Dimmiga havsbilder
Att få lov att flytta och helt byta miljö känns som en gåva. Man blir lite som barn på nytt. Upptäcksfärd varje dag liksom. I skogen kunde man gå utan att se ett enda djur, man visste de fanns men det betydde inte att de ville bli sedda. Ville man se dem var det tidiga morgnar och sitta still som gällde. Här längs havskanten är det svårare att gömma sig. Den dagliga promenaden tur och retur hamnen bjuder alltid på något. Men även här är en del invånare är försiktigare än andra men när dimman smyger sig på blir även de skygga lite modigare. Som små kutiga människor har hägrarna flyttat sig fram till stenarna i vattenbrynet. De vitkindade skyndar av och an mars månaden till ära tvåar även de sig.
Kommer man för nära flyger de.
I hamnen är det lugnt. Dimman har inte lockat människorna
Allt är stilla.
Inga svanar idag
Jo men se, bakom stenen sticker de vita fjädrarna fram
Strandskatan håller oss under uppsikt. Närmare än så här låter hon oss inte komma. Dags att dra sig hemöver.
Önskar alla en fin onsdagskväll.
Hälsningar Lena
Hälsn!
Även om inga andra människor tagit sej till platsen tycker jag att den verkar väl värd att befinna sej på i dimman!!
Hälsn Anne-Sophie
Hälsningar, Bjarne