Är jag högmodig?

Att skriva blogg, det är att ha högmod...

Det påstod i alla fall Sissela Kyle i SVTs programserie om de sju dödssynderna härom veckan...Jag är beredd att hålla med henne. Det är lite av högmod att tro att ens eget vardagsliv och ens egna små funderingar är så intressant att det är värt att berätta om offentligt och tro att hundratals vill läsa om det...

Men att skriva blogg kan nog anses som ett ganska harmlöst uttryck av högmod. Men ändock...vårt enorma bloggskrivande och vårt framhävande av oss själva måste ju stå för något, i vårt Sverige av idag...

Ett visst mått av högmod kan vara positivt, tror jag. Många av oss har böjt oss djupt under jantelagen, och inte mått bra av det. Lite högmod kan nog vara befriande, utvecklande och nyskapande. Och bra för ens självförtroende... Få bli lite kaxig.

Men, ett riktigt rejält högmod kan bara sluta på ett sätt. Med ett fall...

Högmod är motsatsen till ödmjukhet. Ett samhälle fullt av för mycket högmod rymmer alltså inte särskilt mycket ödmjukhet. 

Ändock ligger just högmod onekligen i tiden...Var något, framhäv, bre på, ta för dig...ställ dig upp i rampljuset! Var inte blyg...

Håller högmodet på att bre ut sig? Och vad händer i vårt Sverige då? Kommer vi att ha ork och tid för bredare engagemang, empati, solidaritet? Och vad händer med lyssnandets konst?

Sådant här och mycket annat kan jag gå omkring och fundera på under mina promenader...

Bilder från en stilla promenad i Söderköping.

( Men kan någon tala om för mig varför jag kan lägga in den ena bilden i både formatet 470x470 och 640x640 men den andra i enbart 640...när båda bilder är uppladdade i 640x640 ????? Jag gillar inte att lägga bilderna i det större formatet, men jag vill ju ha båda bilder lika stora för det tycker jag ser snyggare ut i bloggen... )

Kanske har jag nu drabbats av för mycket  högmod när jag nu publicerar det här...

...men jag kan inte låta bli att fundera på det samhälle som jag nu ser växa fram. Det är det Sverige som mina barn växer upp i, och snart ska verka i som vuxna. Jag vill att det ska vara ett humant och trevligt Sverige.

 Hälsningar från Lena.

2010-02-17 20:08   Marols

Alltså...det här med stadsbilder gör du så himla bra! Du fångar ögonblicket på ett sätt som gör mig "avundsjuk" (ytterligare en av de sju...haha)

Roligt att se dig tillbaka!
/maria

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-17 21:58

Hej Maria!
Tack för beröm...men jag är tillbaka på stapplande ben...har iallafall lyckats må bra i en liten paus.../ L

Svara

2010-02-17 21:46   Ullis A

Lagom mycket högmod i kombination med en portion ödmjukhet, det vore kanske nå´t...
Hurra för att jag hittade din blogg igen, nu passar jag på att lägga dig i min favoritlista! Du skriver så väldigt bra och tänkvärt, jag återkommer gärna! :)
Hälsn. Ulrika

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-17 22:02

Hej!
Glad att du gillar min blogg och mitt bladder...men att hamna på någons lista låter lite läskigt...
Jag är inte riktigt stabil fn...kommer förmodligen skriva ofta periodvis och mer sällan ibland...
Tackar på förhand dock! / Lena

Svara

2010-02-18 12:26   Ullis A

Hej Lena,
Känn dig inte skraj över att du hamnat på min lista. Jag kollar in då och då, har du skrivit är det ju kul att läsa, har du inte präntat ner något nytt så tittar jag in lite senare. Inga krav!! Bloggperiodare är vi väl lite till mans.. :))
Ha det gott!
//Ulrika

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-02-18 19:19

Ha det gott! / L

Svara