Tant bland tanter

Så kom jag då iväg till "TANTER"-utställningen - jag, en tant bland tanter. Eller kanske inte, för nu för tiden stretar man ju emot och drar på sej jeansen - jag också, trots att jag förmodligen redan klivet in i tant-åldern. Men Bernt-Ola Falcks dokumentära tant-bilder gillade jag verkligen. Vilken liten pärla till utställning! Och jag hörde att fotografierna väckte stor igenkänning, av de få besökare som liksom jag tagit mej allra högst upp i Strykjärnet en solig söndagseftermiddag. "Å kommer du ihåg, sådär såg det ut i tant Ellys vardagsrum." "Kolla in kappan - precis som den mamma hade."

Jag blev också nostalgisk, flera gånger, för förutom de fina tant-porträtten är många fotografier fulla av små prylar och detaljer från förr. Och vem blir inte nostalgisk över vackra porslinsskålar från 50-talet i en teakhylla och dagstidningar fint ihopvikta och pedantiskt travade i hög...

Och ovillkorligen vandrade tankarna iväg till min mormor som jag började träna fotografering på, med min första systemkamera...så jag letade bland mina äldsta hårddiskar och hittade några gamla jpg-filer i ganska uselt skick...

 mormor 2009 (97 år) en het sommardag

i favoritfåtöljen vid den öppna balkongdörren

För vad skulle jag ha en kamera till???? - blogginlägg 600!

Och här kommer en åtta-års-bloggtillbakablick =) Ett blogginlägg utan bilder - ja vet. Men, de stora orden går att klicka på - där finns det bilder!!!

Min bloggkarriär här på Fotosidan startade alltså för snart åtta år sedan, efter att jag fått en systemkamera i 50-års present. Fast det dröjde flera månader innan jag packade upp kameran ur kartongen, för vad skulle jag ha en kamera till? I alla fall, med mitt nyvunna fotointresse startade jag den här bloggen. Jag hade en tanke om att bloggande skulle göra mig bättre på att fotografera. Vilket jag nog också tror att det gjort! Och fotointresset tilltog! När det var som värst med mitt fotointresse kunde man inte ens få en kopp kaffe hemma hos mej utan att bli utsatt för mina fotoexperiment. Och här i bloggen har ju förstås även mina barn hamnat, liksom min nästan 100 år gamla mormor Och Thomas förstås, kärleken som jag mötte här i bloggspalten =) Men också okända som haft oturen att hamna i min väg. Jag har skrivit om tunga saker och använt bloggen som terapi och jag har skrivit om glädje och häftiga upplevelser. Men mest om vardagen. Ibland vääldigt vardagligt! Och jag har bloggat mycket från Norrköping och mitt kära Industrilandskap, men också om Stockholm och Skogskyrkogården, och om att slitas mellan två platser. Fotoprojekt har jag startat lite då och då såsom kolonilottsprojektet eller Blogg 100. Fast det där med projekt egentligen inte är min grej...men somliga lär sig aldrig - såsom jag! 

Slutsatsen får väl i alla fall bli att det är väldans roligt att skriva blogg, och jag tänker att det var himla bra att jag packade upp kameran istället för sälja den oanvänd, som jag tänkte då på min 50 årsdag! För jag har verkligen haft mycket upplevelser, tack vare kameran! Och till och med mött kärleken, tack vare den och bloggen...

Moooooooooot 700!

.

MELLAN HIMMEL OCH JORD

Idag får mormor vara med i bloggen igen...

Hon var nämligen väldigt närvarande igen, i samtalen och i minnet runt kaffebordet hemma hos mina föräldrar idag. Och mamma hade letat rätt på ett gammalt fotoalbum från mormors ungdom. Mycket roligt att bläddra i och mormor hamnade dessutom på näthinnan igen...

Mina föräldrar och jag fikade en lång stund och pratade om allt mellan himmel och jord, men mycket om mormor och mycket om att bli gammal. Min mormor blev ju 101 och var fantastiskt frisk och fri från krämpor nästan ända till slutet. Sådan tur har inte mina föräldrar. Trots att de inte är 80 fyllda ännu så känner de av det här med att åldras, mycket påtagligt. Min pappa har haft en stroke för ett par år sedan som förändrade hans liv rejält och mamma har genomgått två ryggoperationer och har nu också fått hjärtproblem och diabetes.

Dessutom börjar det bli ensamt tycker de. De jämngamla bekanta, de som finns kvar, är lika skröpliga som de själva och det är inte längre lätt eller självklart att umgås.

Och inga barnbarnsbarn har det blivit....

Det var med huvudet fullt av funderingar jag lämnade mina föräldrar idag. Att bli gammal...tänk så långt borta det är innan man själv börjar bli drabbad på ett eller annat sätt.

.

mormor ute i höstsolen två månader innan hon fyllde 100 år...

också ett riktigt snapshot ute på promenaden

.

.

Jag har nog haft skygglappar när det gäller åldrandet...har nog tänkt mig att mina föräldrar skulle få det ungefär som mormor; fortsätta att leva på som vanligt, med bibehållen livskvalité ända in mot slutet....

.

Och jag själv då? Om fyra år är jag 60...

Sjuttonde december

"Dagens första kopp, smakar himmelskt! Den består av nybryggd Java med en skvätt skummad mjölk. Drickes alltid på sängkanten tillsammans med morgontidningen. Dagens andra kopp tas på stående fot och är till för att sparka igång. (Det som behövs sparkas igång!) Den koppen är svart, smakar beskt och rakt på, och är liksom helt rätt så dags! Dagens tredje och fjärde kopp på jobbet är sådär. Okänt fabrikat och alldeles för klent... Men ändå, vem kan leva utan kaffe!!!"

.

På kaffekalas hos en 99 åring... (mormor 2011)

.

.

Tolvte december

"Att ångra sådant man inte gjort, det är det ju ingen vits med. Men ändå...varför hade hon inte passat på att fotografera mer av sin mormor, medans tid var? Minnen dök upp, och inom sig såg hon sin mormor; hur hon brukade sitta vid sitt köksbord med Husmodern och Hemmets Journal runt sig och lösa korsord eller hur hon brukade gå omkring med en vattenkanna och småprata med blommorna.

Varför, hade hon inte passat på att fånga sådana stunder?  Hon hade haft tid och tillfällen, hon hade ju sin kamera och hennes mormor hade inte haft något emot att bli fotograferad. Tvärt om.

Men själv, hade hon inte riktigt förstått då, det unika i situationen; en snart 100 år gammal kvinna som fortfarande bodde hemma och skötte allt själv, och som dessutom hade sådan lyskraft! Och, suck...hon hade inte förstått hur värdefulla de bilderna skulle komma att bli, för henne själv, nu när hennes mormor inte fanns mer.  

Ångra...nej, det är det ju ingen vits med. Men däremot att ta lärdom.

Vilka andra bilder vill hon inte sakna om tio år?"

.