Vid Gemini Residence

Om bilderna; Jag brukar sällan klona i mina bilder, men på den översta bilden klonade jag (efter en hel del funderande) bort skylten där det står att byggnaden är kameraövervakad. Skylten stack ut i ögonen för mycket. Andra bilden är väl inte såå värst bra komponerad, men får ändå vara med för att  den visar lite av husets uppbyggnad. 

Jaha, nu får det bli ett inlägg med hela fyra bilder, det kan inte hjälpas - för att ge ett hum om hur platsen jag vill visa, ser ut. (Men egentligen vill jag endast ha en bild i varje blogginlägg.) Fast, jag gillar dessutom hur mina bildförsök på arkitektur och gatufoto kom att sammanstråla just på den här platsen. Lite kul tycker jag också att det är, att mannen på stenen - han som redan fått ett eget blogginlägg, kom med på sista bilden på Gemini-byggnaden.

Och det är förstås bilder från förra veckan i Köpenhamn.

Gemini Residence består av en kärna av två betongsilos som liksom klätts med lägenheter, och blivit till en huskropp. Arkitekter MVRD.

https://en.wikipedia.org/wiki/Gemini_Residence

Fångade?

av kärlek, får man väl hoppas…

Också en ögonblicksbild från en av mina promenader i Köpenhamn.

Kurvigt värre

Och jag som egentligen gillar raka linjer...

Jag har precis haft några semesterdagar i Köpenhamn. Att jag for just dit, var bland annat på grund av att jag länge varit nyfiken på stadens satsningar på sjönära bostadsområden och modern spännande arkitektur.

Ett av utflyktsmålen var Metropolis - ett 11-våningshus i stadsdelen Slusenholmen (arkitekter; Future Systems/Danielsen Architecture). Ett ganska omtalat hus, då det byggdes. Både form och fasad är ju speciell! Fasaden är byggd i fiberbetong, som tydligen är tämligen formbart. (Vilket förmodligen behövdes till alla böjar och kurvor) Byggnaden skiftar också i grå-turkos-blått, beroende på ljuset. Fint tycker jag! De blåaktiga skiftningarna kommer från något slags färgpulver som blandats i betongen, berättade en boende som jag träffade. Jag blev dessutom uppbjuden högst upp på takterassen, så där var jag tvungen ta en selfie... =)

Mitt vattenhål

Det är nog ingen som tvivlar på att det är industrilandskapet…synd dock att somliga måste förstöra så förbaskat.

Om bilden; Norrköpingsgula byggnader och värmekyrkans skorstenar speglar sig i Motala ström. På ytan dessutom en massa fint skum, ibland mer, ibland mindre - vart kommer det ifrån? Bilden tagen imorse under en ljuvlig morgonpromenad. Kamera d850 och Nikkor 14-24 mm.

För övrigt var det premiärtur med mitt nyinköpta Nikkor 14-24 mm. Visserligen köpt begagnat, men verkar fungera finfint. Kul med en riktig vidvinkel tycker jag. Och nu är det verkligen bra tider för inköp av begagnade objektiv, om man har en dslr. Annat är det om man vill sälja sin spegelreflex, i dessa spegellösa tider. Jag har kollat lite för jag funderar på om jag ska göra mig av med min d810. Men jag har inte bestämt mig riktigt. Den är inköpt ny för några år sedan och har endast gjort drygt 9000 exponeringar…- en så kallad corona-kamera som mest legat i garderoben. Grejen är att den kommer väl att förbli där, i garderoben alltså, sedan jag köpte min d850.

Ni får gärna ge mig kloka råd! 🙂

Och så det här med förstörelse. Det verkar tyvärr som Norrköpingsgula väggar lockar fram klotter…

Sommarlek i sommartid

Om bilden: Dubbelexponering direkt i Fujikameran. Första exponeringen en vy precis i hjärtat av Industrilandskapet. Andra exponeringen rakt ned i strömmens virvlande vatten. (Eller möjligen vattnet först…)

Jag har precis upptäckt att det finns en dubbelexponeringsfunktion i min lilla Fujifilm XT 30 (en kamera som för det mesta ligger på hyllan). Gillar att det går att se den första exponeringen på skärmen när man ska komponera den andra. Det blir lite lättare då att få till något som inte direkt åker i den digitala papperskorgen =) Undrar om det är samma smarta funktion i d850 - att man kan se den tagna exponeringen, när man ska komponera den andra? (Någon som vet?)

Premiär för sandaler blev det också!