Åhhh dessa prylhögar...

Prylhögar...känner ni igen fenomenet? Dvs prylar som samlas i en hög, i väntan på att förflyttas till ett bättre ställe? Sådana högar är inte roliga, neej de väcker irritation, bidrar till oreda och förfular tillvaron. Hemma hos mej växer det upp sådana där högar stup i kvarten, och ärligt talat så förstår jag inte riktigt hur högarna blir till (kan någon förklara?)...och ännu värre är att när man väl har fått några rejäla högar så krävs det stor ansträngning för att bli av med dem. Och dessutom kan man långsamt vänja sig vid de där fula högarna så att de med tiden inte gör så mycket...förräns högarna tagit över, totalt! ( Hujeda mej! )

Om ni inte förstår vad jag pratar om så ska jag ge exempel; På mitt hallbord ligger nästan alltid diverse märkliga saker och trängs; nycklar, mobilladdare, tuggummipaket, udda skosnören, kammar, hårvax, solglasögon, ihopknycklade bankomatlappar, cykellås, en gammal inköpslista, ett trasigt paraply, någons kvarglömda vantar, en för varm halsduk, lite skrynklig reklam, ett brev som skulle postats för länge sedan...

Kommer man sen in i köket så är det mitt stora och praktiska köksbord som dominerar. Och ett stort köksbord är en livsfarlig prylsamlare! Där får ju nämligen så mycket plats;... viktiga-pappers-högen, räkningshögen, böckerna som skall lämnas tillbaka-högen, recepten till helgen-högen, urladdade mobiler,  LAN-kablar, ungarnas skolpapper, IKEA-katalogen, pennor och dagens DN och två jättebra deckare och en och annan kamerapryl...På köksbordet finns också två stora fruktskålar. I den ena fruktskålen har vi frukt, i den andra trängs små lappar och kvitton och kuponger och nycklar som inte går någonstans tillsammans med gem och knappar och en och annan spik och USB-minnen och CSN-kort och bibbankort och tre tärningar och ett limstift....

Högen med dagstidningar är i alla fall prydligt staplad längs en köksvägg i väntan på pappersinsamlingen....

 Så här på bild tycker jag att tidningshögen är ganska dekorativ, hmmm...men bara på bild....

Så, är det någon som kan förklara hur de här högarna blir till?

Hälsningar Lena.

Vägen hem från jobbet.

I dag lämnade jag jobbet med lätta och glada steg när klockan var ett och mitt pass var slut...kameran hängde resolut över axeln och jag hade bestämt mej för att skippa spårvagnen och promenera hem...jag behövde motion och nya intryck, och jag ville fotografera...

 Päivi, en arbetskamrat tittar glatt ut när jag försöker fånga fönstret med de fina spökena som barnen på en syskonavdelning har tillverkat och satt upp.

Promenaden hem har börjat...

Vid vallen ned mot spårvagnsspåren växer en tapper vacker blå lupin..i mitten av november, tänka sej!

Neej, i dag blir det inte att stå här och vänta, inte för mej...

...andra får åka i dag!

Inte många löv kvar nu på träden...men kargt och mycket vackert så här också.

På vägen ner mot Motala Ström står stolt de här vackra torkade blommorna.

Rask promenad med hunden...

Två som såg ut att njuta av novembervädret!

Fin novemberstämning över Motala Ström.

Bråttom hem...

Tänk att vägen hem från jobbet kan vara så här härlig, en grå novemberdag!

Hälsningar Lena.

"Framåt broder!" Veckans TORSDAGSBILD.

November, grått och kämpigt...men man måste ju endock framåt...

Bilden som jag tagit i dag på väg hem från jobbet, på den stackars farbrorn som kämpar sej framåt i blåsten bland betongen får symbolisera min vecka som varit...tung slitsam och ovanligt grå...

PS. Jag skrev som varit...eller hur, så det här är inget mera gnäll! (Ingen spik i foten, den här gången!)

Hälsningar Lena.

Inspirationen som försvann...obs varning för gnäll!

Kolsvart på morgonen när jag öppnar mina blå. Gråsvart när jag går till spårvagnshållplatsen och väntar på min skjuts till jobbet. Olika nyanser grått under arbetsdagen som följer. När jag sedan står sent på eftermiddagen igen vid en annan hållplats för att vänta på spårvagnen som skall ta mej hem igen är världen runt omkring mej åter igen lika förbannat becksvart...och djupt nedstoppad i ryggsäcken ligger kameran...som ett hån, orkar inte ens gräva fram den...

På jobbet är snart fler sjuka än friska och mer eller mindre kaos råder. När jag kommer hem till mina kära tonåringar är det huvudvärk och magsjuka om vartannat, och själv har jag konstant mer eller mindre ont i halsen. (Virus säger dem på vårdcentralen, inget att göra!)  Hemma råder förstås också kaos, för ingen orkar handla, laga mat eller ens ta hand om tvätten...Jag känner mej som överkörd av tåget...trött, tröttare, tröttast, det är jag det!

Men på kvällen i min säng ligger jag och drömmer rosa drömmar om långledighet, fotopromenader och inspiration...

I söndags morse var jag i alla fall tvungen att släpa mej till närköpet på andra sidan Strömmen. Då fick jag se en liten glimt av morgonljus och en massa änder framför Strykjärnet i det stilla vattnet...och då liksom stack det till i mej av inspiration och fotoglädje igen...så synd att jag bara hade den lilla Ixusen med mej...och ännu mer synd att jag inte kollade kamerainställningarna, för dottern hade lånat kameran och fotat för webben, där av de små bildrna och den dåliga bildkvalitén....

...men jag kände i alla fall lite inspiration...så hopp kanske endock finns...trots allt det grå!

Hälsningar Lena!

Hallå där bakom datorn!

Allhelgonahelg eller inte...har man en uppsats som skall bli klar så har man! Ja, nu är det inte jag som är så flitig, utan det är min dotter som tillfälligt har landat hemma i mitt kök med dator och och en hel hög böcker. Väldigt roligt och trevligt med besök, när man får kontakt vill säga...

Upp med datorn och i gång...

Det här ska nog gå bra...

...stör nu inte, jag koncentrerar mej!

Hmmm...lite svårt det här.

Gud vad jobbigt!!!!

Gäsp!!!

TYST nu mamma!

Kan du sluta fotografera!!!!????

Jag blir tokig...!!!!!

Puuuuhhhh....det här blir min död!!!!!

Ååååååå...

God natt!

Och hur gick det då...???? Jo, inte riktigt klart...men det kommer att bli jättebra....så i morgon fortsätter vi...Emelie med sin stora uppgift och jag, jaa...jag får väl kanske fotografera lite mer...eller också får jag hålla mej till tidningen. (En viss person kanske har gömt kameran...)

Emelie har fotat mej.

Hälsningar Lena.