När livet tar en annan vändning...

Jag har skrivit om det förut i min blogg; Var jäkligt glad åt den småtrista vardagen...då allt lunkar på i invanda spår...då allt flyter på och egentligen inte är så tokigt...

Hemma, i min familj har tillvaron vänts upp och ned senaste veckan...

Jag funderade lite på om jag skulle skriva detta inlägg, och om det passar här på Fs, men vi är ju alla människor mitt i livet någonstans, och...livet består ju av så mycket mer än fotografering.

Dessutom blir det här inlägget en förklaring om jag blir borta härifrån ett tag.

Och förhoppningsvis en liten påminnelse till er alla att uppskatta den småtrista vardagen...

Jag har en dotter på 27 år som under hela sin barndom har haft ett mycket svårt hjärtfel. När hon var 11 år var hon mycket sjuk och hamnade i respirator, men som genom ett under hittades ett nytt hjärta åt henne och bara några dagar innan hon skulle fylla 12 hjärttransplanterades hon. Sedan dess har vägen varit bökig och lite krokig, men hon har i stort sett levt ett normalt och bra liv med studier och allt som gör livet glatt.

För några månader sedan började hon må sämre och blev jättetrött för ingenting, men inget fel hittades på hennes hjärta. Men allt blev bara värre och påsklovet tillbringade Emelie hemma hos mig för att hon var för trött att ens stå upp...så till slut lades hon in akut för utredning.

Det som hittades chockade både Emelie och mig. Hennes båda njurar är helt utslagna (pga av hennes medicinering för hjärtat)...och kommer förmodligen inte att fungera mer...

Så nu ligger hon där igen mellan sjukhuslakanen, min lilla underbara dotter...svårt medtagen med slangar rakt in i kroppen...och vill inte mer. Jag vill heller inte mer...och jag vet inte hur vi skall orka det här...men vi måste.

Jag är hemma nu efter en vecka på Universitetssjukhuset i Örebro. Jag är hemma för att hämta nya krafter och för att krama om mina två söner. På måndag återvänder jag till Emelie.

Just nu har jag bara en önskan förstås, och det är att Emelie skall bli frisk och att allt skall ordna sig till slut...och jag lovar...

...jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka min alldeles vanliga grå småtrista vardag...

Utsikt genom fönstret från rum 3.

(Dålig bild, jag vet...men den kanske kan duga för att återge känslan?)

 Och bara så att ni vet...Emelie tyckte att det var ok att skriva om vår situation.

Hur det kommer att bli med mitt fotograferande nu ett tag det får vi se...kanske kan det trots allt fungera som terapi...vi får se...

Hälsningar Lena.

Mina funderingar omkring svartvitt och färg...

 Trots att jag är en fotonybörjare och aldrig varit i närheten av en rulle Tri-X så funderar jag också på det här med svartvitt kontra färg. Mer och mer, med tidens gång och vartefter jag producerar bilder.

Jag inser ju att det svartvita ger mig ännu en möjlighet till ett uttrycksätt. Ett annat uttryck än färgens. Ett utöver...

Jag kan väl dock börja med att erkänna att för mig som aldrig fotat svartvitt analogt och som fått mitt fotointresse tillsammans med en digitalkamera så känns det helt naturligt och rätt att fotografera i färg. Inte i svartvitt.

Jag undrar om det är vanligt för oss som aldrig fotat svartvitt med riktig film?

Min hjärna tänker i färg, fast jag försöker annat. Och vill annat.

Kan sådant tränas bort?

Men, trots att jag har svårt att tänka i svartvitt och att jag saknar kunskap omkring det hela så kan jag givetvis se skönhet i det svartvita uttrycket. Här på Fs finns flera som är jätteduktiga i sitt svartvita uttryck, tycker jag...och vem beundrar inte  t.ex Micke Bergs fantastiska mustiga svartvita bilder...mm...mm...

 Så givetvis vill jag väldigt gärna kunna ta till mig det svartvita och funderar helt enkelt på, HUR?

Hur kan jag lära mig att få den rätta känslan för svartvitt?  Och, kan den fås och nås utan den långa vägen med en analog kamera? 

