Hälsningar från 2014...

och två bilder från vattenfallet. Då, 2014 stod där ett stort och ståtligt träd. Ett träd som gav skönhet och en känsla av sprödhet bland plåten, rosten och det forsande vattnet. Ett träd vars grenar kunde tjäna som förgrund till en bild, eller bara finnas med i bakgrunden och förhöja ett fotografi lite. Och skvallra om årstiden för fototillfället.

Norrköping oktober 2014

Nu finns inte trädet kvar längre, eller i alla fall inte trädkronan. Kvar står endast en kal och väldigt ful trädstam, som ser död ut. Undrar verkligen varför inte den tagits bort? Kan det finnas liv kvar i trädet och hopp om ny grönska? Om inte, så kanske den fula trädstammen kan tas bort nu, för just nu pågår det renovering av platsen.

Jag var där igår, endast för att konstatera att det är omöjligt att komma fram till vattenfallet eller tuben på grund av avstängning. Så några oktober-bilder därifrån, 2024 lär det inte bli.

Suck.... =) en senare bild av trädet

fotat från andra sidan av Motala ström

(kanten måsarna kliver runt på är vattenfallskanten)

På återseende!

Några sekunder

vid kanten av vattenfallet.

 Det är nog inte många städer som har ett vattenfall inne i stadskärnan. Men Norrköping har! 🙂

Mellan gatufotoinläggen...

stoppar jag väl in lite industrilandskap. Det kan inte hjälpas, trots att jag nu för tiden tycker att det är roligast att både rikta kameran mot människor, och att stoppa in den typen av bilder i bloggen. Men bor man tre minuters gångpromenad mot de gula industribyggnaderna och Motala ström så gör man! Och det är mycket meditativt att ströva längs vattnet tidiga försommarmorgnar och knäppa ett och annat knäpp...

 svårt låta bli speglingarna i vattenytan...

på vissa ställen var det gott om någon tjock sörja på vattenytan, kanske inte så trevligt - men ganska dekorativt! 

och så klart man måste gå och se Strykjärnets nyöppnade fotoutställning "TANTER"! Får verkställas i veckan...

Fotografen i rosa kjol...

Jag tyckte hon gjorde sig bra där mot den mörka väggen - inramad av industribyggnadens fönster, från vägg och vattenyta…

För er som inte är bekanta med platsen; det är i Motala Ströms vattenyta som fönsterspeglingen sker, och där vattenkanten slutar tar vattenfallet vid. Fotografen har alltså det forsande vattenfallet på sin vänstersida - man kan gå längs med vattenfallet en bit…

(från helgens minneskort)

Mitt vattenhål

Det är nog ingen som tvivlar på att det är industrilandskapet…synd dock att somliga måste förstöra så förbaskat.

Om bilden; Norrköpingsgula byggnader och värmekyrkans skorstenar speglar sig i Motala ström. På ytan dessutom en massa fint skum, ibland mer, ibland mindre - vart kommer det ifrån? Bilden tagen imorse under en ljuvlig morgonpromenad. Kamera d850 och Nikkor 14-24 mm.

För övrigt var det premiärtur med mitt nyinköpta Nikkor 14-24 mm. Visserligen köpt begagnat, men verkar fungera finfint. Kul med en riktig vidvinkel tycker jag. Och nu är det verkligen bra tider för inköp av begagnade objektiv, om man har en dslr. Annat är det om man vill sälja sin spegelreflex, i dessa spegellösa tider. Jag har kollat lite för jag funderar på om jag ska göra mig av med min d810. Men jag har inte bestämt mig riktigt. Den är inköpt ny för några år sedan och har endast gjort drygt 9000 exponeringar…- en så kallad corona-kamera som mest legat i garderoben. Grejen är att den kommer väl att förbli där, i garderoben alltså, sedan jag köpte min d850.

Ni får gärna ge mig kloka råd! 🙂

Och så det här med förstörelse. Det verkar tyvärr som Norrköpingsgula väggar lockar fram klotter…