...ändå kände jag någon märklig fridfullhet i lördags mitt ute på landsbygden, när jag knallade omkring bland fälten av gräs och grödor. Det var så vackert, så vackert; alla grön-gula färger som mötte den blå himlen...vinden som drog över fälten och gjorde vågmönster bland grödorna och fick det hela att skimra i tusentals nyanser. Nyanser som harmonierade perfekt.

Och så tystnaden...allt man hörde var lite sus av vinden och lite surr av insekter då och då.

Jag kände mig nästan lite lycklig där bland allt det där gröna.

Lugn och lycklig...

.

i Gnesta-trakten 25/7-15

.

.

Jag som är en inbiten storstadsmänniska!!!

.

.

 (och en retro-selfie :)

.

URBANT OCH SVARTVITT

...får det bli i dagens inlägg. För balansen skull. Igår var det lite väl mycket grönska tycker jag...

.

.

Överblivna sommar-rutor. Stockholm 2015

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Det var allt från mig den här helgen.

Imorgon bitti tar jag snabbtåget mot Norrköping igen och mot en ny jobbvecka.

Men jag avslutar med en bild från Gnesta, tagen av Thomas.

Och det är förstås jag som smälter in så fint i miljön.

En bild som bara måste få vara i färg.

.

foto; Thomas Engström

.

MAN KAN UNDRA SA FLUNDRA...

i år igen; varför i all sin dar måste Gnestaplanket och fotofestivalen i Säter, två ganska stora och unika foto-arrangemang ligga på precis samma dag/helg??? 

Synd tycker jag...tror att det är många som skulle vilja besöka båda evenemangen.

.

.

Och till denna min undran, en gammal framrotad halvdan Planketbild från -12...

.

.

.

...och så en bild (ytterligare av sorten hellre än bra )

men som blivit en kul grej för mig:

hissfoto... :)

.

KONDITORI LYRAN

Jag fortsätter här med lite Stockholmstips...

Om man vill uppleva storslagen natur, ett riktigt fantastiskt sagohus a la Pippi Långstrump och dessutom njuta av supergott fikabröd, då skall man åka till konditori och café Lyran i Bredäng. Absolut värt en utflykt!

.

.

Konditori Lyran 

Med kurr i magen och fika i blick...

.

...tvärstannar man framför alla smaskigheter. Vad i all sin dar ska man välja???

(Är man riktigt hungrig rekommenderar jag en väl tilltagen sallad med rödbetor och grillad chevreost, eller en magnifik räksmörgås. Men man får inte missa hallonmoussetårtan...min absoluta favorit!)

(foto; Thomas Engström)

.

Och var ska man sitta och mumsa? Inomhus, eller på en balkong...

.

...eller kanske på den fina inglasade verandan?  

(Går bra ute i trädgården också...)

.

Men man får inte glömma bort att gå upp i det vackra, spännande, höga tornet. Inte så dumt efter en stor bit hallonmoussetårta... :)

.

Väl uppe kan man njuta av den magnifika utsikten, titta ut över vatten och båtar eller ned på de som fortfarande fikar.

.

Och så kan man ju passa på att bara sitta och fundera lite, tycka att livet är rätt gott...

.

...medans ruljansen pågår där nere.

.

Sedan kan man gå runt huset och passa på att titta på den fina byggnaden från baksidan också...

.

...och gå genom grönska i flera långa vindlande trappor, tills man slutligen kommer ned till Mälarens vatten...

Som sagt; väl värt en utflykt!

.

Själva huset Lyran byggdes år 1867 som sommarbostad åt några som hette Carl och Fredrika Limnell. Där anlades också en fin trädgård med en vacker lyra. Carl och Fredrika umgicks i en krets av sångare, författare och konstnärer och höll fester "i stort format" bland annat på husets punchveranda. Uttrycket "att vara på lyran" kan ha sitt ursprung just därifrån.

Sedan 1960-talet bedrivs det caféverksamhet på Lyran, numera i privat regi. Villa Lyran ägs av Stockholms stad och är klassat som byggnadsminne.

(Fakta taget ur en pappersbroschyr från det nuvarande konditoriet och från Wikipedia.)

.

Kanske ett ställe för Dagny-gänget? 

.

.

Ha det gott!

.

(foto; Thomas Engström)