Kvällsjakt i Ungern

Biätare med humla

Dagens sista solstrålar sveper över den Ungerska slättlandskapet. Biätaren har bråda dagar att hitta mat till sina ungar och till sig själv. Här har den fångat en stackars humla som inom några sekunder blir bankad mot grenen för att sedan bollas runt i luften några gånger och slutligen slukas hel i ett nafs. Allt är över på några sekunder.

Ungern är ett spännande land med mycket kvar att upptäcka. För en fågelfotograf finns det goda förutsättningar. Fågelgömslen finns att hyra av olika arrangörer på flera ställen och jag tror att denna verksamhet kommer växa. Jordbruket bedrivs till största delen på ett sätt som vi i Sverige skulle kalla för omodernt, men det gör samtidigt att många fåglar trivs i miljön.

I en skogsbacke i Rumänien

Rumänsk nalle

Europas största björnstam finns i Rumänien. Under det kalla kriget skyddades skogarna, eftersom Ceaușescu tyckte om att jaga, gärna björn. Tack vare detta finns det förhållandevis gott om björn i delar av landet. Djuren är förstås skygga och innebär normalt sett inga konflikter med människor. Tamdjuren lever i flockar som vaktas av herdar. Jordbruket i Rumänien drivs på samma sätt som i Sverige före traktorernas tid.

Landet har en fin natur och kommer säkerligen locka många turister framöver. Det finns goda förutsättningar för ekoturism. I april 2013 följde jag med Lennart Hessel och Frode Wendelbo på en minnesvärd resa under några dagar i Harghitaområdet. Strax utanför den lilla byn Zetea hade den driftige Zsolt snickrat ihop ett ambitiöst björngömsle i en skogsbacke. De hade just börjat mata in de skygga björnarna. Miljön känns inte olik Sverige, men långt ifrån de Finländska myrlandskapen. Granen dominerar, vi såg knappt en enda tall på hela resan.

Vi hade förmånen att få björnkontakt flera gånger, och fick hyggligt med bilder. Björnarna upplever jag som något mindre än de finska, men vi såg kanske inte tillräckligt många för att göra en rättvis jämförelse.

De två gömslena var genomtänkta med hade ändå en förbättringspotential. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka igen - landskapet vill jag gärna uppleva igen.

Utställning!

Det börjar dra ihop sig. På fredag smygöppnar min utställning på Galleri Greger på Hornsgatspuckeln i Stockholm. Adressen är Hornsgatan 46. Det är många pusselbitar som ska på plats, och några återstår, på fredag hänger jag de sista bilderna. Jag gillar stora bilder och kan redan nu avslöja att en bild mäter 2,5 x 1 meter, uppspänd på canvas.

Vernissagen är på lördag 24 augusti kl 12-19. Varmt välkommen!

Utställningen har öppet dagligen och sista dag är torsdagen 5:e september.

"Björnen Herko och Vargflicka"

"Naturens källa", 22 juni 2010 kl 23:45

Igår kväll fastnade jag av en slump framför Bosse Kristianssons film "Björnen Herko och Vargflicka". För den som är nyfiken på björnar, vargar och järvar vid finsk-ryska gränsen hos Lassis Rautiainen, rekommenderas filmen varmt. Jag har varit hos Lassis vid ett flertal tillfällen och haft många minnesvärda möten. Det var vid sjön som jag fångade bilden med den drickande björnen, "Naturens källa". En bild som vann tredje pris i naturklassen i Årets Bild 2011. Jag hade också turen att få se Vargflicka, och även få några bilder på henne på lite avstånd.

"Vargflicka", 23 juni 2010 kl  02:21

Lassis gömslen är enkla men välskötta och genomtänkta för fotografer. Det är en upplevelse utöver det vanliga att se och framför allt höra björnar på nära håll. Ljudet i filmen var som att sitta i gömslet igen; korparnas olika komplexa läten, björnarna som låter som kor i målbrottet och klafsandet över myren. De ljuden gav känslan av att sitta där och speja ut över landskapet, i hopp om att få uppleva något spännande.

Filmen visas i svt2 fredag 8/6 kl 15:40, men även vid senare tillfällen. Jag såg den torsdag kväll och njöt av naturkänslan. Den går naturligtvis inte att jämföra med BBC:s påkostade produktioner, men var sevärd och rekommenderas varmt ändå.

Kom närmare!

Förr eller senare brukar fågelfotografer kasta lystna blickar efter konvertrar. "Ropen skalla, mer brännvidd åt alla"! För egen del inköptes den första när gjort mina första trevande försök och hade insett att 70-200 inte räckte långt. Till och med stora fåglar som hägrar blev enbart en liten del i bildytan. En prick helt enkelt. Ofta suddig.

