Jag tycker inte om skogen sa han.
Här står han, lillpågen från Skåne. Hos mormor och morfar som bor mitt i skogen. Själv bor han bredvid en björkdunge. Här är han två år, lite sjuk med feber och känner sig obekväm i allt det nya. Jag tycker inte om skogen säger han, den ser på mig.
Så det här var vårt hem i tjugofem år. Jag gillade varendaste dag. Mitt bland rådjur, ekorrar och harar...och svampen. Jag kan inte förklara för mina barnbarn vad som är så speciellt med skogen. Kanske en dag men inte just nu. Men tiden i skogen tog slut. Så vi flyttade , neråt, söderut till mer öppna vidder. Nu bor jag vid strandängarna, skymtar havet om jag sträcker på mig. Jag gillar varje dag här också, här kan man nästan se horisonten kröka sig. Man ser när vädret är på väg. Det är vackert och mäktigt. I skogen fanns älgen, honom har jag bara skymtat två gånger här...då springer han fort fort för det är öppet och farligt. På strandängarna regerar gässen.
Och här är en som inte ville vara med på bild. Men han fattar inte att det går bra så här också, inte heller vet han att internet finns. Det är lite elakt egentligen.
Så det var allt denna tisdag. Det blir en ny dag imorgon.
Bor själv nästan i skogen, fast även nästan i stan nog det bästa som går att åstadkomma av naturnära för mig. Älskar alla djuren som bor i vår skog och betraktar vår tomt, gräsmattan och blommor som deras ägodelar.
Gillar också dina bilder här, lillpojken som ser lite förvirrad ut vid de höga snödrivorna och den betraktande skogen. Huset som lyser av värme inbäddad i snö och även den flyende hackspetten.
Man kan godt lidt forstå den lille mands reaktion på den overvældende skov med de der store træer. Det blev til tre vidt forskellige motiver - super.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Fina bilder!
MvH
Johnny
Hälsningar, Bjarne