Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Gode Gud låt allt bli bra...

Livet är så förbannat sorgligt just nu...och det är så svårt att veta vad som är bäst att göra...Sorgligast och jobbigast är det för min mormor, men nästan lika hårt är det för mej och för delar av min släkt...vi som står mormor nära...Min ovanligt pigga och fantastiska mormor måste nämligen flytta till ålderdomshem...efter ett helt liv av eget boende skall hon nu tvingas in på institution, in i ett litet rum där bara bråkdelen av hennes möbler och saker får plats...och det tre veckor före sin 98-årsdag...och hon vill absolut inte flytta...

Men hon måste, det är dax nu, innan något händer...säger de som finns runt henne dagligen. Mormor håller nämligen på att bli mer och mer förvirrad, även om det inte alls märks ibland...och även att hon har dagar som allt är som vanligt...och dessutom finns det ju gränser hur mycket vi moderna storstadsmänniskor har ork och tid och lust till övers...till att ringa och åka och kolla att läget är ok hos en gammal människa.

 

 

Gode Gud...låt allt bli bra!

 

Allt fler blir 100 år i Sverige...mormor är på god väg!

 

 

Min mormor är en riktig sann levnadskonstnär. Hon föddes i ett fattigt hem och har genomgått krig och matransoneringar. Hon har fött och uppfostrat två barn samtidigt som hon har arbetat hårt i hela sitt liv, fram till pensioneringen. Hon har delat med sej av sin fantastiska livsglädje, generositet och visdom till oss alla i hela vårt liv.Hon har haft tid och hon har haft förmåga att lyssna...

Hon har tagit hand om mej när jag var liten och min mamma jobbade, och hon har passat mina barn och släktens barnbarn. Hon har gått och handlat och kommit hem och diskat när livet har varit stressigt för mina föräldrar och gjort lika dant för mej när mitt livspussel hade svårt att gå ihop. Hon har bjudit på middagar och kalas och har någon i släkten haft det skralt med pengar så har mormor på något konstigt sätt haft lite undanstoppade slantar. Ingen har som hon varit generös med sin tid och sina tillgångar...även mot grannar och sina gamla vänner som inte haft turen att varit så pigga genom livet som mormor. 

 

 

Kaffe och tekakor blir det i alla fall...trots den blå stämningen...

 

...och ett litet leende inne i finrummet...

 

"En får vare tacksam för att en lever...för då får en si hur det går..."

 

Hälsningar Lena.

 

Inlagt 2009-10-18 08:39 | Läst 1993 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Fina porträtt med starka klara färger. Jag gillar första/översta bilden bäst. Jag borde också besöka mormor och morfar någon dag med kameran. =)
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 09:00
Tack Robin...
Besök dina morföräldrar med kameran! Jag tycker mina bilder på min mormor är en riktig skatt...när hon inte finns mer, så har jag mina bilder.../ Lena E
Nu blev jag så rörd att jag gråter lite.. på ett skönt sätt i respekt och värme för din fantastiska mormor och för dig som har förmågan att visa - med bild och med ord.

Jag önskar att det blir bra - bättre än rädslan viskar om just nu.
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 09:44
Tack snälla snälla Lysa.../ Lena
Mycket vackert. Hon verkar vara en fin människa, det gör mig glad att läsa om en så fina och hjärtlig människa. Tack.
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 10:15
Tack själv.../ Lena
En sån fin berättelse om din mormor. Hoppas att hon kommer att trivas på "hemmet", kanske blir det riktigt bra.
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 16:04
Tack för att du tittade in och läste om min mormor.../ Lena
Tänk så olika det kan kännas för olika personer. Min farmor var 90 när hon flyttade in på det boende där jag jobbar. Hon längtade efter att få flytta in. Med hjälp av ett fåtal av hennes saker gjorde vi så rummet kändes som "farmor" när vi kom in. Jag frågade flera ggr om hon ångrade sig o då tittade hon på mig som om jag inte var riktigt klok o svarade "Inte en sekund!"
Hoppas verkligen att det blir precis så bra som det borde bli för din mormor och er anhöriga och att ni snart kan känna er trygga med situationen! /Kram Helen
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 16:07
Tack för dina rader, och ditt tips om att boa in rummet så att det känns mysigt från första början...Det du skriver ger lite hopp! / Lena
Vilken fin mormor du har och vilken tur att hon har en dotterdotter som kan fota och skriva så fint om henne. Ryckte mycket om både text och bilder! /Tommy.
Svar från Lena Eriksson 2009-10-18 20:17
Tack för att du tittade in i min blogg...roligt att du gillade det...fast tonen inte är så munter!
Och mormor är en pärla! / Lena
Visst är det sorgligt, men att få leva i 98 år, då har hon rätt att bli lite förvirrad. Gläd dig åt att hon fått vara med er så länge. När du pratar med henne om gamla tider kommer att blomma igen. Men nuet är oftast lite knökigt.
Fantastiska bilder på en fantastisk kvinna. Speciellt den sista går rakt in i hjärtat
Svar från Lena Eriksson 2009-10-19 22:10
Tack snälla för din kommentar...och vad roligt att du gillar bilderna...det gläder mej och mormor! (Jag brukar visa henne bilder och kommentarer på min laptop ibland...) / Lena