Förra hösten bestämde jag mig för att pröva på att fotografera fåglar. Då jag inte hade något teleobjektiv lämpligt för ändamålet köpta jag mig ett 100-400 tele. Våren kom och jag fotade hela tidiga våren i Ågesta strax utanför södra Stockholm. På senvåren  blev det några dagar på Öland. Jag har i första hand inte tagit fågelporträtt utan strävat efter att få med miljön.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483560&target=  (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483597&target=  (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483580&target=  (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483571&target=  (gör sig bättre i större format)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483574&target= (gör sig definitivt bättre i större format)

Rätt och slätt är det så att jag tagit min Canon G9 satt ner den i vegetationen, haft tidsinställning på 2 sek och tryckt på avtryckaren. Tagit upp kameran tittat på resultatet och gjort nytt försök.

Bilderna som jag visar här har väl inte den bästa skärpan, dock har det blivit ett ganska intressant resultat ändå på sätt och vis. Ladan på den översta bilden och hustaket på den nedersta bilden har tillfört ytterligare en dimension till bilderna tycker jag.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483621&target=  (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483617&target=  (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483624&target=  (större bild)

Ibland kan det vara svårt att förklara varför man fotograferar vissa motiv. Generellt kan man väl säga att vissa fotografer dras åt det destruktiva hållet. Jag tror att en av anledningarna är: nu själ jag en rubrik i senaste numret av Foto där man beskriver Edward Burtynskys fotografi som “skrämmande vackert”. Edward Burtynsky började sin fotobana med att fotografera nerlagda industrimiljöer och fabriker och visst är det så att i förfallet finns en komponent av skönhet. Jag har ju tidigare skrivit om mitt intresse för förfallet i gatukonsten. Man behöver ju inte fotografera nerlagda rostiga fabriker utan det kan finnas en viss skönhet i det lilla. Nedan är tre bilder som lite illustrerar vad jag menar. Inte skrämmande men vackert kanske.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483314&target= (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1482300&target= (större bild)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1483320&target= (större bild)

Man kan säga vad man vill om gatukonst , men jag för min del tycker mycket om den och gatukonsten ger i många fall en mycket större konstupplevelse än att gå på moderna muséet. Det som är intressant med en bild på ett stycke gatukonst är att motivet får olika framtoning beroende på underlaget, vilket framhävs i ett fotografi med rätt beskärning. Det finns olika typer/tekniker i gatukonsten och nedan är en stil som man kan kalla “paint art” (låter bättre på engelska) och som målas direkt på underlaget. Jag kommer framöver visa några bilder på andra typer av gatukonst.

Som jag skrivit tidigare så är ett av mina fotointressen gatufotografering. Jag tycker också om att experimentera med bilder men har just nu tillräckliga kunskaper. Jag jobbar på det genom att distansstudera Bildbehandling på Jönköpings Universitet.

Jag skrev tidigare om de impulser som Richard Avedons fotografier förmedlat. Jag har nu experimenterat lite mer och fick impulsen om än långsökt kan man tycka från en grekisk staty. Denna typ av statyer kan exempelvis sakna ett huvud eller en arm. Här är resultatet (damen på bilden står i en busskö)

 Nu blir det inget bloggande på någon dag och nu ska jag studera på distans.