Traditionellt tror jag de flesta använder konvertrar för att öka brännvidden, att helt enkelt komma närmare. Som exempel gör en konverter TC 1,4 att ett 300mm objektiv raskt förvandlas till ett 420mm dito. Visserligen tappar man ett steg i ljusstyrka, men dagens kameror är duktiga på allt högre iso.

Ganska snart hade jag investerat i Canons välrenommerade fasta objektiv, EF 400/5,6. Det var härligt att pröva det och tämligen omgående åkte en 1,4-konverter på. Under de senaste åren har jag experimenterat ganska friskt med långa teleobjektiv, främst 500mm och konvertrar. Canons TC 2,0 version 2 tillåter att man kopplar ihop två stycken konvertrar. Det är väldigt intressant att använda 500mm plus TC 1,4 plus TC 2,0, med en total brännvidd på 1400mm. Visserligen med största bländare 11, men ändå. "Då kan du väl se Gubben i månens näshår?", frågade en kompis. Men min fasta övertygelse är att kombinationen gör sig bäst med motiv på nära håll.

"Har han blivit alldeles knäpp?" frågar sig säkert vän av ordning. Nej, det bästa resultatet erhålls på korta avstånd. Tänk dig en fågel på hyggligt avstånd. I sökaren blir fågeln inte mycket mer än en prick. Läge för konverter och lite mer brännvidd, tänker man och skruvar på sin 1,4/1,7/2,0. Vad hände? Fågeln blev en lite större prick. Det blir inga höjdarbilder trots den utökade brännvidden. Felet ligger inte i konvertern, utan i avståndet till motivet. Det blir för mycket luft mellan, vilket påverkar det optiska förhållandet negativt.

Har man lyckats komma "tillräckligt" nära motivet, är konvertrar ett utmärkt sätt att förändra utsnittet direkt i kameran. Alternativet är förstås att beskära i efterhand, men bildkvaliteten blir oftast bättre med konvertrar. Det snävare utsnittet i sökaren gör det svårare, och autofokusen blir lidande, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Pröva gärna själv och tveka inte att experimentera. Jag har missat massor av fina bilder på grund av mekande med bland annat konvertrar, men ibland har man tur; jag delade gömsle med Brutus Östling nere hos Bence Mate i Ungern. En ung natthäger stod vid vattenbrynet och spanade efter fisk - länge. Väldigt länge. Naturligtvis ville jag försöka få en bild när den högg, men den stod ju bara och spanade. "Ska den stå så där till julafton, kan jag lika gärna ta några närbilder", tänkte jag. På med dubbla konvertrar och 500mm. Precis när grejerna var klara högg hägern. Det vara bara att gilla läget. Kamerorna smattrade och Brutus fick säkert bättre bilder än jag, men den här blev jag nöjd med:

Nattmacka - ung natthäger med nyfångad fisk
Canon EOS 1D Mark IV, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca sex meters avstånd. Bilden endast något upprätad. (Foto: Arne Bivrin)

Att sitta i gömsle i hopp om att fånga framför allt rovfåglar på bild är väldigt speciellt och ställer höga krav på tålamod och disciplin. Örnblick är inget påhitt, de ser otroligt bra och är vaksamma som bara rovfåglar kan vara. En kungsörn eller havsörn kan sitta i en trädtopp och spana i timmar. Vrida och vända på huvudet och läsa in omgivningen, om och om igen. För en gömslefotograf innebär vaksamheten att det inte går att byta objektiv hur som helst. Man går ut tidigt på morgonen, helst före soluppgången, monterar objektiven ut genom gömsleväggen - och väntar. Många gånger kan du inte röra objektivet, eftersom fåglarna ser det och sticker. Då är dagen förstörd.

När tålamodet belönas och fågeln kommer fram, kan kameran ofta jobba. Att ändra utsnitt går inte om man inte har - konvertrar. Visst kan man jobba med flera objektiv och zoomar, genom flera öppningar, men att kanske dubbla brännvidden utökar motivmöjligheten ordentligt. Det blir svårare, autofokushastigheten sjunker och den minskade ljusstyrkan pressar kameran. Men det är kul! Många dåliga bilder blir det garanterat, men ibland sitter bilden. Och då är det värt allt.

Ett exempel från Conny Lundströms utmärkta fotogömsle i Kalvträsk:

Kungens profil
Canon EOS 1Ds Mark III, EF 500/4 + TC 1,4 + TC 2,0. Ca åtta meters avstånd. Bilden endast beskuren till höger ner till kvadratiskt format. (Foto: Arne Bivrin)

Bilden hade inte blivit densamma utan konvertrar. En beskuren bild ur ett större utsnitt hade inte haft lika många detaljer. Det hade inte varit lika kul heller.

Nikons konvertrar går tyvärr inte att stacka direkt, men kanske med en mellanring emellan? Lek gärna med utrustningen, kom närmare! Kom ihåg Robert Capas ord: "If your pictures aren't good enough, you're not close enough". Närbilder är inte allt, men en utmaning som kan ge riklig belöning.