16 x 10

...eller rent av 16x9 är de format jag mer och mer dras till. De känns ofta både spännande och lite utmanande att använda. Jag funderar på om det är det flitiga bruket av mobiltelefoner som påverkar? Att ögat vänjer sig vid det avlånga formatet? 

Gällande bilden så vet jag att den är väääldigt mörk, men jag gillar den så. Bilden är tagen i trappan på Fotografiska.

.

Högt där uppe

...likt en pappersdrake över hustaken, har jag en dröm som svävar omkring. 

Beijing någon gång för länge sedan...

.

Det är en dröm om en ny kamera.

Sedan min kamera gick sönder för några år sedan har jag faktiskt inte ägt någon egen. Visserligen har jag ändå haft tillgång till bra kameror, eftersom det finns de som generöst lånar ut. Tack, tack, tack - den generositeten har förmodligen räddat mitt liv! =)

Men nästa år fyller jag 60, faktiskt precis på dagen om ett år! Och strax därefter blir jag också förhoppningsvis färdig med mina högskolestudier, så då jäklar ska jag fira med att köpa en ny kamera! Men lite, lite, har jag redan nu börjat att fundera på vilken kamera jag ska köpa. Men jag tycker inte att det är lätt. Det är ett trixigt val mellan tung fullformatare som ger den kvalité jag vill ha på bilderna och något smidigare och lättare, att bära omkring.

Fast jag hinner ju fundera mera förstås. Och tills dess får jag väl fortsätta att drömma...

,

Bilden jag tar om och om igen...

Almhöjden, Skogskyrkogården

(förra vintern)

Den kullen gör sej så himla bra på bild! Särskilt med lite nysnö. Det är nästan en magisk plats att fotografera på. Så dit återkommer jag varje vinter, och kommer hem med samma bild om igen. Och jag kommer förmodligen att återvända dit den här vintern också. Såklart! Och komma hem med samma bild, igen... 

.

I ett fönster någonstans

...hänger det fullt av fotografier. 

.

Och när jag hittade den här bilden med alla fotografier, bland alla mina bildfiler, så tänkte jag att det är rätt fantastiskt det här med fotografi i alla fall - att det faktiskt är möjligt att frysa ett ögonblick av det pågående livet och bevara det. Ögonblick som man sedan kan plocka fram, när som helst och titta på och drömma runt. Eller för all del, bara återanvända i ett blogginlägg som ursäkt att få blogga...

Men det här med foto och att ta bilder har blivit en sådan vardagsvara att man nog ganska sällan tänker på hur fantastiskt det är med att kunna bevara ögonblick av livet i form av bilder.

Och...bilden med fotografier är från en oerhört liten fotoaffär/fotogalleri i Reykjavik. Ett minne från juli-16.

.

På målsnöret igen

.

spindel av Louise Bourgeois  vår -15 utanför Moderna

...och nu bara måste jag knacka fram ett blogginlägg, det var ju så himla länge sedan. Och länge sedan är det för att jag - alldeles av egen fri vilja- har skaffat mig annat som måste gå före fotograferande och nöjesskrivande, och som upptar både tid och tankeverksamhet.

Hösten -15 hoppade jag på heltidsstudier på distans, och läser in en förskollärar-legitimation parallellt med mitt ordinarie arbete. Det innebär helt enkelt en jäkla massa studier på helgerna, och ofta examinationer som ska lämnas in på söndagskvällen. Som idag; inlämning senast 16.55. Jag lämnade in 16.48. Puuuhhh - på målsnöret igen, efter att ha skrivit hela dagen. Det var en delexamination som hörde ihop med en gruppdiskussion. En diskussion som jag tillsammans med några kurskamrater ägnade gårdagen åt och som vi också spelade in på film, vilken också lämnades idag före 17.00.

Så nu sitter jag och funderar på dels om jag är riktigt klok som hoppade på heltidsstudier typ 10 år innan det är dags för pension, och dels funderar jag på hur det är möjligt att en helg liksom bara försvinner iväg, obemärkt...

Tänk om jag hade typ åtta ben, som en spindel...eller bättre: åtta armar! Då kanske jag skulle hinna med lite mer på vardagarna? Så att jag kunde fotografera åtminstone på helgerna...

På återseende! 

.