Den glömda sången
Inget av det som hände denna eftermiddag ska han komma ihåg. Hans mamma och jag kommer att minnas. Den gamla damen kommer inte att glömma, inte heller den unga flickan. Men hos honom kommer händelserna att gömmas långt bak i hans huvud, kanske helt glömmas. Eller kanske blir det så att han någon gång i framtiden får en glimt igen av just denna eftermiddag. Otydligt men inte helt obekant , kanske kommer det vara likt en sång vars namn han glömt men där enstaka toner får honom att minnas känslan. Hur han älskade sitt liv och sin värld och hur världen var vänlig tillbaka. Kanske kommer han säga att han gillar blåa eftermiddagar utan att han riktigt vet varför.
Dottern och jag har gett oss in till staden. Sonen hennes gillar just nu mest av allt att vara bland människor så Lilla Torg verkar vara en bra ide. Det är en blå och vacker november eftermiddag, ovanligt varm för årstiden. Lilla Torg är fyllt av liv när vi kom dit. Kajorna småpratar försiktigt medan de gör sig klara för natten. Vid träden utanför KappAhl sitter två män och spelar. Musiken är vacker och folk som hör kommer i en liten men strid ström fram till dem och visar sin uppskattning genom att ge pengar. Man kan nästan ta på känslan av lugn som sprider sig över torget. Tiden saktar in.
Ljus som kommer upp ur marken är nytt för honom, han går runt och lägger handen på alla.
Därborta låter det fint, det är värt att kolla vidare på.
Många går dit och böjer sig ned vänder om och går därifrån, han ser det ,blir nyfiken , går närmre men vågar inte gå ända fram.
Sen dyker en kompis upp. De har aldrig setts förut men han ser direkt att de är av samma sort.
Kompisen är avvaktande och inte ens vänliga vinkningar lättar upp situationen.
Kompisen har sina systrar med sig och de tre går iväg mot en bänk, sätter sig för att lyssna på musiken. Han har dock inte gett upp utan följer efter.
När den ena systern reser sig får han syn på henne och faller genast i trans och glömmer kompisen. En lång stund står han där och bara ser på henne.
Sen sträcker han upp sin hand och hon tar den.
Han har bestämt sig och för henne snabbt ut på torget. Hon följer honom skrattandes.
Det går undan mer än vad bilderna visar och de försvinner snart långt ut på torget,
Till slut har de gått runt och nått fram till fönstren vid KappAhl. Där har en äldre dam slagit sig ner på sin rollator för att lyssna på musiken. Hon hälsar vänligt på honom och den unga flickan. Kompisen har nu tagit sig ner från bänken och tittar långt efter dem. 
Nu är han färdig med promenaden och släpper den unga flickans hand och springer själv en stund. Han verkar nöjd och lamporna på hans skor syns lång väg där de blinker fort och rött.
Vad jag inte har på bild är när han vänder tillbaka till den äldre damen med rollatorn. Han vill hälsa på henne igen och det slutar med att hon tar honom i famn och pratar länge med honom. Det blev inga bilder av detta hans nästa möte, det var för långt bort och hon hade ryggen mot mig och jag ville inte störa bara för att få en bild. Efter detta tog hans ork slut och vi for hem.Tre dagar senare vi alla i kön på ICA när samma dam känner igen honom och kommer fram. Han verkar känna igen henne också.
Jag tänker att just denna tid i barnens liv är magiskt ( eller borde få vara det ). Denna tid mellan ett och två år. De verkar må så bra då. Jag fascineras och förundras av denna livskraft de besitter . Jag hoppas att åtminstonde fragment av denna hans tid mellan ett och två skall finnas kvar hos honom.Som toner från en bortglömd men älskad sång. 
Det är sådanna berättelser som gör FS bloggen till något speciellt för mig. Det faktum att de bifogas några trevliga bilder gör det ganska super
Små människor utan fördomar och helt öppna för omvärlden - så kan man bara vara glad och öm om hjärtat
Hälsningar från morfar Erik / DK
Jag är säker på att fragment sitter kvar i minnet och det kommer att finnas där för honom. Ni har haft en mysig tur på torget och det var roligt att du delade med dig :-)
Hälsningar/Kirsten
Jag förstår att det behövs lite lampor på fötterna eftersom det verkar finnas så mycket spring i dom :-)
ing-marie
Charmigt med en liten som har så lätt att ta kontakt, han ser väldigt plirig och mysig ut på bilderna!!
Må gott, LO
Må så gott
/Hans-Åke
Kul att äga en kamera , eller hur!
Mvh
/Per
Ha en bra tredje adventskväll!
Bjarne
En skildring en helt vanlig dag i ditt och pojkens liv men ändå inte.
Det är du som alltid minns denna stund till glädje hela livet.
Jag känner inom mig din glädje ...för jag har fått två barnbarnsbarn i den åldern.
Ett mirakel.
Önskar en mysig helg på alla sätt
Gun-Inger
Mirakel som jag skrev..
Gia
Är mellandagsförutspådd. Vi åt julbord idag, för att vara på den säkra sidan att det skulle få plats.