Lite om att säja ja till ovana situationer och sen ta med fel objektiv
Jag har en vän som gillar och är duktig på att fotografera action. Inga fotomarker jag söker på eget initiativ men när Göran frågade om jag var intresserad svarade jag ja. Med eller utan surfare kändes en dag vid havet helt rätt, speciellt som Göran sa att det skulle vara blåsigt. Stora vågor, ännu bättre tänkte jag. Det var den 27 Oktober 2006. En storm hade precis dragit över Stockholm och i bakkanten på den räknades det med bra förhållande för surfing vid Torö stenstrand. Jag lärde mig att Torö stenstrand räknas till ett av de bättre områdena för surfing och just denna dag skulle bli en bra dag. Så tack Göran och alla surfare och själva dagen.En dag jag fortfarande minns.
Mörka stormvindar drog utefter horisonten, vågorna var stora och följde tätt , tätt på varandra.Vindarna och vågorna mullrade konstant. Blundade man kunde man tro att man var på en större flygplats. På stranden stod surfarna likt svarta vattenvarelser, spejandes ut mot ett fräsande, ilsket hav. Sen fattade de plötsligt sin bräda och segel och travade rakt ner i detta inferno. Jag blev helt tagen av detta skådespel, surfarna, havet,seglen,den blåsvarta horisonten. Ibland såg det ut som det strök tjogtals med pilsnabba hajar mellan vågkammarna, alla med sin egen färg. När solen bröt fram blev himlen än mer blåsvart och havet fick en smaragdgrön ton. Precis som i målningarna av gamla krigsskepp som min bror hade i sitt tonårsrum.
Jag har en stor respekt för vatten, är inte speciellt förtjust i att vara på sjön, så sporten som sån är inget för mig men att delta sittandes på stranden med en kamera var perfekt. Det var verkligen att båda ha kakan och äta den. För mig i alla fall, en surfare skulle ju inte hålla med. Att jag hade fått med mig "fel" objektiv och bara hade 100mm macrot med gjorde mig först helt perplex och arg på mig själv, hur kunde jag missa det! Men efter ett tag av självplågeri insåg jag att det gjorde ingenting. Ljuset och skådespelet jag bjöds på var unikt , jag kanske aldrig skulle få en sån här chans igen, det var bara att gilla läget och tänka att macrot var perfekt och det som var menat för denna dag . Jag ville inte få perfekta surfbilder, jag ville fånga min egen upplevelse, av vinden, vattnet ,ljuset. Jag ville få en bild av de färgglada hajfenorna bakom vågkammarna, men se just den bilden fick jag inte.
Den här bilden är nog den närmaste jag kom att få till hajkänslan, på han med det blåa seglet. Ibland kunde de vara en hel grupp som syntes så här men då var de för långt borta. Varför bilden är så här "gummiaktig" vet jag inte, kanske satte jag inte skärpan, kanske är linsen kladdig av saltvatten.
Det kan nog göra ont att ramla här, men killen ställde sig upp och började om igen.
Vilken dag detta var. Jag minns den fortfarande och någonstans önskar jag att få vara på plats igen, en annan dag, en annan strand. Vi får väl se hur det går med det. Det här är sådana där stunder som jag älskar med kameran, när man känner sig extra levande så extra delaktig. Jag blir alert, vaken.För mig är det kameran som ger denna extra dimension, den hjälper mig att kliva ur mig själv och se saker på ett nytt sätt. Jag vet också att jag inte är ensam om det, det visar alla bilder både här på FS och annorstädes. Sen försöker jag strunta (så gott det går) i detta ständiga tjatande om dåliga bilder kontra bra bilder.Jag inser att vi är olika där och att det visst är så att det finns en slags värdeskala. Men i mitt eget skapande vill jag inte ha de orden närvarande. De är där, jag vet....men jag försöker att hålla tillbaka dem...De tar bort lusten,nyfikenheten, då drar kritikern igång och för h*nom duger inget. Då skall det bara presteras och mätas och jämföras.Men om jag sk-t-r i h*nom och tar stunderna med kameran som en skaparstund då skiner solen. Livet blir lite roligare och det är oavsett om bilderna blir så där väldans bra, eller unika eller viktiga. Over and out...nu ere tidig helg!
Jouren förra helgen gör att det blir ledig dag imorgon...så--->Nu far jag ner till Skåne och barnbarnen, jag längtar så, hoppas vägarna är plogade...
Ha det nu gott till helgen och fota och ha kul! Eller bara ta hand om er.
Må gott
/Hans-Åke
Jag vet inte, men det känns inte som att du hade "fel" objektiv med dig... ;) Här har du ju ursnyggt fångat kraften, färgerna, ljuset.... Jag kan förstå att det är ett häftigt minne!!
Kör försiktigt, ha kul och hälsa Skåne.. ;) //Peter
Ha det gott!
Jon Anders
/ Lena
Flera av bilderna är riktiga höjdarbilder!
Att förmedla uttryck och känsla är en konst, och visst är det roligt om fler gillar det man fotar.
Men som du skriver tycker jag att det allra viktigaste är att man själv är nöjd, och inte låter någon ta det ifrån en!
Man kan ändå inte vara alla till lags....
:)
Bild nr. 1, 4 och sista bilden var ju riktigt fina skott må jag säga !
Vilken action, naturenskrapkänsla, fin färgkulör.
Får man fråga vilket objektiv som användes här ?
mvh/Dieter
Hälsningar Lena
Ha en bra helg!
Bjarne