Industrilandskap i förändring

Först var här textilindustrier och sedan pappersbruk. Sedan kom turism, kultur, företag och universitet till området. Efter betydande reparationer och en del nybyggnationer förstås. Nu är det dags för bostäder. Det behövs lite liv och rörelse, dygnet runt och året runt, i Industrilandskapet sägs det. Och så är det kanske?

I morse passerade jag byggarbetsplatsen. En sällsynt snygg sådan i alla fall. Med speglingar och allt...

...

Industrilandskapet 21/7

Framtidsland?

Alla gillar iaf inte bygget mitt emot Strykjärnet. Det skall bli exklusiva bostadsrätter förstås.

...

Paus behövdes nog i värmen.

...

-Kanske ändå en trevlig arbetsplats? Det skulle jag tycka om jag vore byggarbetare. Fast då skulle jag bara stå och fotografera förstås.... :)

...

 Men somliga var upptagna...

...

fast....

...

....hade ändå tid att kolla in fotografen... :)

...

Ja, det här var några av morgonens hastiga bilder. Men jag har fotat bygget tidigare och fler fototillfällen lär det bli, eftersom jag passerar bygget på väg till Ica... :) Roligt att fotografera sådant man inte brukar...

.

Och om du är intresserad av att bo granne med Strykjärnet....

http://www.katscha.se/

Nu är det varmt...

Hemma på min gård...

Tuva, Jonna och hunden Hasse pustar i skuggan.

.

Jag bor mitt i centrala Norrköping, fast i en oas. Jag bor nämligen på en mycket trivsam gård med gott om grönska...och bara trevliga grannar. På den här gården har det fikats och skvallrats och festats mycket.

Jag har bott här nu 26 år i augusti....

Gården är som sagt mycket skön att vara på. Här finns förstås en gemensam grillplats, som brukar vara samlingspunkten efter jobbet. På morgonen gillar jag min egen trapp bäst. Där är det morgonsol. Men nu när det varit så varma dagar har det varit perfekt att sitta under  ett av kastanjeträden. Skuggan har skänkt ljuvlig svalka.

Jaa, och så kan man ju fixa sin egen lilla hörna....

.

Grönt är skönt, eller hur?

Och fint tillsammans med klarblått... :)

Igår trotsade jag de hotfulla molnen och tog en sväng upp till kolonilottsområdet. Det är jag glad för! Dels fick jag en härlig promenad på nästan en mil och en rejäl dos grönt och skönt för ögat. Men framför allt så träffade jag på en av odlarna, en mycket stilig kvinna runt 80. En kvinna som hade väckt min nyfikenhet redan för två år sedan, då jag började gå mina rundor i området. Hon var lätt att lägga märke till. För det första var hennes kolonilott så välskött och blommande. Och för det andra var hon så stilig, alltid klädd i blått och lyste lång väg i grönskan.

Igår fick jag en pratstund med henne och chans till några bilder...ett kort möte, men mycket trevligt!

Himmelstalunds kolonilottsområde 28/6-14

Hilda Salinas utanför sitt växthus. Redo att sätta igång trädgårdsarbetet...

...v

småplock och redskap...

...och en massa grönska i växthuset.

...

"Lite sallad vill du väl ta med hem?"

...

..."Och lite mangold?"

"Varsågod!"

Och så får vi en pratstund...

Hilda har haft kolonilotten i många år. "Man måste ha något att styra med och att odla är mycket roligt!" berättar Hilda. Tyvärr tror hon att den här sommaren kan komma att bli den sista som kolonilottsinnehavare eftersom orken börjat svikta.

Jag håller tummarna för att det inte blir så!

...

välordnad men regnvåt odlingslott

Hilda sköljer mina blad och lägger dem i en påse

...

...och jag säger adjö...vid grinden och den stora fina pionbusken.

Och på återseende, hoppas jag. TACK Hilda!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------...

Och så lite tankar kring själva fotograferingen;

Att få möta nya människor och få chans till att ta några bilder är verkligen roligt. Kanske något av det bästa man kan använda en kamera till...? Dock är det inte så lätt har jag upptäckt. Det är mycket att tänka på i den nyuppkomna situationen. (Sådant som man inser när man kommer hem och tittar på bilderna... )

För det första, vad vill jag berätta med mina bilder?/Vad vill jag ha för bilder? Hur få till vinklar och tänka på variation...(och ha koll på var man sätter fötterna!)...och förstås; ha koll på exponeringen...samtidigt som man pratar och umgås. Och hur mycket är egentligen ok att trycka av?

