Morgonen då kaninen skrek var lika vacker som andra morgnar.
Vi har väl alla våra vattenhål, dit vi längtar när vardagen trycker på för mycket. Kanske är det ett cafe eller en park i någon stad, kanske är det helt enkelt att träffa vänner. Hursomhaver, vattenhålen är viktiga, de behövs. Där kan man tänka ny kraft.Jag har flera vattenhål jag försöker finna tid att hålla vid liv.
Ett sådant är en hage jag brukar gå till tidiga sommarmorgnar. Där sitter jag som en annan Ferdinand och ser solen gå upp. När solen dyker upp över horisonten kommer måsarna in , i långa tysta men målmedvetna rader kommer de in från havet . Samtidigt med måsarna kommer gässen sakta in i den grunda viken, tyst samlas de i stora mängder, väntandes på att solen skall bli gul. Sen lyfter de i ett enda stort moln av vingar och kackel och flyger iväg för att hitta betesmarker. Hagen är sitt eget kungarike, stor nog för korna att ha både förmiddags och eftermiddags platser på. Natten tillbringar de inne bland de stora slånbusksnåren. Här har kaninerna sitt eget rike, marken är fylld av deras hålor och dessa tidiga morgnar ser man deras siluetter överallt. Dessa morgnar i hagen är fyllda av skönhet. Jag försöker att orka ut så ofta det går under sommaren, med målsättningen både att tanka kraft och att komma hem med bilder. Oftast blir det vackra bilder . Fast denna morgon blev det inte bara vackra bilder. Hagen och dess natur är på riktigt, så fast morgonen var lika vacker som andra morgnar kom jag inte hem med enbart vackra bilder.
Överallt i hagen ser man kaninerna, det är tidigt och mina ögon är fortfarande grusiga och det är lite svårt att se tydligt. Då ser jag långt borta något som rör sig fort fort runt kaninerna. Det är inte en kanin, det ser man på rörelsemönstret, vad det nu är, liksom guppar och glider fram, snabbt ,snabbt.
Det tar en stund innan jag förstår att det är någon typ av mårddjur. Här ovan ser du honom till vänster, en brun rygg. Jag tror att det är en iller. Intresserat noterar jag att kaninerna sitter stilla och rör sig inte förrän den kommer helt nära.Sen försvinner den ur synhåll, jag går vidare, glömmer den. Tills ett skrik hörs, det ekar över nejden. Någon i stor smärta skriker. Det kommer nerifrån en av hålorna, helt nära där jag står.
Jag inser vad som hänt. Illern har tagit sig ner i gångarna , tagit och förmodligen dödat en kanin. Nu svänger jag om, medlidandet byts ut mot något annat, helt klart känns detta andra mera rovdjursaktigt. Som en bågsträng som spänns inombords. Jag sätter mig ner och väntar. Efter ett tag kommer hans lilla huvud upp.
Han ser sig omkring, värderar läget.
Får syn på mig, stelnar till och verkar fundera.
Trots att jag är så nära beslutar han sig för att komma upp med sitt byte.
Kaninen är större än vad han själv är, det ser lite otympligt ut där han släpar den över gräset.
Runt honom finns ett gäng med små fåglar.Tre , fyra stycken vet inte vilken sort de är. Inte heller varför de är så närgångna. Är det ett sätt att hålla koll för egen del , eller är de bara nyfikna?
Han drar kaninen kanske en tio-femton meter , försvinner sen ner i en ny håla. Jag följer efter. Sätter mig ner och väntar.
Nu dröjer det längre , kanske tickar en halvtimme förbi, kanske kortare, till sist sticker han upp huvudet igen. Nu är jag närmare.
Här har vi ett riktigt möte, vi värderar varandra. Minutrarna går. Vi bara ser på varandra.
Han ser sig om efter en väg ut. Nu känner jag att jag inkräktar och stör. Jag drar vidare och lämnar honom och hans måltid.
Sten
Sten
Tur att du hade tiden att vänta ut illern och kunde få de där nära fina porträttbilderna!
Må gott
/Hans-Åke
Ha det bra!
Jon Anders
//B-O
/ Lena
Hälsningar
Bjarne
Sen att illern är ett gosedjur, tror den är det idag, minns att en av döttrarnas klasskamrater hade en tam iller.
Sen tror jag att den här gynnaren hade protesterat mot att kallas gosedjur. :)
Han vile nog hellre vara den farligaste i hagen. Vilket han kanske var/är...
Hälsningar Lena
Men för mig var det också unikt, räknar inte med att någon gång mer få sitta bara meter ifrån en sådan här händelse.
Tack för att du delade din stund.
//Johanna
Suverän berättelse- tack för att du delar med dig!
Hälsningar/Kirsten