Vill gärna hoppas och tro det...

Och hur skall jag sedan handskas med det svartvita, för att få det vackert och som jag vill ha det?

Utan en analog kamera...

I fotografiet nedanför känns det som om den svartvita vinner över färgkopian.

Men varför tycker jag det?

I det här fallet känner jag mig inte riktigt till freds med den turkosa färgen i färgbilden, och den svartvita bilden innehåller bra kontraster och mycket svärta, den är inte så grå...därför vinner den svartvita enligt mig. Stadsmiljöer med människor känns dessutom ganska rätt att göra svartvita...

I fotografiet nedanför tycker jag tvärtom...att färgbilden vinner över det svartvita...

Här känns det som den svartvita tappar liv och känsla med färgen...

 Är det någon som har några goda råd, eller så?

Hälsningar Lena.

Vattentuben är våröppen...

Idag när jag kom ner för att fotografera vattenfallet fick jag se att man öppnat gångvägen vid Strömmen bakom Konserthuset...den sk. vattentuben. Äntligen, tycker jag, för där är häftigt att gå omkring och fotografera och miljön är säregen...och så kan man fota vattenfallet från fler vinklar också!

Veckans vattenfallsbild blir här med flera...

bilderna tagna idag den 8/4-10.

Upplåst och öppnat, tack tack!

Endast lite snö ligger kvar längst inne i tuben...

Åt andra hållet, mot konserthuset och city.

Lite uppsatt information om vattentuben.

Attsingen...jag som trodde att jag var först här efter våröppningen...

...och veckans vattenfallsbild...

får bli måsen som sitter och gottar sig i vårsolens sken...

Lite svårt att få till en bra exponering i det starka solskenet...

fast jag mixtrade med tider och exp.kompensering.

Idag har jag varit medlem på FS precis ett år.

Mycket har jag lärt mig och massor har jag kvar att lära...

(jaa, det ser ni ju själva...)

...men, så väldans roligt!

Hälsningar Lena.

V som i vattenfall...

Några Fs-medlemmar håller på för fullt att dokumentera vårens framfart utanför sina fönster, kul idé tycker jag!

Eftersom jag mest har hyreshus utanför mina fönster så tänkte jag att jag skulle kunna visa en vattenfallsbild i veckan...och på så sätt visa på årstidens förändring här inne i Norrköping.

Jag bor tre-fyra minuter från vattenfallet och har bestämt mig för att försöka få till en riktigt bra vattenfallsbild så småningom...(när stativet har inhandlats kanske!). Men tills dess är det bra att träna vinklar och exponeringstider och testa fotografering i många olika sorters ljus...så här kommer den första bilden, i gråväder...

Fotat förra onsdagen den 31/3 (på väg hem från jobbet)

...så imorgon är det dags att ta en ny bild!

Motala Ström, fallet vid Industrilandskapet Norrköping 31/3-10

Hälsningar Lena.

Cykla upp på väggarna...eller att fånga i farten...

Cykla upp på väggarna...låter lite konstigt, det medger jag, men det finns de som kan det. Cykla upp på väggarna alltså. Det blev jag varse i söndags när jag var ute på en liten eftermiddagspromenad...

Bra att jag nu för tiden alltid tar med mig min kamera...

...och bra att jag nu för tiden har insett att ibland gäller det att handla snabbt...

Här var det nämligen frågan om fem minuter, sedan drog killarna iväg efter att konfererat lite. Men jag hann att se två åk och jag hann slänga iväg 10-12 bilder.

Tack för det!

På väg att ta full fart... 

 ...och så upp på väggen!

På väg mot landning... 

En gång till! 

Och så lite snack...

Samtliga bilder från Holmentorget Industrilandskapet påskdagen den 4/4 -10.

Roligt att få in lite annorlunda bilder i kameran, även om jag tror att jag skulle ha kunnat få bättre bilder om jag hunnit tänka lite och välja annan vinkel och fått lite mer tid på mig...

...men här gällde det alltså att fånga i farten...

Bra att träna på det också!

Hälsningar Lena.