Så var det dags för tatueringsmässan igen och vad är det jag inte begriper med nyheterna i blogghanteringen ????

Jag fotade på tatueringsmässan 2011 och sedan 2014 och varje år fram till nu. Det blir väl en bok någon gång. Jag har lekt lite med "framkallningen" av bilderna.

(Jag begriper mig inte riktig på nyheterna i bloggen. Om jag laddar upp en bild lägger den sig alltid överst och trycker ner texten. Jag får då klippa ut bilden och köra ctrl+V för att lägga in den efter texten. Sedan får jag göra om proceduren för att få nästa bild nedanför tidigare inlagd bild. Som du ser så är bilden rätt stor och är klippt till höger och vänster och genom att klicka på bilden får man se hur den verkligen ser ut. Bilden borde väl anpassa sig efter visningssätt kan jag undra??

Jag har hållit på rätt mycket med att fixa och trixa med bilder och brukar fixa det mesta, men här har jag gått bet. Oavsett så har det inte direkt blivit självinstruerande. Jag får forska lite i vad som gäller. Du kanske har en länk till någonstans?)

Jag har nog adopterat två bänkar när allt kommer omkring

Konstigt beteende

Det var en grå regnig dag.......

Det var en grå regnig dag. Jag var på väg hem i raska takt från gamla stan och styrde mina steg mot Blå Bodarna för att gå under tak så mycket som möjligt. Då jag närmare mig Bodarna hör jag klassik gitarrmusik strömma ut. Jag skyndar upp de få trappstegen och ser till höger en ung man, som koncentrerat sitter och spelar på sin gitarr.  Jag uppfattar att han placerat sig på ett sådant sätt att akustiken får maximal effekt. Nästan inga människor passerar och ingen stannar upp. Jag blir kvar några minuter och lyssnar. Jag går fram och ursäktar mig för att jag inte har några pengar att ge honom. Jag frågar vad han heter. Charlie säger han.

Jag är snart 70 år och jag kan kosta på mig att säga att jag inte är en medioker gatufotograf

Jag tycker att en gatufotobild ska vara så beskaffad att den sätter lite fart på hjärnkontoret och att man börjar spekulera lite över den tidslinjen bilden befinner sig på och väcka tankar som hur uppstod det jag ser i bilden och vad kan jag läsa in i det jag ser. Man ska kunna bygga upp en historia runt bilden som naturligtvis kan vara olika beroende på betraktarens referensramar och erfarenhet. Den ska trigga igång något! Det är förbaskat svårt men tillfredsställelsen är att bilden förmodligen kommer att leva vidare. Det är så att säga ingen slagdänga utan blir en "evergreen". Så sikta på "everegreens". Om man själv upplever att man uppnår målet kan man kosta på sig att komma ur garderoben och inte vara rädd för att berömma sig själv och inte bara inför sig själv utan också inför andra. Är man trygg i det bilden förmedlar och kan stå upp för den, njut då av tillfredsställelsen och var inte rädd att förmedla den till andra!