Hösten utanför mitt fönster...

Hösten ligger utanför mitt fönster och ropar på mej... "Kom ut...se min prakt, se min färgrikedom, se mitt guld...se mitt milda gråa morgonljus...se den vackra regnvåta asfalten...se den tunga skifferfärgade skyn...se hur de bruna löven far...se hur åkrarna ligger nakna...se glittret från alla lampor i den mörka kvällen..." Jaa jag ser...jag ser... jag ser...jag SER verkligen...Men jag sitter kvar inne, i sköna soffan...och kameran ligger på hyllan, för jag är så trött...så väldans trött...

Höstvindar vid fallet.

Just nu är det alldeles för mycket timmar jobb och för mycket som ska fixas hemma..ni vet ju allt det där med handling, matlagning och disk...det som tillhör ett ordinärt tonårshem, eller vilken familj som helst av i dag. Det är för mycket räkningar som skall betalas, och helst i tid, för många papper och blanketter från myndigheter och gud vet allt.... Det är gummistövlar som bara måste inhandlas och matsäck som bara måste fixas till sonens utflykt, det är föräldramöte förstås i veckan just den dagen jag slutar sent och var det inte ett möte på andra sonens skola nästa vecka? Och så måste det inhandlas födelsedagspresent innan måndag och jag måste komma i håg att hämta kontanter i närmaste automat, och visst ja, jag är ju inne på sista kartan medicin så jag måste komma i håg att ringa vårdcentralen...

Det är alldeles för lite lediga timmar med trevliga bekanta och glada skratt. För lite timmar till och med av vanligt vardagligt småprat och vanligt vardagligt umgänge med sina närmaste vänner och tonåringar. Det är för lite ljusa timmar, för lite av härliga lässtunder och spännande filmer och alldeles alldeles för lite av långa fotopromenader!

Men.... nu är det lördageftermiddag och jag har trots alla måsten tagit mej en tillfällig time-out från det mesta...ena sonen hämtade hämtmat så middagen är avklarad och ingen disk finns.... och efter att bara ha legat och drömt en lång stund i soffan med Chili Peppers i mina öron så har jag sakteliga kommit upp i sittande ställning med en fotobok i mitt knä och jag känner sakta hur nya pirrande fotodrömmar börjar ta form...

I morgon hoppas jag att vakna till en ljus och fin söndagmorgon...då skall det bli en lång höstlig fotopromenad genast efter morgonkaffet. Senare på dagen ska jag åka och hälsa på min mormor och då blir det småprat och umgänge...och kanske en och annan bild ytterligare...så hopp finns!

Hälsningar Lena.