Vid Värmekyrkan

Vid kanten av Motala Ström, precis mittemot Värmekyrkan har kommunen placerat ut en gammal grön träbänk. Det är ett bra ställe för en bänk, tycker jag. Det är en öppen och solig plats och därifrån har man utsikt över många av Industrilandskapets fina Norrköpings-gula byggnader. Är det dessutom vindstilla bjuder "Strömmens" yta på magnifika speglingar.

Bakom den bortre vattenkanten hör man vattenfallets evigt forsande vatten. Ibland ganska stilla, ibland mäktigt brusande. Och på andra sidan av "Strömmen" ligger trappan ned till den gamla rostiga vattentuben, en uppskattad och speciell plats om man nu hittar dit. En spännande plats att kolla in och att fotografera vid. Dessutom har man ju första parkett till det häftiga vattenfallet därifrån.

Men, åter till den gröna träbänken. Den är perfekt att slå sig ned på, korta såväl som långa stunder. Man kan sitta och gotta sig i solen, lyssna på vattenbruset och bara vara. Och så kan man höja kameran då och då, förstås...

.

Bilder ifrån lördagen och söndagen, 17 och 18 maj

Alldeles till höger här om tanten står den gröna bänken...

.

...och såhär ser det ut mittemot. Värmekyrkan i bakgrunden. Och en och annan turist.

..

Jag gillar alla linjer som Värmekyrkan bjuder på, men det är inte alltid lätt att få styr på dem...

..

Här har några turister letat sig ned vid vattentuben. Från den gröna bänken ser man bara små huvuden som guppar omkring... :)

.

Dubbel aktivitet. Och turistsäsongen har visst redan börjat...

..

Jag har länge trott att jag har fotat färdigt i Industrilandskapet, men den här helgen fick jag lust att passa på att ta några bilder där i alla fall, när jag ändå var hemma i Norrköping. Jag kände att det var länge sedan jag upplevde en tidig morgon i mina kvarter, med kameran. Kanske var det Dieters fina blogginlägg för några dagar sedan som inspirerade...-jag tror det. Så tack Dieter! :) Jag fick två ljuvliga morgonpromenader...en tidig igår, och en vid nio-tiden idag. Inte så långa svängar, men härliga...

..

Avslutar med en riktigt tidig morgonbild från "andra sidan"...- på vattentuben.

..

Nu vet jag!

Nu vet jag det jag nästan anade redan innan jag startade mitt "en bild om dagen"-projekt. Jag måste fotografera av lust! Inte av självpåtaget tvång. Dessutom vill jag publicera bilder som jag själv gillar och på något sätt kan stå för. Och sådana bilder kan inte jag få till varje dag.

Men jag ville prova. Jag ville testa vad beslutet att få till en bild varje dag skulle göra med bildskapandet. Jag hade ju teorier om att tvånget och varje-dags-fotandet skulle kunna föra med sig annorlunda bilder. Annorlunda för mig.

...

3 januari; Colorful

jag försökte mig på gatufoto i färg

...

15 januari; Waiting

och det blev kvällsfoto efter jobbet.

...

18 januari; Saturday shopping

och ut i alla väder-foto. Minns ni snön? :)

...

31 januari; Lady in red

och när vintervädret inte alls kändes roligt; fönsterfotografering

...

Jag lyckades publicera bilder alla 31 dagar i januari. Jag var väl lite taggad av den nya uppgiften. Men sedan gick det sämre. Februari, mars och april fick lite bilder då och då. Och nu har jag lagt ned projektet.

Och jag mår väldigt bra av det!

Blev mina bilder annorlunda då, på denna korta tid? :) Inte så värst. Det blev bara sämre bilder. Emergency-bilder, med några få undantag. Om jag vann något så var det att jag lärde mig mer om kvälls-mörker-fotografering. Annars är det nog så att jag vet väldigt väl vid det här laget, vad jag gillar att fotografera. Och har svårt att tvinga mig till annat. Och mina bilder landar väldigt ofta i en viss stil, med högt formvärde antingen jag höjer kameran mot folk och fä, byggnader, landskap eller små ting...

Och just ja...jag vann nog självkännedom också!