Inom räckhåll?

Förmiddagsfika i Stockholm? Lunch i Köpenhamn? Och åååååå....middag i Reykjavik - innan en utflykt till den aktiva vulkanen...

Man skulle haft vingar!

Längtar

...efter det normala livet igen; efter att träffas, mötas, umgås. Obekymrat, lite hit och dit. Och innerligt och nära.
IRL.

Nya möjligheter, nya dopp

Och det är mina gamla bortglömda bilder från före 2016 som jag syftar på - de som jag håller på att säkerhetskopiera. Några av de bilder som dyker upp och som jag fortfarande gillar, ger jag nu nya dopp! Det vill säga, ny redigering. Det känns som kul pyssel att ta till i vinterkylan och dessutom varva januari-fotopromenaderna med. Och lite tillfredsställande känns det också, att ta hand om det som redan ligger i hårddiskarna. Dessutom, före 2016 hade jag varken Photoshop eller hjälp av diverse insticksprogram och inte heller den stora bildskärm jag har nu, så jag märker att nya tillbehör gör skillnad. (Bara det att se bilderna på en bra skärm gör mycket! 🙂)

Och förmodligen förändras ens bild-tänk också med tiden, eller vad tror ni?

Jo då, jag traskar på...

Men det har varit tungt nu några dagar. Covid-19-tungt. Ensamlivet och oron tär. Och det är som att det är svårare att få till de där bilderna man vill ha, när man inte är på humör. Så då har bloggen också fått vara.

Idag när jag kom ut var temperaturen på nollan. På en del trottoarer låg is och snö kvar men på gatorna var allt vitt borta - där blänkte asfalten svart och våt.

Idag tar jag lördagsledigt...

från fotografering och mina egna januariutmaningar. Istället stoppar jag in en bild här i bloggen fotad under senhösten förra året. (Ja...och rejält doppad i Silver Efex) Jag väljer en med fåglar - det har jag ju märkt är populärt här i bloggspalten =) Men jag stannar kvar i industrilandskapet, där jag ju hållit mig den gångna veckan. 

Beträffande mina fotoutmaningar så tycker jag att jag kommit igång bra, jag har använt kameran ganska flitigt. Det har inte blivit några bilder som jag jublar över, men jag håller i alla fall på att komma över den där fototrögheten som kan infinna sig när kameran legat på hyllan allt för länge. Och det är skönt att känna!

Till nästa vecka är utmaningen att hitta till nya fotoplatser. Helst skulle jag också vilja försöka vrida fotograferandet mer mot människor. Samtidigt känner jag mig inte riktigt bekväm med att vistas där det finns människor i dessa pandemitider. 

Vi får se hur det blir...