Hej Peter - tack för dina kommentarer.
Jag håller med dig, ingen vet vad som är rätt i en sådan situation som man aldrig har varit i nya tider. Denna vecka och inom en nära framtid är planen att öppna upp lite mer i samhället. Just för att försöka en kontrollerat spridning och därmed undvika att anstränga sjukhusen för mycket och för att få folkimmunitet.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Se också mitt svar till Björn.

Att "stänga" gränserna är i huvudsak en fördröjningstaktik. Notera att "stängda" gränser i praktiken inte är hermetiskt tillslutna om det inte ska uppstå en ännu mer krigsliknande situation med stor brist på olika saker, men det signalerar förstås "handlingskraft". Dessutom vet vi inte ens om smittan fanns i landet redan tidigare, innan någon märkte av det. Något som faktiskt inte är alldeles omöjligt. Så länge det inte är så många smittade så märks det inte, särskilt inte om de smittade är yngre och som i det här fallet oftast inte blir särskilt sjuka och än mindre på ett utmärkande sätt. Symptombilden är ju som en lista på hel vanliga symptom på virus som cirkulerar vartenda år. Jag var bra mycket risigare för några år sedan än vad de flesta blir av det här viruset, oklart av vad men det kan ju ha varit någon influensavariant. Ingalunda livshotande, men utan konkurrens det risigaste sedan någon gång på 90-talet.

När det gäller boenden har det varit mycket fokus på besökare, vilket ju är det som man kanske tycker syns. Min egen erfarenhet från besök på flera timmar på dylika inrättningar, är att det oftast är betydligt mer personal i omlopp än besökare, varav följer att en statistisk övning ger vid handen att personalen sannolikt utgör den största risken. Inte nog med att det blir många som går om varandra vid bemanning dygnet runt, utan de arbetar ofta av nödvändighet mycket nära de boende, inte sällan flera gånger per arbetspass. Dessutom går de mellan olika boende. Som besökare är det också ganska lätt att faktiskt välja att hålla åtminstone lite avstånd, medan detta är helt omöjligt vid vissa av de arbetsuppgifter som kommer ifråga för personalen.

Jag håller med Yvonne.
Min egen påstående (och generaliserende) är att jag tror att kvinnor i allmänhet är mer empatiska? Att det kan behövas i många andra sammanhang.
Se också mitt svar till Björn.
Med många vänliga hälsningar och en bra week-end till dig här från Roskilde.

Hej Stefan - tack för dina kommentarer.
Men jag har aldrig haft en kvinnlig chef själv, men jag har arbetat tillsammans med med många kvinnor. Då var det jag som var chefen, så det var därför inga problem heller :-) :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Men hemma då Erik?