Konstfoto med naturmotiv som grund. http://www.fotografer.n.nu/ylva-sjogren

Naturen som drog och nödvändighet.

 

 Droppe på gräs.

 

Eklandskap.

 

 

Diskret närvaro.

 

Är det för att naturen är mestadels grön som vi njuter så mycket av den. Hade vi rest till  Aruba om palmerna varit rosa, buskarna grå och gräset fisbrunt? Hade vi njutit lika mycket av vår skogspromenad om granarna varit lila och mossan blå? Svårt att säga. För egen del vet jag bara att det gröna är som en drog för mig . Får jag inte vistas i naturen och se grönt så vissnar jag ner. För något år sedan var jag tillbaka i min födelsestad Stockholm på en utställning. Jag bodde hos släktingar och när galleriet stängde för dagen skyndade jag mig snabbt hem till dem. Vilket de tyckte var underligt. För ” Stockholm är ju en underbar stad med så mycket att se” som de uttryckte sig. Men jag mådde illa av alla stenhus och framrusande människor som sprang som förgiftade råttor efter en buss fast de gick med ca 4 minuters mellanrum. När jag kom hem till Småland så njöt jag obeskrivligt av allt det gröna och tysta. Till och med de stigar som jag innan resan tyckt vara enformiga med sina gallrade tallmarker verkade nu vara pelarsalar av strålande ljus och skimrande gröna toner.

Det finns människor som behövt naturen mer än andra. De har varit så utsatta och illa skuffade av livet att de haft ett träd som ”vän” . De har återvänt till sitt träd, hållit om det, gråtit och pratat med det i sin enorma ensamhet. För dem har naturen varit en livsnödvändighet. Och på sätt och vis är den väl det för oss alla. Grönt är verkligen sköööönt!

Inlagt 2013-10-05 09:22 | Läst 3105 ggr. | Permalink

"Grönt är lisa för själen. Jag tror att man behöver stunder då man får stänga av sig från allt brus och bara njuta. Marianne"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Håller med dig finns inget skönare än vandra i skog och ängar. Storstadsliv är inget att eftersträva.Till och med en stad som Jönköping är sönderbygd med betong, en stad som en gång i tiden hade en fin stadskärna med trähus

Ken//
Svar från Grönavågen 2013-10-05 09:47
Storstäder är kanske kul när man är ung med allt som händer där. Men ju äldre jag blir ju mer dras jag till naturen och som fotograf har jag lärt mig att älska den ännu mer.

Tack för dina ord!

Ylva.
Varför måste det ena utesluta det andra? Själv skulle jag inte kunna tänka mig att bo alldeles för långt ifrån en större stad (som t.ex. Sthlm), vilket gör att jag får det bästa av två världar - närhet till en natur av världsklass och storstadspuls med allt vad det innebär. Sedan är ju inte att förglömma att Stockholm är en stad som har många stadsnära naturkvalitéer och närliggande nationalparker.

Till och med metropoler som New York City rankas högt bland till exempel fågelskådare - där Central Park är ett riktigt bra ställe som många flyttande tättingar utnyttjar som rastplats och Jamaica Bay (precis vid gränsen mellan Brooklyn och Queens, precis vid JFK) är en rastlokal av rang när det gäller vadarfåglar.
Svar från Grönavågen 2013-10-05 11:15
Tack för dina tankar! Kanske är det så att jag blivit så trött på "storstadspuls" efter 29 år i Stockholm och dess uteliv att jag bara vill få ro i naturen. När jag bodde i stan så åkte jag ofta ut på Djurgården och jag bodde nära Hagaparken där jag befann mig dagligen men det uppvägde liksom inte känslan av instängdhet i ett för mig "onaturligt" liv. När jag sedan flyttade till Skåne och kunde se horisonten var jag såld. Fria vidder utan störande höghus. Underbart!

Ylva.
Birdman 2013-10-05 12:19
Reagerade nog mest på din beskrivning av huvudstadens innevånare som "förgiftade råttor", vilket är något jag har svårt att identifiera mig med. Men vi har ju alla olika prioriteringar här i livet och efter det ska vi väl göra det som passar bäst för var och en.
syntax 2013-10-05 15:58
Jag är urstockholmare - men börjar så småningom att tröttna. Fastän jag har ett stort landställe på annat håll där jag kan vistas i det gröna över tre sommarmånader, skall ändå merparten av året tillbringas bland dom "skållade råttorna".
Staden är långt ifrån den stad som jag upplevde förr. Den omskrutna naturen minskar med förskräckande fart. Bostäder, bostäder, bostäder. Troligen förlorar Drottningholm snart sin status som världsarv, då man inte kan låta bli att bygga en motorväg i närheten.
Kanske jag flyttar, så att jag kan gå ut på förstugetrappen och njuta av tallarnas pelarsal. Lätt att flytta när man sitter på en stor lägenhet i den här smeten.
Grönt är skönt och en vandring i skogen är som balsam för själen!
Ha en fin dag!
Svar från Grönavågen 2013-10-05 14:52
Så rätt! ha en fin grön dag själv!

Ylva.
Visst är det gröna växande väldigt helande. Och uppvuxen som jag är med båtliv och Östersjön....vill jag då och då se öppet vatten och horisonter.
Men, jag kan inte låta bli att fascineras av de stora städernas myller och puls. Av glas och betong, spännande arkitektur...olika stadsplaneringar. Av infranät och kulturyttringar. Tänk så många vi är i storstäderna på så liten yta....vilket samarbete som krävs för att allt ska fungera, i både vardag och i planering och uppbyggnad!!!
Stockholm tycker jag dessutom har många och gyllene inslag av grönt och blått...
Men jag förstår förstås vad du menar! Tur vi är lite olika...

Väldigt fina gröna bilder!
/ Lena
Svar från Grönavågen 2013-10-05 14:58
Jag har inte tänkt på storstaden på det sättet som ett sorts samarbete men det krävs det förstås. Och både gatufoto och "akitekturfoto "är både spännande och intressant även om jag personligen inte lockas att pröva det. Vet ju att en del människor älskar städer . Min mamma brukade säga om Stockholm att " hon kunde kyssa gatorna." Jag ärvde dock inte denna kärlek.

Ha det gott!

Ylva.
syntax 2013-10-05 19:19
Det är naturligtvis inte svårt att fascineras av stadens komplexitet och det samarbete den representerar. Ändå är det ett samarbeta som till stor del går i riktning in till staden - från omgivningen. Staden skulle inte klara sig många timmar utan att ständigt försörjas av landsbygden.
Det är på landsbygden som våra grundförutsättningar skapas. Kanske är det därför som vi så ofta längtar dit. Till den gröna klorofyllen, som med hjälp av bland annat kväve, koldioxid, och solenergi i fotosyntesen skapar grunden för allt liv. Det är klart att vi är triggade på det gröna!
Vackra gröna bilder !
Har du nyligen flyttat, fick för mig att du bodde i S-holm ?
Håller med dig om mycket du skriver. Vet inte när jag strosade på S-holms gator sist. Jag är en riktig lantis och när man kommit upp i den här åldern så är det inget som lockar mig till storstan.
ing-marie
Svar från Grönavågen 2013-10-06 10:02
Tack för din kommentar! Nej, jag bor inte i Sthlm utan flyttade därifrån för många år sedan. Det har jag aldrig ångrat.

Ha det gott!

Ylva.
Grönt är lisa för själen.
Jag tror att man behöver stunder då man får stänga av sig från allt brus och bara njuta.
Marianne
Svar från Grönavågen 2013-10-06 11:57
Ju äldre jag blir ju mer tycks de stunderna behövas.

Ylva.