Gluggar mot livet

Och äntligen har jag fixat mina egna gluggar och ser igen - efter många månader i oskärpa, i väntan på modet att genomgå en starroperation. Men nu är det alltså gjort (och det var ju inget att gruva sig för alls!!!) och jag slipper snubbla i trappor och jag ser vem jag möter ute på gatan... Så nu är planerna att våga mig ut i stadsvimlet igen med en kamera. Ska bli kul! 

När en tant håller i kameran...

Stockholm (Pride publik) 4/8

I morse satt det en mås...

på kanten av vattenfallet. Den satt alldeles stilla i morgonsolen och bara spanade. 

.

18/6

.

Själv var jag ute på en väldigt kort och tidig morgonpromenad i Industrilandskapet. Mest för att jag gillar tidiga morgonpromenader, men också för att prova lite olika fokuseringsmöjligheter på kameran. Jag behöver testa mig fram lite, vad som kan kännas bäst och funka bäst, nu när jag har börjat se lite suddigt. Och då är det ju roligare att gå ut en sväng och fota vattenfall, än att stå inne och testa på någon fånig vas, eller så.

Autofokus kan bli bra - om man har tur, har jag upptäckt. Men det vill man ju verkligen inte lita på. Då är det nog bättre att ha tillit till sin egen suddiga blick - eller? Man vet väl oftast var man vill ha fokus, fast man inte ser klart...

Får prova mera imorgon!

.

Två ögonblick

Det första trixade jag till mig under tiden jag höll på att bli nedmejad på plattform 12 A i morse på Centralen. Så där hamnade fokus fel när jag i hastigheten knäppte av. Men jag vill ändå stoppa in bilden här, för kameran fångade lite av stressen vi kände alla tror jag efter att precis fått vårt tredje besked om ny avgång och ingen riktigt visste vilken plattform vi skulle ta oss till. (Jag avskyr verkligen den situationen!)

Den andra bilden tog jag under den nya stunden av väntan. Runt mig var det full trängsel men på plattformen bredvid var det öde. Och kontrasten mellan solljuset och de mörka skuggorna fångade min blick.

Stockholm Centralstation 4/6

.

Den här helgen har jag faktiskt också använt en kamera för första gången på flera månader. Det var jätteroligt! Men det kändes också ringrostigt. Och lite annorlunda av flera anledningar. Och en anledning är inte kul alls; jag håller på att utveckla grå starr. Samtidigt tänker jag att det kan kanske vara spännande ur bildsynpunkt - kanske kan jag få till annorlunda bilder mot jag brukar under tiden jag bestämmer mig för operation? Man måste ju se lite positivt på eländet!

Jo det va det här med linjer...

Industrilandskapet 3/2-18

Sådana är svåra att låta bli. Att fotografera alltså =) Och här tycker jag verkligen att linjerna blev framträdande och fina, tack vare snön på den "upphottade" fasaden till en av Industrilandskapets gamla byggnader.

.