Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder
Tack kompisar
Kompisar är så viktiga. Både människokompisar och andra varelser. Nu har jag förlorat en människompis och jag sörjer. Här är ett möte med en hundkompis som sitter kvar. Våra blickar möttes en lång lång stund. Hon tittade rakt på mig gensom ugnsglaset. Jag vet att hon såg mig. Jag vet att vi hade ett möte utöver det vanliga , där och då. Nu har tiden tagit henne. Jag är glad för bilden. Kompisar glömmer man inte. De finns i ens hjärta. Forever.
Här är hon i mitt knä. Vi reser i min och kusinens barndoms trakter. Kusinen o jag gör en minnesresa. Jag tror hunden förstår.
Inlagt 2019-04-09 14:37 |
Läst 3168 ggr. |
Permalink
/Affe
Ha det gott/Stig
MvH
Johnny
De finns i hjärtat som du skriver och med tiden gör det mindre ont att tänka på dem. Men man glömmer dem inte!
😊
Känns ibland som om de känner vad vi tänker.
Sorgligt att mista både tvåbenta och fyrbenta vänner.
Nu upplever du en tomhet en saknad som ingen kan ersätta så det är något du får bearbeta med hopp du hittar ett sätt som blir bra för just dig. Likaså efter vännen du förlorat. Det är ofta så att vänner har man kanske inte så många men ganska många bekanta vilket inte är detsamma.
Jag önskar dig en fin kväll med
hälsning från Skåneland där solen går ner nu.
Gun-Inger
Hälsningar, Bjarne