Förhoppningar och myrans nacke.

                           Gräv där du står.

En gång i tiden hade jag allvarliga planer på att emigrera till Australien och jag minns hur jag stod på en strand i södra Skåne och tänkte på hur det skulle vara om jag aldrig mer kom tillbaka till Sverige. Då slog det mig plötsligt hur mycket jag älskade vår natur. Tänk om jag aldrig mer fick se gräs spira på våren, björkarnas små öronlappar eller lyfta blicken mot skyn och se tranorna komma tillbaka. En syn som alltid ger mig en klump i halsen och en liten tår i ögat. "De är tillbaka! Livet börjar om på nytt" Tänk om jag aldrig skulle få känna så igen! Alltså slog jag tanken på att emigrera ur hågen och blev kvar här. Och så stod jag där i våras så många år efteråt , med min kamera och hade förväntningar på allt jag skulle fota. Gärna spindelnät med glittrande reflexer, vallmo i solnedgång eller varför inte en ljuvlig närbild på en trollslända. Ja, men hur blev det då? Våren och försommaren var ju så kall så fingrarna ville knappt lyda  när jag höll i kameran. Mitt under en fotosejour blåste det plötsligt upp till snöstorm. Jag låg på mage vid en myrstack och väntade ut dem. Bara någon enstaka myra vågade sig ut. Snön och blåsten piskade mot ansiktet, men jag lyckade ta en bild innan  jag gav upp. Vid ett tillfälle frågade en kvinna mig varför man i all världen skulle vilja fota myror, varpå jag entusiastiskt berättade hur speciella de är och vilket personligt uttryck de har i sin fysionomi.

                                                   Myrans nacke.    

 Visst har väl de flesta sett myror släpa på  långa pinnar eller döda kamrater, på föremål som är många gånger tyngre än dess vikt. Hur är det möjligt? Svaret tycks ligga i nackens konstruktion. Myran bär ju saker i munnen och därför utsätts nacken för stor belastning. Mjuk vävnad i nacken är sammanflätad med det hårda hudskelettet som täcker hela kroppen, på ett sätt  som påminner om när fingrarna överlappar varandra när man knäpper händerna.  Forskare inom mekanik  vid Ohio State University  tror att just den här typen av sammanfogning av mjukt och hårt material  skulle kunna användas inom robottekniken.   

Så det finns så mycket att plocka upp från naturen och jag är glad att jag aldrig kom till Australien utan började fotografera och "gräva där jag stod."

                Avståndet från toppen av ett visset löv ner till marken verkar skrämmande.

                                                          Det blev några reflexer trots allt.

                                                                   Blått! Den ljuvligaste färg jag vet.

 Slånbärsblom! Jag borrade in ansiktet och linsen i allt det vita och doftande och bara njöt av insekternas högljudda surr.

2017-11-01 11:27   Vibybo

Poesi rakt igenom, i bild och ord, rakt in i hjärtat, säger bara - Tack!

Besvara

Svar från Grönavågen 2017-11-01 11:36

Jag säger själv tack till dig! Känns så bra att du tyckte om det hela!
Hälsningar Ylva.

Svara

2017-11-01 16:04   ericborgstrom

Vackert!
Edward O. Wilsons The Ants ger en ytterligare inblick i en spännande myrvärld.

Besvara

Svar från Grönavågen 2017-11-01 16:58

Tack för tipset!! Myror är verkligen fascinerande!
Hälsningar Ylva.

Svara

2017-11-01 16:22   ehrsa

Fantastiskt fint, både text och bild! Visst hade man en del tankar om vart man skulle ta vägen, när man var yngre.. Men efter besök i en del andra länder så känns det som att det inte finns många andra platser på jorden som slår Sverige.. ska vara Norge då kanske.. Våra årstider gör att det aldrig blir tråkigt när det gäller att fotografera i alla fall..
Hälsn!

Besvara

Svar från Grönavågen 2017-11-01 17:00

Tack för din trevliga kommentar! Jag håller med dig om Norge. Världens vackraste land kanske.
Brukar resa dit rätt ofta.

Hälsningar Ylva.

Svara

2017-11-01 22:23   imse 59

Hej Ylva !
Kul att se dig här :-)
Australien klarade jag av på två månader men under den tiden hann jag inte med så stor del av landet. Jag skulle nog också saknat årstiderna om jag skulle bosatt mig där.
Ständig värme är inte heller kul. ( Vi var borta 4 månader, och det var ständigt varmt )
Så visst är det skönt och nyttigt med variation.
Härliga bilder visar du upp här. Och visst ser myran lite tveksam ut till den höga höjden :-)
ing-marie

Besvara

Svar från Grönavågen 2017-11-02 08:45

Hej Ing-Marie!

Tack för din kommentar!! Ja, jag fick lust att börja blogga igen. Och visa upp mitt fotoår.
Vad kul att du har varit i Australien. Jag har inget emot att åka dit för att se hur det ser ut, men värmen som du säger skulle jag nog ha väldigt svårt för. Blir alldeles trött och urlakad av värme. Dock har jag flera släktingar som har bott och bor där. De älskar Australien.

Hoppas att vi ses i Vårgårda!
Varma hälsningar Ylva.

Svara

2017-11-02 11:07   Margareta Cortés

Även om jag inte tycker om myror så kan jag ändå inte låta bli att fascineras av dem även få med dem på bild. Intressant information du delar med dig av.
Jag la ut majskorn till fåglarna på ett altanräcke en gång och förstod inte hur de försvann för jag såg aldrig att det kom några fåglar och hämtade dem tills jag upptäckte att det var dessa små myror som bar iväg på majskornen. bar dem hela vägen utefter räcker och sedan ner för stolparna till backen. Klart jag måste fram med kameran.
Fina sippor också, sådan tur att du inte drog iväg till fjärran land, Australien kan man ju besöka och sedan komma hem och njuta av det vi har här.

Besvara

Svar från Grönavågen 2017-11-02 17:04

Väldigt trevlig kommentar och verkligen kul erfarenhet med myrorna och majsen!!!!!
Ja, jag är så glad idag att jag lärt mig njuta av det jag har omkring mig. Varför är gräset grönare någon annan stans?
Hälsningar Ylva.

Svara