Hopp och styrka sprids som ringar på vattnet...

Efter chocken och alla tårar börjar livet långsamt bli någorlunda begripligt igen. Det nattsvarta som man kände först är inte enbart ett kompakt mörker längre, utan där finns även ljusa strimmor...

...och en gnutta hopp! Både hos mig och hos Emelie...

Och även vardagen på lasarett går vidare...med livets små göromål... 

"Underbart att få tvätta och blåsa håret igen"...tycker Emelie.

Bilder från i dag 22/4 -10

Universitetssjukhuset i Linköping.

(Dit Emelie flyttade i veckan.)

Under tiden lägger vi pussel Emelie och jag och övriga vänner och bekanta. Vi försöker att förstå och inse. Vi försöker att föreställa oss hur livet och vardagen för en 27-åring kommer att se ut när man har njurar som slutat fungera och kommer att behöva dialys 20 timmar i veckan...kanske flera år framåt. I väntan på en ny njure.

Tack förresten alla Fs-medlemmar som skickat hjärtliga hälsningar och styrkekramar...dessa hälsningar har verkligen berört och stärkt mig...

...och jag tror att hopp och styrka sprids som ringar på vattnet...eller hur?

Hälsningar Lena.

2010-04-23 20:05   Ingela Ring

Skönt att ni börjat se ljuset igen. Vardagsysslor får verkligen ett annat värde efter sådana "resor". Vilket syns på bilden.Hoppas ni hittar en bra tillvaro i väntan på.

Ps. bilden på sjukhuskorridoren är verkligen bra... D.s

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-23 20:53

Ja fy sjutton för nattsvart mörker...då är det himla skönt när man ser lite ljusa glimtar!
Tack så mycket för hälsningen och omtanke! Trevlig helg! / Lena

Svara