RUTIGT OCH RANDIGT

Nästan lite som serierutor...och mest på lek.

.

I Kulturhuset

på en scen...

.

.

...och nedanför.

.

.

Och suck, ni ser....det blev lite mer linjer.

(Men nu är det slut på silhuettbilder på minneskortet, i alla fall...)

Femtonde december

"Det är nog dags att flytta ihop, tänkte hon för sig själv. Kul att bo i Stockholm! Det är nog dags att flytta ihop, tänkte han för sig själv. Trevligt att bo i Norrköping..."

.

Genom ett spårvagnsfönster 14/12

Tionde december

"Hon hade precis satt sig till rätta med en kopp kaffe. Utanför tågfönstret svepte Stadshuset förbi och framför henne syntes Mariaberget i morgondiset.

Hon var på väg hem igen. Till sina barn. Till Norrköping, sin lägenhet och till sitt jobb.

Men hon var lika mycket på väg ifrån...

Ifrån sin bästa vän och älskade. Ifrån deras värld tillsammans. Och ifrån ett Stockholm som hon allt mer började att förstå sig på.

Till och ifrån.

Till och ifrån."

.

Norrköping-Stockholm tur och retur

Nu för tiden åker jag väldans mycket tåg, och jag gillar det. Det är vilsamt. Kostar man dessutom på några extra kronor på biljetten och åker i första klass är det gott om plats i kupéerna, och ofta lite folk. Då kan man breda ut sig med tidningar och laptop och ha det hur skönt som helst. Man kan också sitta och titta på det framrusande landskapet, och förundras över hur det skiftar karaktär beroende på väder och ljus. Och man kan passa på att fotografera lite. 

Visserligen blir det riktiga snapshots och resultatet ofta suddigt av fart och av skitiga rutor och man får en del speglingar på köpet. Men det är i alla fall spännande fotografering tycker jag...- man vet aldrig riktigt vad som fastnat förrän man kollar i datorn.

Från spår 10 Sthlm Central

...

Över Årstaviken

...

...Januari-landskap

...

Susar förbi Södertälje

...

Imorgon kanske?

Morgonen var grå. Tung och grå. Det kunde lätt konstateras genom köksfönstret.  Samma syn för femte morgonen i rad eller så...

Och för femte morgonen i rad så blev det inget morgonfotande, för min del. Jag hade ju tänkt mig att jaga morgonskuggor i hög klar sen-sommarluft, eller gärna smyga mig fram i höstens första magiska dimma...

Men lite senare på förmiddagen kunde jag i alla fall konstatera att Kastanjeträden fortfarande var rejält gröna. Det kändes bra.

Och imorgon är det en ledig morgon ytterligare...- då kanske?

-----

Genom tjockt fönsterglas 1 sept-12