MORGONDIMMA IDAG...

...och jag var tvungen att vara på jobbet senast 07.30.

Frustrerande!

Men jag hann i alla fall att få ett par bilder. Verkliga snapshots, fotograferade i språnget. Men ljuset var väldigt fint vid fallet. Trots dimman. Eller på grund av dimman?
Jag hade i vilket fall som helst gärna stannat och fotat lite mer.

.

Strax före sju...13/3-15

Vackert och stilla

Man kunde ana lite antydan till solljus leta sig igenom dimman.

.

.

.

Men...nu är det ju fredagseftermiddag...

och jag  är strax på väg till Stockholm igen!

Härligt!

Vissa väggar ber om att bli fotograferade...

Idag sken solen in genom mina fönster. Lyste och lockade, minsann. Så trots min förkylning var jag tvungen att ta en kort promenad ut i vårvädret. Och stegen gick förstås ner genom industrilandskapet och faktiskt till stadsmuseet.

Norrköpings stadsmuseum visar just nu bland annat en fotoutställning av Björn Moback om överlevande från förintelsens Auschwitz. Utställningen heter "Vanliga människor" och består i huvudsak av svartvita porträtt.

Det var en tung utställning förstås, samtidigt som jag tyckte mycket om att titta på de fina porträtten.

När jag sedan passerade universitet vid Strömmen hade jag svartvitt i huvudet och tänkte att här finns det gott om kontraster i solskenet. Kontraster som nog kan göra sig bra i svartvitt. Så det fick bli ännu en bild mot Campusväggen vid Strömmen. 

Sorry...men vissa väggar ber om att bli fotograferade... :)

.

5CCampus Norrköping 5/3 

tjejig lunchrast i solskenet...- och så en gubbe...förlåt, farbror... :)

.

Jag blev så pass inspirerad av de svartvita porträtten på fotoutställningen, att jag tror jag tänker utmana mig själv i några dagar med att tänka och "fotografera" svartvitt! Jag har fortfarande 50 mm på kameran, vilket dessutom lockar mig att gå hyfsat nära och spana efter människor, snarare än linjer. Så nu får det helt enkelt bli bilder på folk och folkvimmel i svartvitt...

.

På återseende!

.

.

"Vanliga människor"

överlevare på rad i fina porträtt av Björn Moback.

Jag sitter hemma i köket

...och stirrar ut genom fönstret, bort över hustaken och undrar för mig själv; vem är det som rår över sakernas tillstånd? Finns det någon jag kan ställa till svars? Finns det någon jag kan förhandla med, eller möjligen vädja till, om ett snabbt iordningställande? Jag har nämligen blivit förkyld och fått feber och sitter uppkrupen på kökssoffan med en pläd över benen och snörvlar. Inte så farligt, tänker kanske ni? Näe visst...men det är bara det att jag kan inte vara sjuk just nu! På jobbet är det mycket att göra och möten inbokade, och till helgen vill ju jag åka till Stockholm och träffa Thomas. Och på lördag vill jag träffa Dagny-gänget på Fotografiska. Och så har jag ju en blogg att sköta om! En blogg som behöver nya bilder. Och dessutom har jag ju börjat att dokumentera vårens framfart och det är minsann inte lätt från ett köksfönster...

.

.

.

Men jag lever på hoppet!

.

.

SER DU?

Ser du våren?

.

.

.

.

.

Det är i alla fall härligt att kunna gå på (foto)promenad i eftermiddagssol...

På återseende!

Bakvägen hem...

Ganska ofta fastnar min blick för ytor; fasader, murar, plank med mera. Ibland är det något särskilt med en yta som tilltalar, men ofta är det spänningen mellan flera olika, och jag kan oftast inte låta bli att fotografera det jag ser fastän det egentligen inte är så vackert. 

Idag blev det ett par sådana bilder på väg hem från jobbet framåt kvällningen. Jag gick nämligen bakvägen hem från industrilandskapet. Och jag kan tycka att även det som inte är självklart vackert kan vara värt att fästa på bild emellanåt...

.

 2/3-15

här har jag faktiskt fått några riktigt bra bilder...vid det gula planket. Idag var det blandningen av huskroppar och ytor bakom som fångade min blick...

.

inte riktigt den vy man är van att se över industrilandskapet, eller hur?

.

mitt hus, det gula med rött plåttak. Här har det varit små, små arbetarbostäder åt sömmerskor och andra arbetare till textilindustrierna som låg nere vid Strömmen. Nu skall det byggas nytt, runt omkring. Hoppas mitt fina gamla hus får stå kvar...

.

men jag slutar i alla fall med vattenfallet i kvällssolen den 2 mars...

det kändes lite som vår, just där och just då vid fotoögonblicket! Så det så!!! :)

.

Samtliga bilder är tagna med ett 50 mm...vilket jag inte är van vid att fotografera med. Jag har nästan alltid haft ett zoomobjektiv, både när jag fotat med min egen kamera och lånat någon av Thomas Nikon. Men icke idag. Svårt tyckte jag att det var...men samtidigt spännande. Förmodligen borde det också bli lite annorlunda bilder.

.

.

På återseende imorgon!